Gå til innhold
  • Bli medlem

Anbefalte innlegg

Skrevet

Förslag till insändare i Fjell og Vidde:

 

 

Det skulle ha blivit en lugn och avspänd tur på Hardangervidda, speciellt västsidan som jag inte sett så mycket av. Den första etappen, på Hardangerjøkulens västsida är förvisso bitvis kärv och vild, men jag hade ju gått den 11 år tidigare, från Finse till en härlig tältplats strax väst om Rembesdalsseter. Så där var inga problem att vänta, även om vädret var lite småruggigt.

 

Jag kom inte längre än såhär, några kilometer före Rembesdalsseter:

 

 

1.thumb.jpg.094cd409e7ec1745210be187206c63fb.jpg

 

Tre gånger i Norge har jag stött på farligt svåra  broar eller broar i eländigt skick och lyckats vada mig förbi, en gång till midjan. I Arjeplogsfjällen i Sverige stötte jag 1998 på ett provisorium efter en bro som rasat, en platt och rätt stadig metallbro, ungefär lika bred som jag själv, över en vild fors. Jag kröp över med  kanske 15 kg på ryggen, stirrande ned i det virvlande infernot. Idag, vid nära 75 års ålder, skulle jag aldrig drömma om att göra det och den här “bron” skulle jag inte vågat mig över ens vid 53 (jag mötte män som klara det sittande grensle över den här “pinnen”, som de uttryckte det.)

 

Det var bara att gå tillbaka till Finse nästa dag, köpa karta och påbörja en ny tur i Skarvheimen.

 

Behöver det vara såhär, när jag bevisligen inte stötte på liknande hinder 1998? Kanske det hade varit på sin plats med en varningsskylt e.d. vid ingången till etappen, nära Finse 1222?

 

Peter Hackman,

Linköping

SVERIGE.

Annonse
Skrevet

DNT har et stort rutenett som vedlikeholdes på frivillig basis. Dette er sannsynligvis et ekspempel på et sted som ikke er "i dårlig nok stand" til å prioriteres dette året siden mange føler seg trygge nok til å krysse det. I Finnmark de siste ukene våget jeg meg over bruer som så atskillelig mer skrøpelig ut med sekk på 30 kg+ og packraft som seil i motvind. Går du et stykke enten opp eller ned elva vil jeg anta du hadde funnet et passende sted å krysse uten bro også, med forbehold om at jeg ikke har vært på Hardangervidda. Med det sagt, så skjønner jeg selvfølgelig at man skulle ønske at det var bedre bro og man ikke trengte å lete etter et annet sted å krysse.

  • Liker 3
Skrevet

At jeg har sett verre kryssinger er dårlig svar. Dette burde vært varslet om der stien tar av fra Rallarvegen. Sist jeg gikk her gikk jeg fra hytte til hytte. Ingen er dag forberedt til en overnatting ute i denne situasjonen. Dette er en ekstra krevende tur på 21,5 km (i følge ut.no), det blir en laaaang tur frem og tilbake samme dag

  • Liker 1
Skrevet
4 hours ago, Firebladei said:

At jeg har sett verre kryssinger er dårlig svar. Dette burde vært varslet om der stien tar av fra Rallarvegen. Sist jeg gikk her gikk jeg fra hytte til hytte. Ingen er dag forberedt til en overnatting ute i denne situasjonen. Dette er en ekstra krevende tur på 21,5 km (i følge ut.no), det blir en laaaang tur frem og tilbake samme dag

Jag har alltid tält med på fjället. Så jag drog mig tillbaka ett bra stycke tills jag hittade bra tältmark vid ett sidoflöde till en korvformad sjö. Nästa dag, i vackert väder, vände jag tillbaka till Finse och ett stycke förbi, till underbart läger nära bron över Finseåni.

År 2008 gick jag samma sträcka. Den första hängbron var då inte utlagd, men det fanns stadig snöbro. Inför den här turen skrev jag till Finsehytta och frågade om läget och fick svaret att nödvändiga broar skulle vara utlagda. Det bilden visar är ingen bro, det är ett provisorium. Man ser rester av en raserad bro alldeles vid sidan. Kanske ett kommunikationsglapp inom DNT som ju faktiskt både driver hytta och stå för underhåll av broar och leder.

 

I Sverige, där jag vandrat mycket mindre än i Norge (Jämtland två gånger, Arjeplogsfjällen), är det staten och regionerna som står för ledunderhållet, inte STF. Mitt intryck är att myndigheterna anstränger sig att förmedla information om trasiga eller felande broar till hyttene. Betr. bron jag nämner i urinlägget visste jag t ex (jag tror jag fick veta det på Mavas) att den egentliga bron var borta men att ett provisorium precis kommit upp. 

Det var kanske tur att jag tvingades vända. På min sajt skriver jag om 2008 års tur: "De tre första dagarna,  29-31 juli, rundade jag Hardangerjøkulen, en fin men blöt tur. Västsidan första dagen ledde, efter brant nedstigning på granithällar - aningen otrevligt i regn, kan jag tänka mig - till en fin sjö strax före Rembesdalseter och där slog jag läger för att slippa den dämda glaciärsjö som själva sätern och DNT-stugan liger vid. Det var en hög etapp, karg och vild. På ett ställe såg en hängbro ut att följas av en smal planka med vajerräcke - utom att bara fästena till vajern fanns på plats. Skulle jag verkligen vada på detta farliga ställe? Då såg jag spåren över snöbron." 

 

Min huvudpoäng är informationen. Jag kom med nattåg till Finse kl. 4 så det föll sig inte naturligt att gå omvägen över  hytta för sistaminuteninformation. 

 

 

Vad upp- eller nedströms? Det är ett nor snarare än en älv. Jag såg ingen möjlighet att vada, kartan gav inte heller någon fingervisning om säkra omvägar.

 

Ibland kan man undra över åtgärderna vid bäckar och älvar. Jämför denna bild: http://www.huthyfs.com/nor14gal/images/page74.html med nästa

(Geitrygghytta-Raggsteindalen 2014)

 

 

 

 

 

Skrevet

Nei, dette henger ikke sammen. Du har valgt deg en tur som alle steder beskrives som utfordrende. Selv vil du at den skal være «lugn och avspänd tur». Det er mange steder på Vidda, også om du vil gå fra Finse, som oppfyller ønsket om en rolig vandring. 

 

Skrevet

 Turen var tänkt att ta nio dagar. Genom att starta på västsidan av Jøkulen (och avsluta på östsidan)  hoppades jag bl a få med mig mer av Vestvidda och slippa gå fram och tillbaka mellan Krækkja och Finse. 2008 tog jag mig runt Jøkulen till Krækkja och sen vidare till Geilo. Året därpå gick jag från Haukeliseter till Finse och slutade även då på östsidan av Jøkulen. Så jag ville täcka områden väster om detta huvudstråk. 

 

Jag skriver tydligt att jag var inställd på att denna första etapp (med start 5 på morgonen!) var rätt lång och kunde vara lite kärvare. Jag hade ju gått den en gång förut. Så jag läste för säkerhets skull på i Til fots. Där framhölls att ett par av broarna kunde vara försenade (t ex den som ännu inte var utlagd 2008, men där det fanns snöbro). Därför skrev jag till Finsehytta och frågade och, återigen, svaret var inte korrekt. Om en av broarna ersatts med en smal stock så är inte alla broar utlagda. Detta var alltså en extra svårighet beroende på speciella omständigheter iår. Nu kom jag alltså att gå samma sträcka tillbaka, därtill i strålande vackert väder, hur gemytligt som helst, och kunde konstatera att mellan Finse och den  här broersättningen fanns inga egentliga svårigheter, alls. Det enda krävande skulle alltså vara den branta nedstigningen efter den här broparodin. 

Återigen, min poäng, är informationen. Varför jag fick falskt besked från Finsehytta vet jag inte, men det verkar ha varit  ett kommunikationsglapp mellan dugnadslag och hyttefolk. Man kan jämföra med Jämtland 2017 där t ex Storulvån kunde ge klart besked om en felande bro över Handölan och därtill om lämpliga färdvägar. Jag gick inte in den vägen, utan över Snassahögarna, men träffade andra som kunde berätta.  

 

Trots viss vandringsvana, 850 dagar, varav kanske 150 i nordiska fjäll, kan jag inte föreställa mig ett någorlunda säkert sätt att ta sig över den här stocken. Upprätt gående? I mitt fall omöjligt. Krypande - för smalt,  och osäkert grepp. Hasande på rumpan? Också mycket osäkert. Som sagt, hade jag vetat i förväg hade jag helt enkelt inte valt denna tur utan i lugn och ro hemma funderat ut en härlig niodagars tur i Skarvheimen, som värdig     avslutning på ett 30-årigt vandrarliv. Jag är snart 75 och i Skarvheimen kunde jag konstatera att jag börjar bli lite för långsam, speciellt i stenig terräng.

 

 

 

 

  • Liker 3
Skrevet
2 timer siden, marmotta skrev:

 Turen var tänkt att ta nio dagar. Genom att starta på västsidan av Jøkulen (och avsluta på östsidan)  hoppades jag bl a få med mig mer av Vestvidda och slippa gå fram och tillbaka mellan Krækkja och Finse. 2008 tog jag mig runt Jøkulen till Krækkja och sen vidare till Geilo. Året därpå gick jag från Haukeliseter till Finse och slutade även då på östsidan av Jøkulen. Så jag ville täcka områden väster om detta huvudstråk. 

 

Jag skriver tydligt att jag var inställd på att denna första etapp (med start 5 på morgonen!) var rätt lång och kunde vara lite kärvare. Jag hade ju gått den en gång förut. Så jag läste för säkerhets skull på i Til fots. Där framhölls att ett par av broarna kunde vara försenade (t ex den som ännu inte var utlagd 2008, men där det fanns snöbro). Därför skrev jag till Finsehytta och frågade och, återigen, svaret var inte korrekt. Om en av broarna ersatts med en smal stock så är inte alla broar utlagda. Detta var alltså en extra svårighet beroende på speciella omständigheter iår. Nu kom jag alltså att gå samma sträcka tillbaka, därtill i strålande vackert väder, hur gemytligt som helst, och kunde konstatera att mellan Finse och den  här broersättningen fanns inga egentliga svårigheter, alls. Det enda krävande skulle alltså vara den branta nedstigningen efter den här broparodin. 

Återigen, min poäng, är informationen. Varför jag fick falskt besked från Finsehytta vet jag inte, men det verkar ha varit  ett kommunikationsglapp mellan dugnadslag och hyttefolk. Man kan jämföra med Jämtland 2017 där t ex Storulvån kunde ge klart besked om en felande bro över Handölan och därtill om lämpliga färdvägar. Jag gick inte in den vägen, utan över Snassahögarna, men träffade andra som kunde berätta.  

 

Trots viss vandringsvana, 850 dagar, varav kanske 150 i nordiska fjäll, kan jag inte föreställa mig ett någorlunda säkert sätt att ta sig över den här stocken. Upprätt gående? I mitt fall omöjligt. Krypande - för smalt,  och osäkert grepp. Hasande på rumpan? Också mycket osäkert. Som sagt, hade jag vetat i förväg hade jag helt enkelt inte valt denna tur utan i lugn och ro hemma funderat ut en härlig niodagars tur i Skarvheimen, som värdig     avslutning på ett 30-årigt vandrarliv. Jag är snart 75 och i Skarvheimen kunde jag konstatera att jag börjar bli lite för långsam, speciellt i stenig terräng.

 

 

 

 

Eg er samd i at ein bør kunne forvente etterettelege svar når ein spør seg føre hjå dei lokale aktørane, som ofte oppfordrar nett til å spørje dei. 

Eg har hatt liknande oppleving ned i Simadalen frå Demmevasshytta.

Fekk melding frå DNT Oslo om at stien var rydda etter orkanen som herja det året, og framkomeleg. Eg kom der i mellomsesong, frå Finse, med ganske tung sekk med ski på.

Det vart mange hundre høgdemeter buskeklatring, ei rås som berre dukka opp i ny og ne. Eg var glad for at eg er van med å lese kart også der kurvene ligg tett i tett, og fann att noko stiliknande greier etter ei utradisjonell kryssing av et elvegjøl. 

Det gjekk greit for 2 av oss, for den tredje vart det blytungt, og noko ganske anna enn forespeila. 

Så, sjøl om eg er godt vandt med bratt og kronglete, er feilinformasjon utruleg irriterende. Ein strekker jo seg mot å få til ein trygg og triveleg tur.

Du kan trygt seie at dei som gav ut skråsikker og feil informasjon følgande dag fekk ein e-post med "hard empiri". 

 

  • Liker 2
Skrevet

Kanskje noen med særs god erfaring fra stivandring og kanskje helst relevant utdanning kan komme med innspill til hvordan informasjonsstrømmen kan forbedres?

Informasjon går ikke alltid med rekordfart på vidda. Dessuten kan det vel ofte bli både 4 og 5 fjær underveis. 

De som gjengir informasjon kan ikke gjøre stort annet enn å ta i bruk siste hørte melding.

En bro kan bli ødelagt mens du legger på røret.

Hvis du venter noen år til vi får omdøpt Hardangervidda til "Telenor Arena", skal du se sikkerheten går opp noen hakk mens villmarksfølelsen kanskje må jenke seg litt. ;)

Da er det jo bare å vente på at summingen av myggen blir jevnlig forstyrret av droneservice :o

 

god tur og lytt til erfarne fjellfolk

(også når du har blitt en av dem)

 

Skrevet

Tänkvärt inlägg. På DNT:s sajt meddelade FInsehytta när broarna  var utlagda. Det kan tänkas att bron på detta ställe senare rasat eller spolats bort. Men att frakta dit den här stocken torde kräva en rtt massiv insats,, så om den lades dit iställetför bron måste det ha varit bekant. Kanske man har en annan uppfattning om innebörden av "bro" eller utgick ifrån att inte så många, bara något slags elit, ändå väljer att gå här.

 

Jag törs gissa att något sådant här inte skulle förekomma t ex på de större lederna i Jotunheimen (där jag varit sju gånger, varav fem i anslutning till Bre- eller Skarvheimen). Det här

http://www.huthyfs.com/jotnewgal/images/page29.html (Jotunheimen 2002)

är nog det knepigaste jag klarat (stengång men knepiga övergångar mellan stenarna); men där  lärde jag mig efteråt, att man kunde gått lång omväg på vägen.

Jag försöker alltid underrätta mig om förhållandet på vissa pass eller leder inför en resa, och det har räddat mig från farliga passager eller avbrott åtskilliga gånger, i Norge såväl som på kontinenten.  

Skrevet
På ‎04‎.‎08‎.‎2019 den 21.20, marmotta skrev:

Jag har alltid tält med på fjället. Så jag drog mig tillbaka ett bra stycke tills jag hittade bra tältmark vid ett sidoflöde till en korvformad sjö. Nästa dag, i vackert väder, vände jag tillbaka till Finse och ett stycke förbi, till underbart läger nära bron över Finseåni.

Siden du allikevel overnattet i området, forsøkte du å se på denne kryssingen om morgenen? Smeltingen tar seg alltid opp utover dagen, og under breer i høyfjellet kan man ofte krysse bekker om morgenen som ikke går om ettermiddagen når sola har smeltet mye is.

Skrevet

Jag såg ingen möjlighet att tälta just där, så jag gick tillbaka, mot Finse, kanske två kilometer, i jakt på en riktigt bra tältplats med bäck. Då hade nog redan idén mognat om att

gå tillbaka till Finse, köpa en karta på Finsehytta och göra en 8-dagars i Skarvheimen istf. en 9-dagars på Hardangervidda. Kunde ha blivit fint, men en olycka (fråga mig inte om deltaljer, tack!) tvingade till avbrott dag sex. 

 

Skrevet

Hei

Jeg bladde tilbake og fant eksakt samme bildet (bare med sol og tørre svaberg) fra 7. juli i fjor. Her handler det nok om at "bro" ikke helt betyr det samme for alle, og at vær påvirker hva som er farbart ganske ettertrykkelig. Eksempel fra egen erfaring; elven etter Kjyrkjedøra i Hallingskarvet (på vei mot Raggsteindalen) er ikke alltid mulig å vade eller steingå, selv om det står det i rutebeskrivelsen.

Skrevet (endret)
2 hours ago, ArveS said:

Hei

Jeg bladde tilbake og fant eksakt samme bildet (bare med sol og tørre svaberg) fra 7. juli i fjor. Her handler det nok om at "bro" ikke helt betyr det samme for alle, og at vær påvirker hva som er farbart ganske ettertrykkelig. Eksempel fra egen erfaring; elven etter Kjyrkjedøra i Hallingskarvet (på vei mot Raggsteindalen) er ikke alltid mulig å vade eller steingå, selv om det står det i rutebeskrivelsen.

Jaha, då var det alltså så från början,  och då kanske jag haft tur med Kyrkjedøri. Från min sajt, om 2003 års tur: Det finns två varianter mot Geitrygghytta. Den västra gick jag för tre år sen, över St. Pål, som är rena månlandskapet. Iår väljer jag den östra, genom Raggsteindalen. 
Det är en långsam stigning i början, småning om rätt stenigt, tills etappen når sitt klimax i Kyrkjedøri. Därpå följer ett vad, vid Simlnutane, där vattnet drar i fötterna en aning (normala år är där en snöbrygga), en större sjö och utsikter söderut mot Hallingskarvet. Kunde tältat här, vid en plats som spyr vatten från alla de håll, men det är för tidigt.
I Raggsteindalen hittar jag ingen tältplats, p g a vegetationen, utan får stiga upp igen en bit mot väster, utmed T-leden.

Från min näst senaste tur i Norge, Fyre-Finse 2014: http://www.huthyfs.com/nor14gal/images/page88.html -- inget dramatiskt denna gång, tycks det. F ö mycket lyckad tur.

 

 

Man kan förstås inte gardera sig mot allt som händer från det broarna lagts ut. Här en berättelse från 1998:

 

"Dagen därpå förlorade sig lite i vind och mulet väder; Coarvihytta vid Balvatnet är charmigt inrökt och nedsutten men jag ville inte övernatta vid en parkeringsplats. Jag fick tipset att gå vidare, mot Fuglevatnet. Det var först aningen enformigt, sen, vid Rosnaelva, blev allt vackert igen. Allt utom bron, som är den hemskaste jag sett, näst efter ingen bro alls.

Ena räcket av, ett par plankor borta, allt mycket skevt och snett. Kunde jag gå över med min tunga packning utan att ramla av? Folk jag mötte senare berättade att de gått sidlänges med båda händerna på det enda räcket.

Jag gick missmodig norrut längs älven och såg plötsligt ett ställe där botten var synlig hela vägen. Vattnet stod nästan stilla. Jag vadade midjedjupt, och som vanligt tog jag på mig regnkläder - seden att klä av sig begriper jag inte. I mitten var en svag underström. När det blev grundare snavade jag och hann tänka, ``nu tar han mig!'', sekunder efter var jag i land."

Jag är kanske ängsligare än andra. Första gången jag gick Finse-Geiterygghytta, 2000,  var bron över Finseåni visserligen platt och stadig, men utan räcken,  och jag såg inte hur jag riskfritt skulle ta mig från den branta stegen till brobanan. Då gick ån lyckligtvis att vada. Iår var det däremot perfekt bro och f ö ett underbart ställe att slå läger. 

 

 

 

Endret av marmotta

Bli med i samtalen

Du kan publisere innhold nå og registrere deg senere. Hvis du har en konto, logg inn nå for å poste med kontoen din.

Gjest
Skriv svar til emnet...

×   Du har limt inn tekst med formatering.   Gjenopprett formatering

  Du kan kun bruke opp til 75 smilefjes.

×   Lenken din har blitt bygget inn på siden automatisk.   Vis som en ordinær lenke i stedet

×   Tidligere tekst har blitt gjenopprettet.   Tøm tekstverktøy

×   Du kan ikke lime inn bilder direkte. Last opp eller legg inn bilder fra URL.

×
×
  • Opprett ny...

Viktig informasjon

Ved å bruke dette nettstedet godtar du våre Bruksvilkår. Du finner våre Personvernvilkår regler her.