nya turfunderingar

[marmotta]

Värst vad lite folk vet! Börjar misströsta om att få ihop en Norge-vandring iår, under min första sommar som pensionär.

Det känns ibland som att jag gjort allt!

Hade ju tänkt hitta på en ny variant genom Skarvheimen - min senaste tanke är att ta tåget till Myrdal, gå mot Hallingskeid

och vidare in i området. Det kan fungera. Men avslutningen? Hade tänkt korsa Utladalen vid Vetti (vilket inte kan vara helt

spännande, sen gå in i Gravdalen (den nära Hurrungane, alltså), över Gravdalsbandet, ned i Berdalen och ut mot Turtagrø

-det skulle nog ge mig 10 dagar. Då uppstår frågan om vattnet går att korsa, möjligen långt in i dalen?

Kartn har en omarkerad stig inritad över älven, men det är väl ingen garanti?

Sen är det ju väg i Berdalen, hur störande är den? Är den trafikerad?

Ett alternativ vore en rundtur i Skarvheimen, t ex med början i Myrdal och slut i Haugastøl. Det vore kanske ocksåmer flexibelt,

ty att gå efter detaljerad färdplan är INTE min stil. Samtidigt ska ju maten räcka.

Vem har tips och info?

[morten]

Kartn har en omarkerad stig inritad över älven, men det är väl ingen garanti?

Sen är det ju väg i Berdalen, hur störande är den? Är den trafikerad?

Vem har tips och info?

Hvilken elv?

Veien ned Berdalen er en anleggsvei, neppe spesielt trafikkert, men det er jo noen fantastisk stygge kraftlinjer der Forstår jo at du ønsker nye utfordringer, men har du gått Midtmaradalen og over Skagastølsbandet? Muligens noe krevende utpå sommeren?

Den mangel på respons du får beror nok på en kombinasjon av at få nordmenn virkelig får de mer uvanlige strekkene, samt at du kanskje har litt uflaks (juli er ikke primærpc tid for friluftslivsfolk).

[marmotta]

Hvilken elv?

***Gravdøla

Veien ned Berdalen er en anleggsvei, neppe spesielt trafikkert, men det er jo noen fantastisk stygge kraftlinjer der Forstår jo at du ønsker nye utfordringer, men har du gått Midtmaradalen og over Skagastølsbandet? Muligens noe krevende utpå sommeren?

***Jag drar en gäns nånstans, eftersom jag är ren vandrare, som aldrig besdtiger toppar, aldrig vågar ut på glaciärer, etc.

Här ser det ut som bortåt 2000 möh och därtill väldigt brant.

Den mangel på respons du får beror nok på en kombinasjon av at få nordmenn virkelig får de mer uvanlige strekkene, samt at du kanskje har litt uflaks (juli er ikke primærpc tid for friluftslivsfolk).

[morten]

Ok. Gravdøla har jeg kun krysset lengre oppe. Men det er relativt beskjedne breer som er kilden til elva, så jeg ville vel tro at man kan vade den rimelig trygt uansett.

[Stuttjukken]

Det er faktisk ingen dum idé å avslutta turen frå Berdalen. Dette kan de kombinera med forslaget frå Morten ved å gå Midtmaradalen og Skagastølsbu. Når de nærmar dykk Turtagrø, kan de svinga til venstre og gå mot Skarsstølen, ca. 1 km. sør for Turtagrø i retning Årdal og ligg opp til venstre for vegen og er lett å oversjå, (eller gå via Turtagrø hotell). Eit godt tips er å ta turen innom selsbøen på Skarsstølen. Hugs å ta att alle grinder, då det er beitande kyr der om sommaren. Skulle det vera folk der, så slå gjerne av ein prat. Sjølv kjenner eg godt til dei trivelege grunneigarane til Skarsstølen. Skarsstølen er det same som Skagastølen, som har gjeve fjellet Skagastølstindane namn, og grunneigarane bur på Skagen i Fortun (bygda før Skjolden innst i Sognefjorden). Det som (etter mi meining) er det flottaste skuet mot Skagastølstindane nedanfrå, finn de nettopp på Skarsstølen. Difor er avstikkaren der å tilrå.

Deretter er det berre å rusla etter vegen i retning Årdal, der de passerer munningen til Riingsdalen. Ta gjerne ein avstikkar inn der óg, og betrakta skjønnheitene der inne med Riingstindane og Soleibotstindane. Så kan de rusla over fjellet til Berdalen, og biltrafikken er normalt beskjeden. Kraftlinjer er det der, men ved å gå ruta eg nemner no vil de ikkje måtta sjå på dei så altfor lenge. Vel nede i Berdalen går det ein sideveg til høgre mot vest. Gå bortover der til stølen i Berdalen. Så kan de følgja den gode stien som snart trekkjer ned i skogen. Etter ei stund kjem de ned til Fuglesteg. Det er ein gammal høgdagard, og den eine bygningen av stein er restaurert i seinare tid. Uteområdet er ordna litt óg. Så er turen innom gamle Fuglesteg det siste "krydderet" som gjer fjellturen din komplett på slutten. Frå Fuglesteg går det ein god gardssti ned til Fortun. Derifrå kan ein ta bussen vidare, anten mot Sogndal eller over Sognefjellet til Lom og Otta. Bussen til Otta er ei sommarrute, som avsluttar 3. september, (men går óg fr. 8 og su. 10 september). Vel nede i Fortun er tipset å gå ca. 1 km. innover Fortunsdalen (skilt til Bjørk), der de rett etter trafostasjonen og brua ved Fortun Kraftverk, kjem til Skagen gard, der de kan ta dykk ein prat med dei som bur på garden (og som eig stølen og kyrne som beitar på Skarsstølen). Dei som bur der heiter Signy Haldis og Svein Arvid Skagen, og Wenche (Skagen) og Øyvind Samnøy.

God tur.

Helsing Stuttjukken.

[marmotta]

Det er faktisk ingen dum idé å avslutta turen frå Berdalen. Dette kan de kombinera med forslaget frå Morten ved å gå Midtmaradalen og Skagastølsbu. Når de nærmar dykk Turtagrø, kan de svinga til venstre og gå mot Skarsstølen, ca. 1 km. sør for Turtagrø i retning

Helsing Stuttjukken.

Tack, men nu börjar jag luta åt något annat. Ju mer jag tittar på kartan, desto mer motbjudande är tanken att korsa Utladalen

vid Vetti, på den höjden. Det skulle bli en mycket lång sträcka i skog, kanske en hel dag, och et fasar jag för.

Just nu kan jag tänka mig att börja i Myrdal och söka mig in mot den västra leden i Skarvheimen, sen kanske

in i Hjelledalen från öster, som för tre år sen och sen upp mot Sognefjellsvegen. Men det skulle bara bli två nya etapper.

Annat jag funderat på är en ny rundtur i Jotunheimen (senast jag gjorde ngt sådant var den underbara sommaren 2002)

men jag har gjort praktiskt taget allt - det enda som fattas är väl sträckan mellan Lerivassbu och Langvatnet,

samt Urdadalen från Skogadalsbøen, om den ens är värd att gå! Kan tänkas att jag skippar fjällen helt

iår och satsar på en septembertur i Alperna. Glöden börjar falna.

[morten]

Du mener norska fjällen... regner jeg med Hvis man mister gløden allerede ved planleggingen er det jo et dårlig tegn. Med mindre man er allergisk mot skog eller bratte bakker, er Utledalen en opplevelse i vill og urørt natur.

[Gjest Fjellfinn]

Tack, men nu börjar jag luta åt något annat. Ju mer jag tittar på kartan, desto mer motbjudande är

Hallo

Jeg har noen rolige fjell her i Trøndelag du burde kikke på!

Ikke så høye som Alpene, men vel så luftige.

Og kortere reise fra Linkøping!

[marmotta]

De svenska fjällen lockar mig inte alls, faktiskt (ja, jag vet att ni norrmän sägr "fjell" om höga berg öht), av diverse olika skäl.

Ännu en fundering jag haft är att efter Sulebu och Tyin vika österut mot området söder om Bygdin. Knappast överlupet

med människor, iallafall.

[morten]

Hva er det som lokker så voldsomt med alpene. Flott natur javel, men også stedvis så utbygd og med så korte strekk mellom dalene. Med dagens ville lave flypriser, hvorfor ikke legge ut på et eventyr og se litt mer av verden ?

Trekking i Australia?

Trekking i Patagonia?

Trekking i Afrika?

Hvorfor denne fobien mot topper? Flere fine topper er ikke mer krevende enn mange vanlige etapper?

Hva med Kaukasus, tidligere sovjetrepublikker? Kanada? Men for en nordmann virker jo vandringer i nord-Sverige både eksotisk og spennende. Skal ikke spørre om hvorfor du ikke ønsker deg dit, men litt nysgjerrig blir man jo....

[marmotta]

Hva er det som lokker så voldsomt med alpene. Flott natur javel, men også stedvis så utbygd

***Många sätter nog likhetstecken mellan Alperna och Östalperna. Sen många år är det Västalperna som gäller

för mig, och allra helst de sydliga Alperna, dvs. söder om järnvägen Paris-Milano. Årets junitur var ett undantag.

Klimatet! Och den måttliga utbyggnaden, speciellt kanske i Havsalperna.

En klar nackdel med Alperna, oavsett vädertreck, är att det blir lite väl mycket transport under trädgränsen -

den tänkta septemberturen kommer nog att ha rätt lite av det, dock.

Nu är det så med Västalperna (åtta somrar, varav fem i syd), och Pyreneerna (fyra somrar) , att det är områden jag KAN, vilket utvecklat mitt vandrande.

Jag kan därför improvisera kraftigt och jag kan använda tältet mycket mer än folk tror är möjligt -

2003 gick jag i Sydalperna 18 dagar med den enda planen att dra mig in från Frankrike, över gränsen,

till Italien, och sen tillbaka till Frankrike igen. På årets tur måste jag plötsligt förskjuta startpunkten

fyra dagsetapper bakåt; efter 12 dagar bestämde jag för att ta en helt annan rutt

än jag tänkt från början. 6 dar blev ungefär som planerat, och

de var de minst intressanta.

En sådan tur som den i Pyreneerna förra året, 31 dagar,

med ytterst lös planering, gör man också bara i ett område man KAN.

För framtiden räknar jag dock med kortare turer med enbart tält, och som håller

sig bättre på höjden,

Och det är för att få mer av den senare kvaliteten som komplement, som

jag nio somrar irad också vandrat i norska fjällen.

og med så korte strekk mellom dalene. Med dagens ville lave flypriser, hvorfor ikke legge ut på et eventyr og se litt mer av verden ?

Trekking i Australia?

Trekking i Patagonia?

Trekking i Afrika?

***Flygskräck, bland annat.

Hvorfor denne fobien mot topper? Flere fine topper er ikke mer krevende enn mange vanlige etapper?

Jag vet inte vad som är intressant eller vackert med toppar. Jag är vandrare, resenär till fots, inget annat.

Hva med Kaukasus, tidligere sovjetrepublikker? Kanada?

****Trots min flygskräck har jag funderat igenom Kanada lite. Men mitt intryck var att allt var mycket reglerat,

bestämda tältplatser, stigar som stängs av utan förvarning, osv. Och vatten kan man inte direkt ur bäcken ...

Undras om ngnstans i världen kan vandra så fritt som jag gör i Sydalperna eller Norge?

Men for en nordmann virker jo vandringer i nord-Sverige både eksotisk og spennende. Skal ikke spørre om hvorfor du ikke ønsker deg dit, men litt nysgjerrig blir man jo....

Jag vet inte hur det blir med Lappland. Jag har en enda gång vandrat norr om Polcirkeln, 14 dagar i Saltfjellet/Sulitjelma,

varav fem dagar i Sverige, det enda jag gått i Lappland. Det var en fin tur, inte kanonväder men varmt, men den gav

inte mersmak. Jag kröp över en vinglig bro över en fors, en trasig bro tvingade

mig att vada till midjan i svagt strömmande vatten och på ett tredje ställe gäckades jag helt av älven och måsteta en lång

omvgä. Sen är det myggen. Sen är jag väl avskräckt av turiströmmen. Jag har hört att tågen är så fullbokade

att man måste boka returbiljett i förväg. Returbiljett, jag står (just nu) inte ut med tanken!

Fast den här diskussionen löser förstås inte mitt akuta problem .....

[Agnar]

Må sei eg er imponert over dine lange vandringar, og synest absolutt du bør halde fast på den opprinnelege planen.

Å vandre frå Finse til Skjåk er ein drøm som eg har hatt lenge, men som av forskjellige grunner ikkje har latt seg gjennomføre.

Starten, frå Finse til Hallingskeid, er kanskje litt problematisk når du ikkje vil følge Rallarvegen. Trur kanskje det er lurt å

gå mot Steinbergdalen litt før, resten av ruta mot Vettismorkje er kurant. Å krysse Utladalen er ikkje så utfordrande som du trur, men

ein god motbakke blir det sjølvsagt opp på nordsida. Som Morten skreiv, det er fasinerande å oppleve den ville naturen i Utladalen.

Det er to måtar å krysse Utladalen ved Vetti. Du kan ta ned til elva rett øst for husa på Vetti, og krysse elva på god bru. På veg

opp igjen får du ei flott utsikt rett mot Vettisfossen(275 m høg). Ein raskare måte er å følge grusvegen i retning Årdal, for så å

ta opp i Avdalen, og direkte til Gravdalen. Det går an å legge ruta litt vekk frå veien frå Austabotn til Turtagrø, men det blir

litt meir opp og ned.

Frå Turtagrø kan du gå opp Mjelkedalen, og komme inn på stien frå Sognefjellet, og gå mot Lundadalen og Bismo. Eit anna

alternativ er å legge turen om Nørstedalsæter, og komme ut i Ottadalen ved Pollfoss, men her er det truleg ikkje mulig å

proviantere.

La det bli det 10. året i norske fjell, med lagleg vær kan dette bli den flottaste vandringa av alle.

[jarle]

lundadalen er grisefin! og eg fant en skikkelig flott teltplass og. som du kan skimte på dette bildet, hvis du ser godt etter...

[marmotta]

Må sei eg er imponert over dine lange vandringar, og synest absolutt du bør halde fast på den opprinnelege planen.

Å vandre frå Finse til Skjåk er ein drøm som eg har hatt lenge, men som av forskjellige grunner ikkje har latt seg gjennomføre.

Starten, frå Finse til Hallingskeid, er kanskje litt problematisk når du ikkje vil følge Rallarvegen. Trur kanskje det er lurt å

gå mot Steinbergdalen litt før, resten av ruta mot Vettismorkje er kurant. Å krysse Utladalen er ikkje så utfordrande som du trur, men

ein god motbakke blir det sjølvsagt opp på nordsida. Som Morten skreiv, det er fasinerande å oppleve den ville naturen i Utladalen.

Det er to måtar å krysse Utladalen ved Vetti. Du kan ta ned til elva rett øst for husa på Vetti, og krysse elva på god bru. På veg

opp igjen får du ei flott utsikt rett mot Vettisfossen(275 m høg). Ein raskare måte er å følge grusvegen i retning Årdal, for så å

ta opp i Avdalen, og direkte til Gravdalen. Det går an å legge ruta litt vekk frå veien frå Austabotn til Turtagrø, men det blir

litt meir opp og ned.

Frå Turtagrø kan du gå opp Mjelkedalen, og komme inn på stien frå Sognefjellet, og gå mot Lundadalen og Bismo. Eit anna

alternativ er å legge turen om Nørstedalsæter, og komme ut i Ottadalen ved Pollfoss, men her er det truleg ikkje mulig å

proviantere.

La det bli det 10. året i norske fjell, med lagleg vær kan dette bli den flottaste vandringa av alle.

Ju mer jag ser igenom rutten, desto mer orealistiskt verkar det att gå hela vägen från Finse eller Myrdal till Bismo

utan hytteövernattning (jag har sedan 2001 sovit EN natt på hytte, Fondsbu).

Jag kan (dålig rygg, bland annat) bära cirka 16 kg, vilket innebär 10 dagsransoner mat. Det ser ut att kunna bli bortåt 12 dagar.

Så alternativen jag funderar på nu är 1) Myrdal-Hallingskeid-Geiteryggen- vidare (den andra etappen ser lovande ut)

och sedan känna vad som känns bäst efter Slettningsbu. Eller 2) Börja i Jotunheimen, Gjendesheim-Utladalen- upp i Breheimen,

Lundadalsbandet, proviant i Bismo (tar väl en vecka dit), upp i reinheimen och södra Tafjord, delvis utanför

de markerade stigarna, och helst utan kontakt med de förfulande kraftprojekten i Tafjordfjella.

Att korsa Utladalen: det är inte den fysiska ansträngningen det handlar om, utan psykologi och estetik.

Vetti ligger väl på cirka 300 möh; det skulle handla om cirka en mil i skog innan man kommer till Gravdalen.

Skog, skog, skog, inget vatten; man får förbereda sig mentalt för sådant. Minns Vangshaugen-Loennechenbua

1997, med brant nedstigning i Jenstadjuvet. Till all lycka var det vackert väöder och jag var inställd

på en lång etapp. Jag kände lättnad när jag kom till Jenstad gård och började se ljuset igen.

Jag har varit inne på ÅT:s hemsida. Av bilder att döma är Gravdøla yster i sitt nedre lopp - hur man kan rita in en stig

tvärsöver är en gåta för mig; jag har skrivit ebrev till ngn kontaktperson, dels om den, dels om Hjelledalen

(finns bro vid Fremre Hejelledalen? vadstället är tidivis farligt). Mina planer hänger på svaret. Just nu känns alternativ 2)

trevligast.

[marmotta]

Sådär, nu har jag fått svar från ÅT. Bro finns vid Fremre Hjelledalen, det tycks rentav finnas två. Bro har funnits över Gravdøla,

men den togs av vårfloden, de ska visst bygga ny. Min kontakt hävdar (om jag fattat rätt) att älven kan korsas i jämnhöjd med

Åsetvatnet.

Nu måste jag fråga Agnar: den goda bro du nämner, det är väl INTE Brendeteigbrui, en hängbro som ser rätt läskig ut (kan vara den bro som

är inritad på kartan, utan förbindelse med stig eller väg.

Beslutet är så gott som klart, och jag ska försöka få med mig mer mat än vanligt, ty funkar det så verkar Hurrungane vara en karamell

att suga på, speciellt om man ska ta omvägar som undviker anläggningsvägen och kraftledningarna.

Tack för alla tipsen.

[Agnar]

Det var brua mot Brendeteigen eg meinte ja. Har ikkje gått over den, men har gått forbi den på veg til Vettisfossen.

Det er ei hengebru, men den ser no ganske solid og stabil ut.

Som sagt før kan du ungå den ved å gå mot Avdalen, men eg forstår det vel slik at du helst vil ungå å vandre på veg.

Dersom du skal gå over Gravdalsbandet kjem du ganske langt opp i Gravdalen, og det bør gå greit å krysse elva her.

Frå Berdalen kan du, som Stuttjukken skreiv, gå ned til Fuglesteg og Fortun, her kan du proviantere. Så vidt eg veit er det

òg bussforbindelse opp til Nørstedalsæter, men det er vel ikkje noe godt alternativ.

[Stuttjukken]

Eg tok ein kikk i rutetabellen for Sogn og Fjordane fylke. Eg har ikkje høyrt om noko bussrute til Nørdstedalsæter, og ruteheftet nemner ingenting om det. Ruta på Lustrafjorden går kun til Fortun, med unnatak av rutene over Sognefjellet til Lom og Otta sommarstid. Før i tida gjekk bussen nett forbi butikken i Fortun på enkelte avganger, og snudde ved kraftverket på Skagen, 1 km. innover i retning Bjørk og Nørdstedalsæter, men om dette skjer i dag anar eg ikkje, men 1 km. frå eller til betyr lite her. Går det nokon "buss" på den smale og svingete grusvegen til Nørdstedalsæter, må det anten vera snakk om noko som bestyrarane på Nørdstedalsæter tilbyr, eller det er snakk om drosje. Eg køyrde ein tur opp til Nørdstedalsæter i 1999, så vegen er køyrbar, så klart. Derimot går det ein minibuss over fjellet frå Turtagrø til Årdal. Elles er det fleire ruter til Nørdstedalsæter enn den lange vegen. Ein kan gå på stiar frå Turtagrø via Stølsdalen (hytte), 1-2 dagar. Ein kan óg gå frå Fortun til Bjørk og opp til høgdagarden Ormelid, og så gå på sti via Stølsdalen, 1-2 dagar.

Helsing Stuttjukken.

[marmotta]

Min ursprungliga plan var att gå hela vägen från Finse till Bismo, proviantera och gå vidare, allt på en enda tur

och med tält hela vägen.

Den planen har jag nu skrinlagt som orealistisk -

jag räknar med 10 dagar till Turtagrø, kanske mer eftersom jag vill ta ut svängarna, bland annat för att undvika

anläggnignsvägen och kraftledningarna. Jag kanske också vill runda Hjelledalen, eftersom

den är bland de tre vackraste i Jotunheimen (de båda andra är Fleskedalen och

Leirungsdalen).

Busstransporter löser förstås inga problem, ty då är det inte EN tur, utan TVÅ, och då tror jag det är

bättre att spara iden om Jotunheimen-Breheimen-Reinheimen-Tafjord till en annan sommar.

Som det ser ut försöker jag gå till Turtagrø, tälta i närheten och ta bussen 10.15 till Lillehammer

övernatta på Mary's Guest House

och fixa hemresan därifrån som jag gjort de senaste åren.

Genom Breheimen hag jag funderat på om det är möjligt att gå förbi Skålvatnet. Jag har spanat

från Attgløyma men insåg att det var omöjligt att bedöma älven/bäcken som mynnar ut i sjön.

Det kan tänkas att dåligt väder utesluter en etapp över Liabreen.