Holdning til hunder

[Gjest Landsem]

Bikkjer er avhengige av ansvarsfulle eiere som klarer å sosialisere dem. Problemene oppstår først når eieren mangler antenner sjøl. Det største problemet da er at eieren projiserer sin oppfatning av dyret til alle andre mennesker han og dyret møter på sin vei. D.v.s. påhopping, slikking, skitne poter, klør på klær etc. er kun kos, det må jo alle forstå. Det er jo verdens snilleste hund. Vil jo bare kose. Har selv observert bikkje på vei opp i barnvogn og det var ikke eieren som anså det som noe problem. 

 

Problem nummer to er bikkjeavføring. I urbane strøk skal denne i søpla. I utmark holder det å vippe dritten vekk fra sti/løype. Å etterlate bikkjelort emballert i svart plast på stedet vitner bare at det mangler noe elementært hos eier. 

 

Problem Nummer tre. Trekkhundspann, andre multibikkjeeiere av alle slag eller folk som bare skal la seg dra på ski av settern, har lite å gjøre i trafikkerte skiløyper med kuppert terreng og fartsfylte nedfarter. Uansett hvor bra dressur det er på dyret/dyra, skjer det ALLTID noe når et slikt følge er i bånn av en nedfart. 

[Vimsehue]

Jeg må si atter folk generelt irreterer vettet av meg på tur.. Hva i svarte er poenget med å prøve å lokke til seg en av hundene mine som jeg strengt prøver å si at det ikke er greit å hilse på...?! 

 

Mine hunder ignorerer folk helt til noen begynner å lokke, og det skal jeg hilse og si det er mange av.. Og ja, ene tispa mi har nå begynt å trekke automatisk til folk vi møter på tur, så ho har på langline (om det er båndtvang så er ho såklart i line), for å unngå at ho får hilse på. 

 

Men ja.. folk med hunder uten kontroll er ganske irreterende å møte på tur dem å.. spesielt dem små, som langt i fra er no koslig å hilse på engang.. Dette har ført til atter jeg går turer der det er minst sannsynlighet for å møte folk, fordi jeg orker rett og slett ikke å måtte møte på slike, tur etter tur... Greit å spørre om å hilse, men ikke sett deg ned å begynn å lokk på den liksom.. 

[Bjørja]

Kan vel dele en erfaring med møte med fremmed hund. Dette var i fjor, rett etter båndtvangen ble opphevet, og i Setesdalsheiene. Jeg er ute på en lengre dagstur med min fire år gamle sønn, og vi tusler avgårde i et nokså moderat tempo. På lang avstand ser vi en kar med løs hund. Hunden har nokså lang avstand til eieren. Idet vi er rundt 100m fra hund og eier, kaller eieren hunden til seg. Hunden blir påsatt bånd, og vi møtes etter en stund. Vi kommer i prat, og hunden setter seg ned ved eieren. Min sønn er litt tilbakeholden, men samtidig nysgjerrig på hunden. Eieren ser dette, og nevner at han har barn og at hunden er vant til barn. Det er bare å klappe hunden. Dette går som eier sier fint. Vi drar hver til vårt, og da eier og hund er 50+m fra oss, slipper eier hunden løs igjen.

 

Tilfeldigvis møtes vi på parkeringsplassen noen timer etterpå. Da takker jeg for at han holdt hunden i bånd da han møtte noen med småbarn. Jeg får til svar: " Det skulle da bare mangle. Jeg liker ikke å treffe løse fremmede hunder når jeg er alene, enda mindre når jeg har med barn."

 

For meg så var dette et positivt møte med en rolig og sindig hundeeier. 

[LightDan]

@Jushekaggen Väldigt bra inlägg.

När det gäller utställningar finns det nog alla typer av motiv som driver, för en kennelägare betyder en skillnad mellan att sälja valpar för 10.000 och 15.000 en 50% ökad årsinkomst, något som helt säkert påverkar vinnarviljan.

Hos privatpersoner är det nog vanligtvis andra drivkrafter.

Mer allmänt, det krävs ju engagemang och tid för att få en harmonisk hund.

Jag sticker ut hakan lite här och påstår att betydligt fler av de som har små hundraser har stressade, osäkra och ofta dominanta hundar, något som är en dålig kombination.

Detta tror jag beror dels på att felbeteenden hos en liten hundras kan fejas under mattan som gulliga/söta. Det är stor skillnad i förbipasserandes reaktioner om en chihuahua står och bjäffar utanför en butik och om en rottweiler eller grand danois har ett identiskt beteende.

Dels beror nog dessa felbeteenden på mindre tid och eventuellt engagemang hos en del hundägare. Att det finns många som inte klarar av att gå långa, dagliga turer med en stor och stark hund har jag all förståelse i världen för, men när man hör om hundar som får vara ensamma kanske 10 timmar eller ännu mera per dag så spelar rasen ingen roll, dessa hundar mår inte bra. Detta är inte begränsat till, men vanligare hos ägare till småraser.

Små hundar tillåts ofta att vara dominerande också, både mot folk och andra hundar. Dominansen blockeras genom att hålla i kopplet eller lyfta upp hunden istället för att få den att underkasta sig.

Detta är inte menat som kritik mot någon hundras eller enskilda hundägare, jag träffar på många ägare till småraser som har väldigt god disciplin på hunden och ägare till stora hundar som inte passar eller saknar kunskap att ha hund.

Detta är en betraktning av det sociala tryck som gör att flera av de som har stora hundar har mer harmoniska hundar.

När det gäller att uppdra hunden finns många olika tankar och skolor, den tendensen jag ser som ställer till mest problem är okunskap om den snabba responsen.

När t.ex en hund bjäffar så ser jag av och till hundägare som står och kritiserar hunden långt efter att den slutat med bjäffandet.

Med snabb respons blir hunden tryggare. Slå ner på ett oönskat beteende direkt när det uppstår, sluta när hunden slutar och beröm direkt när den slappnar av. I fallet när en hund bjäffar, säg ifrån till den medan den bjäffar, sluta när hunden tystnar och beröm så fort den slappnar av. (Beröm inte en hund med rest ragg, stelt och hotfullt kroppsspråk och liknande, det är inte önskat beteende.)

[VictorG]

Tror som sagt tidigare att det har blitt veldigt populært med å eie hund som en accsesoar og at man har mye fokus på utseende istedet for bruksområde. Må si at samtliga jeg møtt som er aggressiva og slenger ord efter hunden min er utlendinger.

[LightDan]

Og som et apropos:

At APBT har større kjevestyrke enn andre hunder på samme størrelse, og at de kan låse kjevene osv er rett og slett tull. Naturligvis kan det være mindre forskjeller i kjevestyrke pga hodets utforming, det vet jeg lite om, men det faller på sin egen urimelighet å tro at disse forskjellene har praktisk betydning. Kjevestyrke avgjøres av størrelse. Stor hund = kraftig bitt, liten hund= mindre kraftig bitt.

Huvudets utformning spelar en avgörande betydelse. Storlek och plassering av muskelfäster och muskler kan ge stora skillnader i bitstyrka.

APBT har ungefär samma bitstyrka som en schäferhund.

En dachs har större bitstyrka än en Gordonsetter som är många gånger större.

Rottweiler har den starkaste uppmätta bitstyrkan hos hundar, trots att det långtifrån är den största hundrasen.

En ulv på samma storlek som en schäferhund har enorm mycket starkare bett.

Det stora mörkertalet här är ju att vi vet inte MAXSTYRKA i hundarnas bett, då det inte finns något sätt att lära hundar att bita med absolut maximal styrka, detta ger bara en indikation på NORMALSTYRKA i bettet.

Helt riktigt dock att det finns inga hundar som har någon form av låsmekanism i käkarna, men dock olika stor tendens att vilja byta grepp.

[Gjest Landsem]

Tror som sagt tidigare att det har blitt veldigt populært med å eie hund som en accsesoar og at man har mye fokus på utseende istedet for bruksområde. Må si at samtliga jeg møtt som er aggressiva og slenger ord efter hunden min er utlendinger.

 

Hundehold har ikke noe tradisjon i muhammedanske kretser, der den oppfattes, på linje med grisen, som et skittent dyr. Det er en gjennomgående tone og man ser det ofte når blinde skal ta taxi med førerhund i Oslo, da de blir nektet skyss. Det hjelper selvsagt lite at det er mange rusmisbrukere som dominerer bybildet med sine vanskjøttede, loppebefengte dyr. Det forsterker bare stereotypiene.