Pico de Aneto 3404 m

[morten]

Pico de Aneto er med sine 3404 meter det høyeste fjellet i Pyreneene, fjellkeden som "deler" Frankrike og Spania med det underlige fjellandet Andorra midt inne i. Turmålet ble da også valgt fordi fjellet er det høyeste, ikke nødvendigvis det fineste.

Været var det så som så med, men vi tok bussen kl 8 inn til veiens ende i ca. 1900 meters høyde i Valle de Benasque. Vi fikk høre vi var for sent ut og slikt alpe-bla bla bla, men ruslet oppover med holdningen, what comes comes, and what succeeds succeeds. Det var ikke mange andre på vei oppover, noe som overrakset oss siden vi ble fortalt av en som hadde vært på Galdhøpiggen at det trolig ville være flere folk her. Kanskje de hadde startet på fjellhytta Refugio Renclusa, ca. 2150 moh?? Vi passerte i alle fall snart hytta, en riktig forsøplet og heslig hytte før stien ble utydeligere. Spanjolene må elske vardebygging, for det var varder over alt, til høyre, til venstre, i midten og her og der og minst like mange stiantydninger. Vi fulgte det vi syntes virket mest lovende og kom til slutt til Portillon Superior... Et skard,ca. 2850 moh. Her ble Julia igjen med vond fot, mens jeg fortsatt ned mot morenelandskapet på andre siden.

Ved brekanten kom tåka, men jeg ville ikke snu nå og trasket innover i tåka med stegjern på. Rundtomkring i tåka hørte jeg stemmer, men noe tydelig tråkk fant jeg ikke. Til slutt dukket et svakt tråkk opp og jeg havnet på en fjellrygg, alt for langt til høyre for det egentlige målet: Collado de Coronas, skulle det vise seg. Tåka lettet og jeg fortsatt bortover mot Collado'n (skard) Her fant jeg tråkket. I stedet for å følge tråkket opp Coronasbreen kløv jeg opp ryggen til høyre (for å slippe å ta på stegjernene jeg akkurat hadde tatt av igjen).

Snart var jeg fremme ved den beryktede toppeggen. Noen gikk med tau, andre med lavt tyngdepunkt. Eggen, ca. 15 meter lang, var imidlertid en skuffelse. Bratte fjellsider på begge kanter, ja vel, men ikke loddrett som beskrevet av andre, og ryggen var så full av gode tak at det opplevdes helt uproblematisk å gå her.

Sammen med 10-15 andre var jeg på toppen, som var fri for varder, men tilgjengjeld prydet med et digert kors og en påle dekorert med kunstblomster...

Med bomturer og slikt tøys ble det til sammen mer enn 1700 høydemetre, noe som merktes svært godt i knærne på vei ned.

En flott tur, med en visstnok vanvittig flott utsikt (som jeg bare delvis fikk oppleve på grunn av skyer).

Vel nede igjen fikk jeg t skjorte med Aneto 3404 meter preget inn på forsiden.. Kitsch? Tja.-.. Pytt pytt.

[il Camoscio]

Pico de Aneto er med sine 3404 meter det høyeste fjellet i Pyreneene, fjellkeden som "deler" Frankrike og Spania med det underlige fjellandet Andorra midt inne i. Turmålet ble da også valgt fordi fjellet er det høyeste, ikke nødvendigvis det fineste.

og heslig hytte før stien ble utydeligere. Spanjolene må elske vardebygging, for det var varder over alt, til høyre, til venstre, i midten og her og der og minst like mange stiantydninger. Vi fulgte det vi syntes virket mest lovende og kom til slutt Tja.-.. Pytt pytt.

Inte bara spanjorerna; överallt i Pyreneerna stöter man på de märkligaste rösningar och andra markeringar, leder som plötsligt svänger åt ett oväntat

håll, eller lika oväntat tar slut. Samtidigt så är kartorna, även de franska,

rena skämt.

ett klassiskt område är Val Soulcem, en fransk kil mellan Spanien

och Andorra. man hittar antagligen rätt utmed HRP om man

kommer västerifrån, men österifrån ska man vara geni. Jag har talat med ytterst

erfarna montaneros som utan vidare erkänner att de gått fullkomligt galet

i den trakten. Två gånger har jag räddats av mitt tält, och

senaste gången fick jag som bonus det kanske bästa läger jag

någonsin haft i Sydeuropa.

[marmotta]

Inte bara spanjorerna; överallt i Pyreneerna stöter man på de märkligaste rösningar och andra markeringar, leder som plötsligt svänger åt ett oväntat

håll, eller lika oväntat tar slut. Samtidigt så är kartorna, även de franska,

rena skämt.

ett klassiskt område är Val Soulcem, en fransk kil mellan Spanien

och Andorra. man hittar antagligen rätt utmed HRP om man

kommer västerifrån, men österifrån ska man vara geni. Jag har talat med ytterst

erfarna montaneros som utan vidare erkänner att de gått fullkomligt galet

i den trakten. Två gånger har jag räddats av mitt tält, och

senaste gången fick jag som bonus det kanske bästa läger jag

någonsin haft i Sydeuropa.

Efersom ngn länkade till denna tråd nyss, kan jag ge ett tips för den som ger sig ut på HRP i dessa trakter. Från gränspasset mellan Andorra och Frankrike kan man spana hela vägen över till gränspasset mot Spanien, med hjälp av kart och kompass. 2005 gjorde jag så och hittade rätt hela vägen. Tredje gången gillt.