Jenter i dalene, menn på toppene

[Mya]

Skal jeg få med meg noen venninner på tur må det lokkes og lures med løfter om lettgått terreng, kakao og boller på nærmeste stue og totalt fravær av dårlig vær. Dermed finner dere oss ikke på toppene, men nede i "mygghollan". Jeg tar det jeg kan få.

[PocoLoco]

[quote="LompaNå holdt jegerne til i dalen og ikke på toppene, så den holder i alle fall ikke..

[Alek]

[quote="LompaNå holdt jegerne til i dalen og ikke på toppene, så den holder i alle fall ikke..

Feil. Jegerne gikk ofte meget høyt til fjells. Det vitner både reinsgraver og andre funn om.

[Lompa]

[quote="LompaNå holdt jegerne til i dalen og ikke på toppene, så den holder i alle fall ikke..

Feil. Jegerne gikk ofte meget høyt til fjells. Det vitner både reinsgraver og andre funn om.

[PocoLoco]

Naturlig nok, fordi det var der rensdyrene trakk. Men som Alek også gir et eksempel på hendte det at jegerne gikk høyt til fjells, enten det var for å følge dyr eller fordi de ville få oversikt over et område. Det er også rimelig at rensdyrene da som nå trakk opp i høyden, gjerne på breene, på varme dager, og det var da naturlig å forfølge dem der.

[fjellrypa]

Likestillingen har tydeligvis langt igjen, for jeg kan ikke huske å ha møtt en eneste kvinne over 2000 meter i de årene jeg har holdt på.

Kanskje vi bare ikke har vært på samme topp samtidig? Det har vært ganske mannefritt på mange av toppene jeg har gått på.

Jeg kjenner masse damer som liker toppturer, det var en venninnegjeng som vekket min interesse for å samle 2000-metere. De var på toppturer hver sommer, lå i teltleir med dagsturer til ymse 2000-meterstopper en uke eller så.

[fjellrypa]

Marit fra Valdres er den ene, hvem er den andre Kim?

Jeg er ikke Kim , men hun heter Jorunn Sørlie Tryti .

[LarsD]

Reinsjegrene før i tiden gikk høyt i fjellet fordi de måtte, ikke for å få utløp for hulemann-instinkter o.l som nevnt lenger oppe. Jeg kan ikke sammenligne de med dagens "skruller" i fargerike klær, med isøkser og karabiner pent plassert på sekken uansett hvor de skal.

(Mrk: Generalisering på gang her, for å sette litt på spissen et stadig mer aktuelt tema nå som "hiking" er in.)

[marmotta]

Här generaliseras det utan hejd! Själv är jag man och lockas på intet vis av topparna, även om jag varit på ett fåtal.

Den första var Piz Boé i Dolomiterna, knappt 3150 m ö h, 1988, och den senaste var väl Helags, 1997. Jag tycker nu om att resa till fots, genom dalarna, längs vattnet och över passen, oberoende av om det är norska fjällen, Pyreneerna eller Alperna och har aldrig ens funderat över om det skulle vara manligt eller kvinnligt.

Vad jag som vandringsturist i Norge varje sommar 1997-2007 tycker mig ha observerat är att norska fjällturister

finns av två sorter. Klättrare eller toppsamlare som tar bilen till lämplig plats, traskar till lämpligt läger, gör en bestigning och sen åker hem igen. Eller vandrare från hytte till hytte, ofta på rätt korta turer, trerättersmiddag, jättelik frukost

och nistepakke - en diet som skulle vålla mig svårartad övervikt. Något som har med närheten till fjällen att göra, antar jag. Vi sydsvenskar får resa en bit och då vill vi säkert ha med lite mer natur på resan, och lite större närhet till den exotiska naturen. (Själv vill jag också kunna gå ut tidigt så det dröjer innan jag stöter på de första överviktiga vandrarna med

bar överkropp.)

Alltså, det stora flertalet tältande vandrarturister som jag stöter på är danskar, tyskar och lite svenskar, enstaka italienare, engelsmän och fransmän har jag också stött på, men förvånansvärt få holländare.

När jag gick genom Leirungsdalen 2002 träffade jag bara på utlänningar. En eller två dagar senare stötte jag på två tyskar i slutet av etappen, ingen annan, och på en etapp som gav mig läger i Fleskedalen träffade jag ingen - mina

stråk, förvisso T-märkta, passar inte in i stugturerna.

Några gånger har jag behövt gå utanför lederna, t ex i Reinheimen och Trollheimen

(där man måste lämna lederna för att hålla rimlig höjd).

Jag har aldrig lyckats få tips från föreningar

som TT, KNT eller ÅST om etapper utanför lederna i deras områden.