Søk i nettsamfunnet

Kl 23 i kveld telte jeg 16 fly over Nord Europa. En heller stille kveld, ja. . http://www.flightradar24.com/ . Dersom alle FF-folk hadde en liten sender på seg kunne de nysgjerrige lett holde oppsikt med hvilke fjell og vidder de befant seg på.........

Lovet pakkliste etter turen, men hadde trøbbel med å finne den igjen. Driver nå å planlegger en tur på ski over Hardangervidda, fra Finse til Gullingen, og kom tilfeldigvis over pakklisten. Den er ikke helt komplett, men de viktigste tingene er med. 1. Dagstursekk 2. Vannflasker 3. Camelback - vannbeholder 4. Samekniv 5. Leatherman 6. Lykt 7. Hodelykt 8. Batterier 9. Lighter 10. Fyrstikker 11. Jokkastikke - "flint" 12. Kart 13. Kompass 14. Kartmappe 15. Kikkert 16. Toalettpapir 17. Våtservietter 18. Solkrem 19. Solbriller 20. Myggolje 21. Førstehjelpsskrin 22. Gnagsårplaster 23. Sportstape 24. Jervenduk/fjellduk 25. Soveposer 26. Liggeunderlag - oppblåsbart 27. Sitteunderlag 28. Puter - oppblåsbare 29. Termos 30. Gass ca 600g (brukte kun beskjedne mengder av dette) 31. Brenner - Primus Easy Fuel 32. Kokekar, panne og tekoker 33. Bestikk 34. Ytterjakker / bukser 35. Shorts 36. Strømper – flere par 37. Undertøy 38. T-skjorter 39. Tannkost 40. Tannkrem 41. Såpe 42. After Sun 43. Talkum Mat: o Havregryn (4 porsjoner) o Rett i koppen o Risgrøt (4 porsjoner) o Tørrmelk o Eggnudler o Smør o Brød 2 stk o Kaviar o Sjokoladepålegg o Rosiner o Kanel o Spagetti o Potetmos o Kavring o New energy o Knekkebrød o Tørket kjøtt o 2 middager, REAL o Nøtter o Tørket frukt o Sjokolade o Kakao o Kjeks o Cafe Latte o Tunfisk o Tapas kjeks o Supper x8 Sekkene ble som resultat av dette 16kg, og 27kg. Skulle vi gått igjen så hadde vi droppa litt mat og hatt med mindre klær.

Jag hade förut ett bildgalleri från en tur 2004 på weben, men drog in det. Här är iaf färdplanen (8 dagar i Dovre, 23/7 och 29/7 delvis utanför lederna). Oppdal-Djupvatnet, 2004 Dovrefjell: 23 juli (Oppdal, 500 m)-Risan i Drivdalen-Pershøe, 1135 m 24 juli Pershøe, 1135 m- Urdvatnet, 1350 m 25 juli Urdvatnet, 1350 m- Norr om Lesjøen, 1225 m 26 juli Norr om Lesjøen, 1225 m - Stigskilje ovanför Grøvudalen,1220 m 27 juli Stigskiljet ovanför Grøvudalen,1220 m - Håkodalstela, 1350 m 28 juli Håkodalstela, 1350 m - Förbi Miutjønnin, 1250 m 29 juli Miutjønnin, 1250 m - Gravdalen, 930 m 30 juli Gravdalen, 930 m- Bjorli (proviant, camping), 600 m Romsdalen-Reinheimen: 31 juli Bjorli, 600 m - Buabergvatnet, 1350 m Reinheimen-Tafjordfjella: 1 augusti Buabergvatnet, 1350 m - Torsbu, 1300 m - Pyttbudalen, 1080 m Tafjordfjella: 2 augusti Pyttbudalen 1080 m - Reindalsseter, 700 m - Hulderkoppen, 1000 m 3 augusti Hulderkoppen, 1000 m - Reindalsvatnet, 1200 m 4 augusti Reindalsvatnet, 1200 m - läger mellan Djupvatnet och Langvasstjønne, 975 m Här är en kortare tur: http://www.huthyfs.com/dovreingal/index.html

du kobler to forskjellige størrelser, det som er størrelse 23 er innersko altså tilsv. vanlig skostørrelse. Størrelsen på bindingen avgjøres av utvendig lengde på skoen, som ofte står trykket på utsiden av hælen. men bindingen er sanns. feil størrelse. de kommer i short-norm-lang og med 23 høres det ut som du trenger short. men jeg skal ikke garantere noe

Siden jeg er dame, må jeg også kunne svare på hvordan fordelingen er hos oss. Min mann pleier å bære sånn 5 kg mer enn jeg. Noe som er rimelig, siden han er stor og sterk. Fordelingen kan være 10 vs. 15 kg, 15 vs. 20 kg eller 22 vs. 26 kg, alt avhengig av hva slags tur det er. For meg går grensen på det jeg kan bære rundt 23 kg. Det er så tungt at jeg ikke klarer å sette sekken på min egen rygg. Og da klarer jeg bare å gå i flat terreng. Vi fordeler slik at han bærer telt og primus og jeg bærer gryter, første hjelpssaker og toalettsaker. Vi fordeler maten, kanskje litt skjevt. Begge bærer egne klær, sovepose og liggeunderlag. Sminkesaker blir hjemme.

Jeg har gjort flere forsøk på komme meg opp på Skaget vinterstid, men har av forskjellige grunner måttet snu. Idag lå alt til rette for en flott tur. Vinden hadde løyet etter de siste dagers uvær, og solen strålte nesten uavbrutt. Skaren var kompakt og fin. Planen var å gå over Vesleskaghøgdi, mot Skagstrøni og så opp på Skaget vestfra. Jeg vet ikke om det var latskap eller eventyrlyst som gjorde at jeg gikk rett på, men jo nærmere jeg kom - jo mer så det ut som det skulle la seg gå opp midt mellom høyde 1483 og toppen. Jeg vil tro at denne ruten opp er veldig skredutsatt, men jeg kunne se flere steiner som stakk opp av snøen og tok sjansen på at jeg kunne ta meg raskt fra en til den neste. På bilde 05 er den gule ruten den jeg hadde tenkt å gå. Problemet var at det var alt for bratt, og steinene hadde bare fasaden bar. Grønn rute ble til underveis. Det ble et par raske etapper mellom steiner før jeg kom i "sikkerhet" over kanten på toppen, og de lurte sikkert litt - de fire som kom vestfra opp ryggen - når jeg skar inn 100 meter foran dem . Den siste biten opp på toppen var ikke aktuell å ta med ski. Skaren bar fint mellom steinene og det ble en hyggelig matpause med de fire andre under en skavl med utsikt over Yddin-området. Turen hjem gikk via Skagstrøni for å se an adkomsten til Svarthamartinden - morgendagens mål hvis tiden tillater det . Når det gjelder føreforhold, så har jeg dårlige nyheter for påsken. Jeg startet turen opp kl 11, og skaren bar fint hele veien. Den var isete med innslag av "pakket sukker". Ut over dagen ble det litt melis i topplaget, og på hjemtur over flatene mot Robølstølen så brøt jeg tidvis gjennom selv med mine relativt brede Åsnes Ingstad. Mine gamle E99 hadde vært plagsomme idag. Det ligger ca 20-50cm snø i terrenget, og toppen av vegetasjonen stikker gjennom. Hvis mildværet som er meldt neste uke slår til, kan det smelte ganske mye, i tillegg til at snøen blir enda mer råtten. Det er mulig det ligger mer snø andre steder i Jotunheimen, men jeg vil anbefale alle å ha en plan B hvis de har tenkt å gå på ski utenfor løypene.

Sjekk denne: http://reise2.fjord1.no/Fjord1IISStaticTables/Tables/ruter/t/05-660.htm

Og no er denne saken toppsak på Dagblad nett. http://www.dagbladet.no/2011/03/01/tema/reise/vinterguiden/15632262/ Dei har ikkje mykje samfunnsnyttigt å skrive om tydlegvis... Men Fjellforum.net var fyrst!

Eller kanskje ikke, ramler ned fugl i Sverige også... http://www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=10028872 Blackout neste? http://www.wowdewow.co.uk/2011/01/bye-bye-3000-blackbirds/

Riva eller chili ville fungert som bindinger, men de er veldig utdaterte så ville kun vurdert dem om du får dem for svært lite (500kr). Ellers er Rotefella R8/R6, Voile Switchback, G3 Targa, 22 Designs Hammerhead og Black Daimond 01/02 greie bindinger som du kan finne brukt (NTN er det litt vanskelig å finne rimelig brukte sko og bindinger til enda). På sko må du prøve før du kjøper. Om du vil kjøpe brukt her kan et alternativ være å prøve på butikk og finne en produsent som lager sko som passer deg bra og så finne sko av denne produsenten brukt. I tillegg til Ebay kan du sjekke ut Fri Flyt sitt bruktmarked: http://www.friflyt.no/index.php?pagenr=102&zone=106&category=1000&subcategory=2

Syklistenes Landsforening ga nylig ut guideboka Sykkelturer i Nordland. 30 turer er beskrevet. Noen korte, noen lange. Noen lette, noen krevende. Jeg har skrevet en omtale av boka på bloggen min: http://sykkelopplevelser.wordpress.com/2011/01/11/leken-tohjulsguide-for-nordland/

Det började någon gång på åttiotalet. En längtan, dragning uppåt mot Nordnorge till ett hem jag aldrig sett. Alla program sågs, jag tittade på bilder och läste böcker. I slutet på tvåtusentalet gjordes flera försök att få ihop en resa med bil. Samtidigt hade tankarna länge funnits att skaffa långfärdscykel. Nu togs beslutet att göra ett soloförsök. Då skulle ingen annan än jag kunna orsaka att resan inte blir av. Det blev till slut en Hp Velotechnik Skorpion Fx. De mentala och fysiska förberedelserna började och resan måttades ut dag för dag. Efter några månaders planering 2009 var det tid att påbörja mitt projekt. Min resa skulle gå längs hela Norges kust, från Svinesund till Kirkenes. Allt som allt skulle nästan 200.000 kronor in. Dels för min privatekonomi, dels för investeringar i utrustning. Resan skulle stilla min längtan och jag ville kunna flytta till en plats som kändes rätt. Därför skulle jag vara fri som en fågel och säga upp mig från jobbet mitt i en pågående kris. Det krävdes stora ekonomiska marginaler. Budgeten och oberoendet löstes genom att magasinera mina ägodelar i en lokal samt att bo i tält. Under tiden byggdes min bil om till bobil, en Renault Kangoo express. Något att ha som nödbivack när det krisar samt ett lager för mat och saker. Under sommaren 2009 cyklade jag 120 mil för att se om det var möjligt att cykla tio mil om dagen. Cykeln packades med utrustning för stillasittande och sömn i -5 grader. Det blev en fin tur till Halland, Lysekil, Kinekulle och tillbaka. Sista dagsetappen var 23 mil lång. De planerade dagsetapperna höjdes nu till 12 mil. Bilen var inte färdigbyggd. En del av den mentala träningen bestod av att bo i tält. Vintern var den hårdaste i mannaminne. Som mest bar jag på 32kg när jobbkläder, matlådor och full vinterpackning skulle ut till läger. Ibland med snö upp till midjan kämpade jag mig uppför den kuperade terrängen i -20 grader. Mitt mål var alltid okänt. Samma lägerplats fick bara användas en gång i veckan. Lägret revs varje natt förutom när utrustning skulle torkas. Någon natt fick klockan väcka mig halv tre på natten för att det skulle hinnas med att smälta snö, laga lunch och blåbärssoppa innan jobbet. Min energiförbrukning var enorm och matintaget kombinerades med löpning och simning för att lura min kropp att gå upp i vikt. På Vederydssjön hade jag en träningsslinga som var en dryg mil. Runt spåret gjordes åtta cirklar med slumpat avstånd. En sträcka var över två kilometer. Planen var att om en sträcka avslutades på udda minut skulle resan fortsätta ur spår. Vid jämn minut fick jag åka i spår. Pauser fick bara hållas vid en kontrollpunkt. För att göra det extra jobbigt åkte jag på natten. Några morgnar var det fyra nya spår bredvid varandra. Vatten på isen fick mina stighudar att frysa. Pulkan fick också skrapas med jämna mellanrum. Det krävdes diciplin för att inte knäcka kroppen. Dygnsvila hölls på isen. Under vårens långhelger provade jag min ambition att cykla 12 mil per dag och på tre dagar cyklade jag 45 mil. Allt gick planenligt. Den stora resan på sommaren skulle ta fyrtiotre dagar. Formen kändes bra. Ingen regelbunden träning på cykeln genomfördes. Efter att ha oroat mig för en allt för skral budget nåddes målet en månad för sent. Efter att ha räknat en stund kom lyckan bubblande när femton års längtan gått i uppfyllelse. Nästa dag sa jag upp mig. Projektet skulle börja på Svinesundsbron klockan 12:00, måndagen den första Juni. Fredagen innan slutade jag på jobbet. Sista förberedelserna. Nyservad cykel lyftes upp på gräsmattan utanför min lagerlokal och på med de färdigpackade cykelväskorna. Jag ville bara skrika till världen att jag är på väg. En drygt 40 mil lång transportträcka från Skillingaryd till Svinesundsbron påbörjades. En allt för tight tidsplan medförde att projektstart missades med fem minuter. Det var egentligen en petitess men retsamt när man förberett ett projekt i två år. En bild bloggades till min familj. Nu var jag på väg! 260mil. Bara det dryga dubbla mot vad som avverkades sommaren innan. Det här kommer gå lätt! Södra Norge sänkte mig nästan. En tät bebyggelse och berg gjorde att dagsetapperna ibland blev bortåt 18 mil innan en legal tältplats hittades. Smärta i vänster knä började byggas upp och några extrema uppförsbackar i Oslo- Drammenområdet tog nästan knäcken på mig. En natt sov jag bakom en bropelare till E-18 och marken skakade av den tunga trafiken. En svart huggorm gjorde mig sällskap under stenarna vid tältabsiden. Cykeln kedjeledarhjul var slitna och nya oringar fick beställas. Med mig på vägde ekipaget mellan 120 och 130kg. Cykellederna var dragna på hårda, kuperade småvägar. Några dagar senare när vatten skulle hämtas till morgongröten plaskade plötsligt något i vattnet. En bäver! Den simmade runt i cirklar bara några meter från mig och jag lät myggen äta. Myrorna började komma ganska långt upp på mina ben och efter något som kändes som en evighet blev jag observerad. Morgonen fortsatte därefter som vanligt. På en bergsväg rann ett litet vattenfall ner under vägen. Där fanns en kista med ljummet, kristallklart vatten. Ett härligt tillfälle att tvätta kläder, sadeln och mig själv. För att spara tid torkades mina kläder i en nätficka på sidan av cykelväskorna. Med jämna mellanrum vändes kläderna och veks på olika sätt. Snart var allt torrt nog att ta på sig. Under någon dag var man såpass fräsch att folk inte gjorde allt för stora omvägar i matbutiken. Nu var jag framme hos en vän i Stathelle. Under en middag kom min resa upp som samtalsämne och någon frågade: ”260mil? Jag trodde Norge var länge än så fågelvägen.” Jag var helt säker och intygade att resan var väl förberedd men höll dock med om att det var en aning egendomligt. Efter ett par nätter kändes knät bättre och resan fortsatte efter montering av reservdelar som min suveräna leverantör skickat. Snart hamnade jag i lag med en Belgare som också cyklade liggande. Hans frambromsok hade smält ihop i de branta backarna och var feljusterat. Efter att ha glatt honom med min momentnyckel och åtdragningstabell till bromsoket cyklade vi vidare. I nedförsbackarna var jag imponerad över att hans cykel kom upp i 12km/h mer än min som bara kom upp i sjuttio. Han skulle till Nordkapp och tyckte att mitt planerade kilometerantal var orealistiskt. Glad i hågen cyklade jag vidare. Vi hade båda tuffa mål och en dag var jag starkare än honom. Vi delade på oss och önskade varandra lycka till. Min resa fortsatte sju mil till mot Stavanger. Planen var att hinna med kvällsfärjan klockan tio. Efter att ha irrat runt på samma slinga fram och tillbaka i Stavanger i tre timmar lyckades jag ta mig fram till färjeläget. Klockan var nu ett på natten och dagsetappen blev nästan tjugo mil. Terrängen söder om Stavanger är dock väldigt flack och naturen bjöd på medvind. Nästa dag hade vinden vänt och hade jag inte liggcyklat skulle det varit hårt med styv kuling snett framifrån. På bron i Haugesund var det förmodligen storm. Min vänsterhand var krokad runt broräcket och hindrade att mitt ekipage skulle blåsa omkull i byarna. En man jag mötte gick över bron och höll krampaktigt i sin cykel som ibland tappade markkontakt i den starka vinden. 10 mil senare var det dags för vilodag. Två nätter spenderades på ön Bömlo där ett fint läger byggdes. Drivved höll uppe solpanelen i optimal vinkel. Resans enda fiskade måltid avnjöts. I Rutledal, norr om Bergen, fick jag min andra riktiga naturupplevelse. Bergskammen låg som en sfinx i horisonten och fjordens vatten var färgat turkost. Medan jag lagade mat fiskade en utter glatt, bara några meter bort, ovetandes om min närvaro . De här dagarna laddade jag för de kommande bergspassen i Geirangerområdet. Fjällen tornade och isblått vatten forsade i dalarna. Den första stigningen var nästan sjuhundra meter, sedan ner till havsnivå, följt av dryga höjdkilometern i Strynefjell. Två äldre herrar i en skåpbil gjorde hatten av när de mötte mig. Vägen försvann som in i ett dimland upp i molnen. På kvällen började det vräka ner snö. Mitt försök att genomföra en intervju med SR P3 misslyckades på grund av att telefonen dog i hypotermi. På morgonen blev jag ofrivilligt fotograferad av en turist. Man fick vänja sig vid det. Ett spektakulärt ekipage drar uppmärksamheten till sig och knappt någon frågade om lov att plåta. Efter en tältnatt fortsatte resan längs en blöt och kall grusväg. Vid alpinbacken önskade en snowboardåkare mig en god tur över fjället. Resans enda punktering tvingade mig att stanna med jämna mellanrum för att pumpa. Det var inte läge att reparera i det krävande vädret. Min kropp levererade på Digestivekex och nötter øver Geiranger. Vid det här laget hade skinnet på mina knän nötts upp på grund av friktionen mot mina blöta byxor. Efter några dagar blev det så plågsamt att det var svårt att böja knäna efter en paus. När man hade cyklat ett tag domnade skinnet bort och det kändes bättre. Det hela löstes genom att fästa gasbinda på knäna och det var en befrielse. När man har kämpat sig över passen glömmer man snabbt bort två mil uppförsbacke. Nu var det full koncentration som gällde nerför Trollstigen. Efter varje nedförsbacke som bjöd på hysterisk glädje hade jag ont i magmusklerna av att ha pressat ner innerhjulet. Höger fram låste ofta upp eftersom det nästan alltid är hårdare kurvtagning i högerkurvor. I alla fall när man inte kan nyttja hela vägens bredd på grund av annan trafik. Vid det här laget hade jag varit täckt av en och en halv centimeter snöslask i två dagar. Det var mer än vad Gore-tex kan förmå och mina kläder var genomblöta. Min uppskattning var att det skulle krävas tre blöta och kalla nätter för att torka allt i tältet. Resans enda stugnatt var därför ett faktum. Sista kilometrarna var jag låg på energi och det började bli svårt att hålla uppe värmen. Till slut var där en stugby med ledig stuga. Utan att tveka vändes skylten från "ledig" till "upptagen." När jag hängde upp min Haglövs Barrier efter att ha vridit och skakat ur så mycket jag kunde droppade det snabbt från jackans midja. Solpanelen riggades rakt mot solen för att försöka väcka min telefon men den var till synes död. Efter matlagning och utrustningsvård blev det lite tid över till några timmars sömn. Nästa morgon var jag på vägen igen efter att ha reparerat punkteringen. Tyvärr var det låga moln under hela den här perioden och Geiranger blev mest ett minne av pumpande uppförsbackar, snö och mental fokus. En lite för hög lägstaväxel på min cykel gjorde att kroppen blev tröttare än nödvändigt. I en fyra timmar lång stigning räknade jag ut 15.000 knäböj per ben och blev imponerad över kvaliteten på mina regnbyxor. Nu började motståndet. Efter att ha njutit av landskapet längs Atlanterhavsveien tvingade en nerlagd färjerutt mig att välja mellan två dagars omväg eller att lifta genom Atlanterhavstunellen. Det visade sig att alternativ två var genomförbart. Efter ett samtal med en chaufför i en skåpbil hade jag en garanterad transport om två timmar då han var på väg åt andra hållet. Väl norr om Kristiansund var motivationen inte på topp. Landskapet var ganska enformigt. Dessutom började jag närma mig 200 mil. Något var fel med min färdplan. Det kändes som att jag tagit mig vatten över huvudet. Ordentligt med vatten. Mentalt var nu resan dubbelt så lång än planerat. I ett par dagar var oron stor att lägga ner projektet. Efter att ha sovit på saken, tittat på kartan och räknat med min nyinköpta mobiltelefon kom jag fram till att 43 dagar gånger 12 mil är 516mil. Alltså hade jag aldrig räknat ut det totala antalet kilometer utan bara hur många dagsetapper det var. Det tidigare antalet mil var något som fanns i bakhuvudet, en siffra från ett nedlagt projekt. Genast kändes saker och ting bättre. Projektet var några dagar bakom plan men vägen över fjällområdena hade varit tuff. Nu var det slut på hårda fjällvägar. Mitt mål var nu att försöka cykla 14 mil per dag. En lång observation av tumlare i Trondheimsfjorden gjorde mig glad. Efter att ha trälat på ganska tråkiga vägar i en vecka öppnade sig plötsligt landskapet. Riksväg 17 bjöd på något som skulle bli resans höjdpunkt. Sträckan räknas som världens vackraste kuststräcka och det är nog ingen stor överdrift. Efter en stund hade man även vant sig med de tre kilometer långa tunnlarna. Man sög in det vackra landskapet dag efter dag. En vilodag kunde förläggas på en gratiscamping. Min mat började ta slut. På morgonen simmade något runt i kastrullen innan havregrynen skulle i. Tydligen var vattnet inte rent. Mitt vattenfilter kom därför väl till pass. Många gånger tidigare under resan var det inga beläggningar på filtret efter att ha pumpat upp sju liter kristallklart vatten! En höjdpunkt var Grönvik kystfort som byggdes upp av Hitler under andra världskriget. Kontrollbunkern bjöd på en avskärmad panoramautsikt genom den breda springan som utgjorde utkiken. Trots den pressade situationen kan man tänka sig att Tyskarna inte kunde låta bli att hänföras av det vackra landskapet, det glittrande havet och bergen. På färjan träffade jag snart ett par från Tyskland. Vi njöt gemensamt av utsikten tills min dagsetapp gjorde att de satte läger. Nu klarnade det för mig varför det var så tomt på cykelturister i Geiranger. De flesta hade gett upp i kylan och tagit bussen till Trondheim. En liten stolthet växte upp inombords när man faktiskt hade stått ut i vädret. Bra val av utrustning var också en nödvändig faktor. Efter några färjor och många mil var jag framme i Fauske. En motorcyklist sa vid Atlanterhavsveien att när du har passerat Bodö kan du börja tänka att du börjar närma dig. Nu var jag förbi. Kanske kommer jag ro hem projektet i alla fall? Här började åter en ganska trälig sträcka mot Narvik och Lofoten med ännu fler långa tunnlar. Den som kändes värst på hela resan var bara 700m lång men i 8% motlut. En höjdpunkt var en väg runt en tunnel som var dragen i magnifik fjällterräng. På många ställen fanns dessa avsnitt kvar. De bjuder ofta på tysta, ostörda lägerplatser och på ett ställe en naturlig dusch med varmvatten. Hur mycket jag än ville skulle dagsetappen fullfyllas så det blev senare tvättlapp i en iskall fjällbäck istället. En sväng ut på Lofoten, sedan vidare längs Vesterålen och Andenes. Träffade två Svenskar och Ron Mc Gerity på vägen. I Andenes såg jag åter utter och på Färjan till Senja såg vi ett antal valar. Senja är en ö som är ett Norge i miniatyr. Höga pass och kuperad terräng samt de mest egendomliga tunnlar jag sett. De svänger åt vänster och höger, går upp och ner innan man kommer ut på andra sidan. Trevligare att cykla igenom än ett tre kilometer långt, spikrakt monster. Snart, med Lyngsalperna i bakgrunden, satt jag på resans sista färja. En lite vemodig känsla kom över mig, som alltid när ett projekt är nära slutet. Sista kartbladet över Norge vändes och kanske var det bara tre dagar kvar att cykla. Finnmark bjöd på en varierad natur med renar ända ner till havet. Det kändes en aning ovant att se dem ligga där på strandkanten och med tanke på den betydligt mindre närvaron av insekter kunde man förstå att de kanske kände sig lite mer tillfreds. Det var fortfarande ganska tidigt på säsongen och deras horn hade fortfarande inte blivit hårda. En ren fastnade i en björk när den skulle springa iväg från mig. Det verkade som att den till slut kom på att det var likadant förra året. Den hasade sig sedan till skogs, släpande på mage för att få de stora hornen under vegetationen. De sista höglandsområdena var vackra men mentalt krävande. Man såg mil efter mil av väg som skulle avverkas. Här, i en jock tvättade jag av mig i iskallt vatten. Min hud var röd av kylan och värmdes snart upp av morgonsolen. Min motivation att ta mig ända till Kirkenes avtog med landskapets förändring. Väl framme var det bara att konstatera att jag lyckats med mitt projekt. Resan tog 44 dagar i anspråk. En stilla fundering och jag konstaterade att det är maximalt 230 mil hem. Nu hade jag cyklat drygt det dubbla så beslutet togs att cykla tillbaka till Småland. Några varv i Kirkenes. Utbudet verkade bestå av pornografi. En stor mängd kvinnor cirkulerade också i samhället. En känsla av att de mest var där för sjömännens skull väcktes. Det låg Ryska, rostiga fiskebåtar vid kajen och en stor mängd utrustning för yrkesflottan. Sedan bar resan av söderut, mot Finska Lappland och hem. Vid det här laget låg min kondition på en nivå som gjorde att kroppen hade glömt uppförsbackarna på tre andetag och cykeln hade blivit ordentligt sliten i drivlinan av över 500 mils trampande. Väl hemma var allt fluff borta och vikten hamnade på 68 kg. Sju kilo mindre än när jag började. Videos från resan: En och annan tunnel var snabb. Här på E6 norr om Fauske: Efter att ha passerat Troms kändes det att man var långt norrut. Landskapet hade förändrats men var fortfarande väldigt kuperat. Långa nerförsbackar avlöstes av lika långa nedförlöpor:http://www.youtube.com/watch?v=IfH0bMDYhMM I Finnmark nyttjades midnattssolen. Det var mindre trafik och behagligare temperatur. Tältet ställdes för att få skugga en bra bit in på dagen. Man slapp de kalla morgnarna och tvätten han torka i solen. Det var fantastiskt sommarväder. Här cyklar jag rakt österut, mitt på natten: Presenterar här all utrustning som jag fått stor användning för samt en del som kan vara kul att ha med: Haglövs tunna fingerhandskar. Hestra vattentäta överdragsvantar. Mössa. Mössa, öppningsbar. Cykelglasögon. Tröja i ullfrotté. Tröja, byxa i melinoull. Fjällräven Pak 5 byxa, 2st. Skjorta 2st. Haglövs Barrier jacka. Haglövs Lim Hood jacka. Arcteryx regnbyxor med hellånga dragkedjor. Aclima kalsonger 2st. Resehandduk. Vattenfilter, Msr water works, stort. MSR 10 liter heavy duty vattensäck. Trangia mellanstort kök med en kastrull .samt hemmagjord plastbytta. Trangia bränsleflaska, 0.3 liter. Ullstrumpor. Shimano SPD vintersko. Damasker till vintersko. Haglövs sovsäck, syntet, noll grader. Thermarest ridge rest liggunderlag. Hemmagjords bergkilar i hickory för tältet. Verktyg, hylsor, momentnyckel, åtdragningstabell, Leatherman kniv, nål, tråd, tyg, strips, silvertejp, olja, trasor, cykelvård, ett däck, en slang, lagningslappar (Gore-tex, slang och till cykelväskorna), solution. Ortlieb front & back roller plus med extraväskor fram. Ortlieb 20 liter torrsäck. Solpanel, kompletterades i Namsos med blybatteri, 1.2 Ah. Laddade mobilen direkt med 12V billaddare utan sol. Mobiltelefon. Plastsked köpt på Ica. Håller i kyla. Fiskeutrustning. Petsl fällkniv. Vaude hogan ultralight tält. Extra storm/ tvättlina, 20 meter+ klädnypor. 2st hemmagjorda nätfickor. 4st karbiner (Naturkompaniet). 1kg sojaproteinkuddar (vegetarian). Vitaminer och kosttillskott. Hudsalva, serat, första hjälpen. Serat användes även till att smörja dragkedjorna på jacka och byxor.

Enig. Jeg hadde nok valgt et med kryssende stenger. Selv bruker jeg et North Face Vario 23 til dette formålet. 1,8 kg, en-duks som er ekstremt lett å sette opp, og blir helt stramt av stengene som ligger utenpå duken. Det tåler overraskende mye vind også har jeg og flere andre erfart. Kan godt hende fjellduk er enda bedre egnet som backup, men har ikke testet det om vinteren.

19:45 Ut i naturen «En mann gikk i land fra englandsbåten...» Da William Slingsby ankom Bergen som 23 åring i 1872, markerte det starten for tindesport og fjellsport her i landet. I dag står han som førstegangsbestiger av 160 av de mest krevende fjelltoppene i Norge. I dette programmet går vi i hans fotspor på to av dagsetappene på landets mest omtalte fjelltur, der han tilslutt besteg Store Skagastølstind alene! Dvs i dag.

Den 29. januar kjørte min turkamerat og jeg opp til Røros og videre til Synnervika: vi skulle gå Femunden på langs og tilbake igjen. Turen i seg selv høres kanskje ikke ut som noen ideell rute, men den var planlagt som en testtur for utstyr og mat. Vi skulle bygge erfaringer fram mot vårt mål om å krysse Grønland i 2012. Lørdagen 29. januar ble for det meste en transportdag opp til Synnervika. Vi pakket pulkene (to stykk hver) med nødvendigheter (og unødvendigheter), gikk rundt 200 meter og etablerte leir for kvelden. Vi hadde med to telt på denne turen, og innredet det minste for vår første natt på isen; Helsport Svalbard 3 camp. Vi ble raskt enige om at dette teltet er for lite etter vår smak. Forteltet har stor plass, men innerteltet er for lite. Vi sovnet til lyden av isens drønn. Søndag 30. januar brøt vi leir og kom avsted litt over ni. Målet for dagen var Jonasvollen, en etappe på circa 23 kilometer. Føret var godt og vi gikk store deler av dagen i traséen til Femundløpet. Godt å komme igang å jobbe litt med kroppen! Vi ble enige om å kjøre 50 minutters gangtid og 10 minutters pause. Dagen gikk fort og vi kom fram til en passende leirplass noe sørøst for Jonasvollen i 4 tida. Denne gangen slo vi opp det andre teltet vi hadde med, Helsports Rundhø Expedition 4 mann, et telt som forøvrig ikke er i produksjon lenger. Dette teltet er vi fornøyde med, tross små fortelt, og det ble brukt resten av turen. Vi snakket litt om rutiner og fordeling av arbeidsoppgaver når vi var kommet i soveposen, noe finpussing må til, det er tross alt en treningstur Mandag 31. januar sto vi opp til strålende vær. Nesten skyfri himmel og rundt 5 minusgrader! Herlig. Dagens mål var noe udefinert, men planen var å krysse over til østsiden forbi Buvika og tilbake til vestsiden etter det. Det var helt herlig føre og pulkene gled utmerket godt over skareføret, til tross for rundt 40 kilo pulkvekt. Lunsjen ble fortært noe nord-øst for Sollerøya i herlig vær! Vi ankom vår leirplass litt over 16:00, like øst for Bjørnberget. Dagens etappe ble klokket inn til rundt 24 kilometer. Tirsdag 1. februar. Vi våknet til mildvær og en grå himmel. Vi bestemte oss for å gå inn til Femundsenden uten så mye oppakning og lot derfor leiren stå. Vi tok med oss en pulk hver og satte ivei. Det vi trodde skulle bli turens letteste etappe, skulle vise seg å bli den tyngste... Lokale vindforhold, nysnø og nattens mildvær hadde lagt grunnlaget for en heller strabasiøs affære. Vi hadde kontinuerlig gjennomslagsføre hele veien til Femundsenden, og sank ned under sålelaget rundt 30-40 centimeter for hvert skritt. Det var bare å godta at svetten silte, og at pausene, tross mildvær, ble en heller hustrig affære. På tilbaketuren forventet vi at det skulle gå mye lettere, men vi fortsatte slitet med mye gjennomslag og lav marsfart, tross allerede oppgått spor. Det var godt å komme tilbake til en ferdig etablert leir da vi ankom rundt 1700. Onsdag 2. februar våknet vi til finvær nok en gang. Vi brøt leir og kom oss av gårde; vi skulle tilbake til vår gamle leirplass sør for Jonasvollen. I dag hadde vi mye bedre føre en dagen før, nattens kulde hadde gjort jobben betraktelig lettere for oss! Noe sør for Tjønnodden så vi noe som lignet på Jerv i kikkerten like utenfor odden, men sporene kunne senere avsløre at det var en enslig rein ute på villspor. Både briller og kikkert fikk passet påskrevet, men bomturen kostet ikke mange kalorier . Vi fortsatte videre til leirplassen sør for Jonasvollen, fikk opp teltet og gledet oss til neste dag. Vi hadde planlagt det slik at vi skulle passere alle kjørerne i F600 klassen i Femundløpet! Torsdag 3. februar. Tross gode utsikter til finvær ifølge værmeldingen, våknet vi til et nedsnødd telt og whiteout ved ca 100 meter. Før jeg skulle smelte vann måtte jeg rive "igloen" og få fram teltduken bak et tungt lag nysnø. Været skulle vise seg å bli bedre utover dagen og ferden mot Synnervika ble en kjempeavsluttning på turen. Sola tittet etterhvert fram og la grunnlaget for et fantastisk lys og en fin ramme rundt Femundløpet og hundekjørerne vi passerte på turen. Det ble mye småstopp for å hilse på løperne og ønske de god tur på ferden, og dermed mindre effektiv gåing. Ganske morsomt var det da Lars Monsen passerte oss, der han utbryter i ren turglede: "Herlig gutter! J*** godt å se det er noen der ute!" Det skal kanskje ikke så mye til for å engasjere en gammel villmarking. Vi ankom Synnervika og bilen noe sent, men fornøyd med turen generelt og dagen spesielt. Erfaringer fra turen: - Av våre to telt foretrekker vi det noe større, og spesielt høyere, Rundhø Expedition forran Svalbard 3-camp. Vi har videre tenkt at kanskje kan Helsport Spitzbergen være av interesse med sitt store fortelt. Dette må vi sjekke ut. - Alfas skistøvel Gaiter BC GTX har noen svakheter i gamasjen. Spesielt problemer med å slippe ut kondens, samt at gamasjens glidelås har en tendens til å ise. For min del synes jeg imidlertid at skoen er meget god å gå med. - Selvtørket turmat smaker og fungerer svært godt. Det er imidlertid ikke å anbefale selvtørket torsk - den blir for hard! (jeg mistet en plombe...) - Fjelltavlebrød fungerer utmerket som lunsj, metter og gir masse energi. Best med pålegg. - Rutiner fungerer, men vi skal sette oss ned og detaljskrive rutiner for etablering og riving av leir, snøsmelting, utstyrsansvar og så videre. - Paris sklibrett fungerer godt, men har en tendens til å tippe hvis det er mye gjennomslag. Dette har jo såklart noe å gjøre med toppvekt og fraværet av fast drag. - Turkameratens bukse: integrert snøgamasj på en turbukse er noe pjatt - kondens og klamt - helt unødvendig. Klippe den av om det er mulig. ++ diverse småting som er notert og skal utbedres til neste testtur!

Jeg kjenner ikke Nordkapp fra Bergans personlig, altså, jeg har aldri prøvd den på ryggen. Modellen er gått ut av sortimentet til Bergans, nå selger de femten-liters skolesekker som "Nordkapp". Da den var i salg lå nyprisen rundt en tusenlapp, og den ser ut til å være etterfulgt av "Telemark" i samme prisklasse. Storebroren til denne sekken er vel "Trollhetta", som har et kraftigere bæresystem og høyere egenvekt. Det sies at den er komfortabel med rundt tjue kilo i seken, men ikke noe særlig mer. Det stemmer ganske godt med mine erfaringer, jeg har en Trollhetta fra '05 selv. Med femten kilo i sekken burde vel en Nordkapp være håndterlig. Femten kilo bør holde på de fleste turer vår-sommer-høst dersom du kan være egoist og bare ta med det du trenger selv. Om andre i turfølget ikke kan bære like mye (for eksempel barn, eller en gammel far med vondt i ryggen) kan det være at du trenger en større sekk for å ta mer av fellesutstyret. Det kan også være at utstyret er unødvendig tungt (selv bærer jeg for eksempel Optimus 111 i stedet for en moderne slangeprimus til en tredel av vekten og tre ganger prisen).

Jeg har også opplevd at impregnerte plagg blir potte tette og ufunksjonelle. Jeg var også skeptisk til membraner. Jeg startet denne tråden for to år siden for å spørre om erfaringer, men fikk ingen svar, og skrev selv: Valgte likevel en vinterpose med membran. Nå kan jeg anbefale membranstoff på vinterposer. Jeg har tre dunposer uten membran (0, -10 og -30) og to med membran (-23, -40). Jeg tror hovedsakelig fordelen er at posen ikke blir våt av kondens i forbindelse med fyring i teltet, pust og mm.

Hei. Jeg er en 23 år gammel mann i god form, og som har gått en del på langrenn i oppkjørte løyper, men ønsker mer utfordrende turer. Jeg tenker i starten å gå lengre turer på Hardangervidda, men også mulighet for mer krevende turer i andre områder. Jeg ønsker et par ski jeg kan ha i mange år fremover. Jeg er 180cm høy, veier bortimot 80 kg og vil som oftest gå med ryggsekk. Jeg har blitt anbefalt støvler av typen Crispi Sydpolen, og ski av typen Åsnes Amundsen. Synes støvlene var litt i overkant dyre. Er det noe som er litt billigere som fungerer like bra? Gjerne pakketilbud, ettersom jeg må kjøpe ski, støvler og bindinger. Vil helst ikke punge ut mer enn 5000 kroner for ski, støvel og binding. Vennlig hilsen Kristian

Velkommen til Forumet! Er kanskje noe åpenbart, men skallbekledning- og flerlagsbekledning er viktig. Tips om det forekommer i haugevis på nettet, så går ikke videre inn på det. Det som en del overser, er nødvendigheten av godt hodeplagg, gode hansker, og gjerne en headover. Hodeplagget bør bestå av ull eller annet godt tekning plagg(unngå akryl ol). I tilleg bør det absolutt holde vinden ute. Om vinteren er ikke vanntetthet like viktig som om høsten, våren og sommeren. Headoveren brukes for å redusere varmetap gjennom innånding av kald luft. I kaldt vær, alt etter hvor langt nede på den blå skalaen man befinner seg og hvilke klær man har ellers, etc, går 10- 23% av varmetapet til innpusting av kald luft. Husk: Om man fryser på bena og ikke har lue på, ta den på! Kroppen reagerer på varmetap med å ta vekk blod fra sirkulasjonen i mindre viktige organer og vev, for så å lede dette blodet til de viktige organene som hjernen(hodet generelt) ol. Derfor blir man ofte først kald på føttene/hendene. Et tips angående varm sovepose er å riste den godt før du legger deg inn i den. Da fylles isolasjonsfôret med luft, og isolasjonen blir bedre. Ha et gledelig friluftsliv!

Har nå hatt en halv flaske tennvæske fra Unitor Chemicals stående ute et par dager, termometeret har nå snudd på ca -23. Tennvæska viser ingen tegn til å ville fryse, heller ikke blir det skildt ut noe som fryser eller bunnfaller. Er det noen som har -30 på stokken som kan gjøre en slik test med sin tennvæske. Regner med at tennvæske er et produkt uten spesielt strenge normer og det kan sikkert være store forskjeller mellom forskjellige merker og også forskjellige produksjonsrunder?

Fordelen med Cold Avenger er at selve maska dekker munn og nese godt. Den er tilpasset over nesen slik at dugging på briller hindres. Stoffet rundt i den jeg har er i vindtett materiale og dekker hals, kinn og ører. Den festes med lang og bred borrelås i nakken. Jeg har brukt den i -23 og merket ikke kulda. Det er morro å endelig kunne gå i fjellet uavhengig av kulda.

Hevder at gaupa spiste 47 424 rein i fjor, kun 542 drepte dyr kunne dokumenteres! http://www.dagbladet.no/2011/01/19/nyheter/rein/innenriks/15115319/

Ja, forsåvidt. Men den har en utrolig flyktig flamme som soter enormt mye. I felten tror jeg det blir tilnærmet håpløst, jeg kunne knapt bevege meg eller puste uten at flammen danset helt vekk. Og så må vi ikke glemme at jeg gjorde dette i 23 grader vindstille. På tur tror jeg virkningsgraden ville falle dramatisk både pga bevegelse i luften, temperatur på vannet og ikke minst mengden vann en sannsynligvis skal koke opp. Mer brensel i brenneren senker også effekten mye, ja så mye at enkelte brennere faktisk ikke vil fungere etter hensikten om de har større "tank". På Pepsi Can Stove finner jeg også at den optimale størrelsen er totalhøyde på ca 32 mm. Mindre enn dette og den brenner så kort tid at en ikke rekker å koke vannet, større enn dette og det går så mye energi med til å varme opp drivstoffet (som faktisk ligger der og kjøler ned brenneren) at en kan risikere at effekten blir lavere enn bare å fylle rødsprit i et beger etter et tomt telys. Kan jo legge til at kjelestativ stjeler merbart effekt. Nå må jeg jo gjenta at forholdene ikke var optimalisert for de ulike brennerne, hverken med hensym til avstand til kjele og/eller diameter til denne. Det iste har stor betydning. Kan hende høstet begeret godt av dette. Jeg ville ikke engang prøve dette på tur med mindre jeg var i beit på en eller annen måte.

Øyer fjellstyre har endel enkle hytter som står åpne og er gratis å benytte. http://oyer-fjellstyre.org/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=21&Itemid=23

Kom nettop hjem fra denne turen og jeg brukte denne som jeg også brukte på Grønland...svettet i den til og med på 5000m så den er mer en varm nok: http://www.oslosportslager.no/produkt/ajungilak-altitude-winter-dunsovepose-5517.aspx Min far lånte en annen ajungilak-sovepose av meg som har komfortgrense ned til -9, og den i kombinasjon med en fleecepose holder også i massevis. Så lenger du holder deg frisk og tåler høyden er dette en meget enkelt tur. Største problemet for meg er å ikke få "for mye" magesjau..vær viktig med hygiene der du selv kan styre det. Bruk vannrensetabletter-antibac osv.. I vår gruppe kom 22 av 23 opp på kili, og 23 av 23 opp på mt meru...og 12 av oss klatret/klyvet også western breach på kili..mye kjekker en de vanlige grusveiene til topps..