Søk i nettsamfunnet

Jag undrar, "90", står det för volymen - isåfall är det en STOR säck för 1-2 veckors vandring. Mitt allmänna intryck är att ryggsäckar väger alldeles för mycket. Det är ofta den tyngsta detaljen av alla i utrustningen. Min egen säck är en North Face Prophet, 65 liter. Den väger 1850 gram och redan det är i mesta laget; Min gamla Haglöfs, som därtill satt dåligt, vägde 3 kg. Den hade inbyggt regnskydd, men det kan man lätt ersätta med en sopsäck. Senate turen med min Prophet var 12 dagar (se Turrapporter), med 11 dagars proviant, och nog kan jag klämma ned 3 portioner till. Då har jag tält och madrass utanpå; lika bra det, ty tältet är det första jag vill ha fram när jag kommer till lägret. Bild: http://www.mai.liu.se/~pehac Det löjliga är att jag senare hört talas om säckar i samma volym, nedåt 1400 gram med riktigt bärsystem! Sen finns ju UL-alternativ. Dessa saknar ram, och ram behöver man nog om man har dålig rygg som jag. För stadsresor och kortare turer hemmavid har jag en Lundhags Dovre, 40-45 liter vill jag minnas, som väger 1400 gram. Den skulle utan vidare räcka till en 7-dagars tur. il C.

Själv vill jag förstås möta så lite folk som möjligt; samtidigt kan jag inte låta bli att undra med vilken rätt jag inte räknar mig till de för många. Jag kan ju fnysa åt dem som fraktar sin säck med bil från Geitrygghytta till Steinbergsdalshytta, men dels ska jag inte dit, dels kanske det är deras förtjänst att vissa viktiga broar finns. Lösningen för min del är förstås att *välja* turer som ger mest av stillhet och avskildhet, och att med tältets hjälp välja ensliga etappmål. Det har förundrat mig ett par gånger hur pass ensligt man faktiskt kan gå i Norge, även i syd. Här är ett citat från en reseberättelse, augusti 2001: "Detta är det sista av de viktigare sydnorska områden jag vandrat genom (de övriga är Jotunheimen, Rondane, Dovrefjell, Trollheimen, Tafjordfjella och Skarvheimen). Breheimen är inte bara det mest omväxlande av dem, det är också det vildaste och ensammaste. Under fyra av mina sexochenhalv etapper möter jag ingen annan människa, under den sjunde dagen endast en. Under tre av dessa dagar kan ingen annan människa ha gått dessa sträckor åt någotdera hållet. Sammantaget möter jag kanske 15 personer på stigen, under 48 timmar och på en sträcka av 11 mil." (hela berättelsen finns på http://www.mai.liu.se/~pehac/vandring.html) I somras gick jag från Finse till Jotunheimen, 12 dagar. Mellan Raggsteindalen och Geitrygghytta inga möten, efter Iungsdalshytta och fram till Tyin ytterst få. 2002 gick jag tio dagar i Jotunheimen och lyckades gå helt ensam nästan två etapper - bara i slutet av den ena mötte jag två tyskar. Lustigt nog hade den avmarkerade Leirungsdalen desto mer trafik, men bara utlänningar med tält! I övrigt var det förbluffande lugnt denna mycket vackra augusti, mycket därför att jag började gå klockan sex varje dag. Bristande tillrättaläggning är ingen garanti för ensamhet. I Sverige är Sarek det enda området helt utan stugor och markerade stigar, det är inte precis folktomt. Man torde vandra mycket mer avskilt i Arjeplogsfjällen, mellan Silvervägen och Sulitelma, med leder hela vägen (och absolut oundgängliga broar) och drar man sig in mot Saulomassiven kan man gå en vecka utan att möta någon. Skälet verkar vara att dessa fjäll är föga dokumenterade, och inte omgivna av den aura och prestige som ännu gäller Sarek. Och i norra Norge finns förstås Saltfjellet, Sulitjelmajellene, Narviksfjellene och Indre Troms. il C.

Dette skulle vært postet under "utstyr". Om moderator ser dette kan han jo flytte det....beklager Edit: Flyttet til "Utstyr" av admin, 13.01.2004 12:35

Hei! Jeg skal ikke gå i detaljer her, men vil bare forsikre om at dere får med dere at jeg ikke ligger helt på latsiden om vinteren heller. Har vært noen dager på hytta i Øystre Slidre nå, og her er de skiturene jeg gikk: 1. Fra hytta til toppen av Gravfjell, ovenfor Yddin Høyfjellshotell. Klart vær, tidvis sol, kaldt. 2. Fra bommen ovenfor Beito på Rv. 51, såkalt Rød løype 1 rundt Olevann og ned til Vinstervann, 17 kilometer. Overskyet, tendenser til tåke, mildt, snø. 3. Fra innerst på veien mot Skaget (der den stenger nå om vinteren) over Skagshøgdi og retur via Kristianstøl. Tåkete og vanskelig å se. Forfriskende og herlig. Ah, elsker fjellet

Turen vår til Spania startet i Granada hvor vi håpet å få oppleve både Alhambra og slalåmkjøring i Sierra Nevada. Det var imidlertid en del regn når vi var der, og den eneste fine dagen benyttet vi til å kjøre slalåm i Sierra Nevada. Vi overnattet for øvrig for 40 € rommet på hotellet Labella Maria i Pinos Genil (ca 800 moh) og omlag 8 km fra Granada og 20 km fra de 2-4 ganger dyrere hotellene oppe i selve skianlegget. Etter å ha sjekket værprognosene på internett fant vi ut at lavtrykket over Italia ville holde stand enda noen dager og at høytrykket ved Azorene etterhvert ville skli innover mot Spania mot slutten av ferien vår. I mellomtiden ville det bli nordlig vind, og noe nedbør, men mest i nord-Spania. Vi fant derfor ut at det var best å ta for seg av kultur i Andalucia først, og planla toppbestigningen 4-5. januar. Og det var et lykkelig valg. Etter Sevilla og Cordoba kjørte vi fra Cordoba til landsbyen Capileira (ca 1500 moh) på sørsiden av Sierra Nevada 3.januar og overnattet på hotellet Fica los Llanos (65 € for rommet) som foreslått av Petter. Bra hotell og maten her syntes vi var bedre enn i restauranten lenger ned i gata. I Capileira kjøpte vi inn kartet "Sierra Nevada - La Alpujarra" i målestokk 1:40.000 og med rutenett ED50 som på norske kart. Ellers fikk vi tid til litt rekognosering, slik at vi i hvert fall fant ut hvor vi skulle starte søndag 4.januar. Hotellet hadde eksepsjonell sen frokost - 08:30 er i hvert fall for sent hvis man planlegger Mulhacén som en dagstur. Men vi spiste frokost her og kjørte oppover veien GR411. Med tohjulsdrift og sommerdekk kunne vi kjøre til en parkeringsplass på 2053 moh. Deretter var det stedvis is og snø opp til dit veien er sperret med bom ved 2160 moh. Jeg kan for øvrig legge til at jeg for tolv år siden kjørte hele GR411 fra Granada til Capileira i oktober måned med en Renault 5, men det var skyet og jeg fikk egentlig ikke sett så mye. Den gangen gikk jeg opp til Pico Veleta (3398 moh), men det var ikke mer enn en 5-minutters tur. Nå er ikke veien lenger åpen for slik trafikk og jeg vet egentlig ikke om vi hadde lov å kjøre der den gangen heller. Vi startet å gå klokken 10.15 med sekk og ski på ryggen og gikk opp til nevnte bom. Deretter fant vi ut at det derfra var best å ta en snarvei gjennom skogen rett oppover ryggen. Ved cirka 2320 moh kom vi ut av skogen og nå var det bare snø oppover, og det var på tide å ta på skiene. Nå bør det nevnes at jeg hadde tatt med meg mine Scarpa T3 plaststøvler, Rottefella Chilli-bindinger og et par Telemark carving ski. Definitivt altfor tungt utstyr for denne turen. Lene hadde helt vanlige norske fjellski med stålkanter og lite innsving, 75 mm bindinger og Asolo Morgedal skistøvler. Helt greit skiutstyr for Mulhacén. Forskjellen i valg av skiutstyr gjorde nok sitt til at jeg var sinken oppover, mens Lene kjørte saktere når det gikk nedoverbakke. Oppover holdt vi for det meste noe vest for ryggen da det blåste østlig vind - antagelig lett til frisk bris på de utsatte stedene. Klokka 14 nådde vi området ved Alto del Chorillo på 2711 moh hvor vi diskuterte hvorvidt vi skulle prøve å nå toppen samme dag eller først overnatte på hytta Refugio Poqueira. Uten forutgående akklimatisering (jeg syntes allerede jeg kunne merke en liten murring i hodet pga høyden) og siden det var så sent på dag fant vi det sikrest å overnatte først. Hytta nådde vi cirka 14:45 og brukte altså 4,5 timer opp dit i ganske rolig tempo og med to innlagte spisepauser og en pause hvor vi tok på oss skiene. Hytta Refugio Poqueira er en helt grei hytte i vanlig alpestil - altså noe enklere enn det DNT har å by på. Den er betjent og serverer frokost og middag og kan også levere lunsjpakker til turistene, noe vi benyttet. Middagen var overdådig: suppe, spaghetti Bolognese, kottelletter og dessert. Frokosten tilsvarende enkel ! Lunsjpakkene de laget var imidlertid bra. 65 € kostet overnatting og all bespisning og drikke for oss to. Beliggenheten til hytta er utmerket og noe beskyttet for vinder fra nord og øst. Man ser Pico Veleta på 3398 moh, middelhavet og helt til Rif-fjellene i Afrika. På mandagen var vi oppe tidligere. Frokost ble servert 07.30 og 08.45 var vi klare til å gå. Vi startet for øvrig samtidig med et par fra Barcelona utstyrt med alpine bestigningsski med stegjern. De tok en direkte rute fra hytta til toppen og ankom der en time før oss. Vi derimot utstyrt med skifeller under skiene valgte den noe slakkere varianten delvis tilbake samme vei som vi kom dagen før og deretter opp "Canada de la Iglesia" før vi nådde ryggen ved omlag 2920 moh. Det merkelige var at vi tidligere på dagen hadde litt vind; kanskje laber - lett bris; her oppe var det praktisk talt vindstille. Temperaturen hadde nå også begynt å stige litt. Ved hytta var det omlag -3ºC om morgenen; her var det over 0ºC. Turen videre mot toppen la vi om Mulhacén II på 3362 moh, primærfaktoren er knapt mer enn 2 meter. Langs denne ryggen var det ganske avblåst og steiner stakk delvis opp. Fra 3100 moh var det bedre snødekning noe øst for ryggen. Hovedtoppen Mulhacén på 3482 moh (avhengig av hvilket kart man ser på) nådde vi 13.15, altså 4,5 timer fra hytta inklusive en innlagt matpause. Utsikten fra toppen er formidabel og jeg lurer på om det er noe fjell i vest-Europa som gir større utsikt. Vi så blant annet Rif-fjellene i Marokko (Middel- og høy-Atlas er antagelig for langt borte), middelhavet og Granada fra toppen og forøvrig en stor del av sør-Spania. Her oppe var det vindstille, praktisk talt skyfritt i 360º og omlag 0ºC. Etter tyve minutter på toppen satt vi avgårde nedover. Pga mye vind var snøen vindblåst og lå i bølger store deler av nedoverturen slik at gleden ved utforkjøringen dessverre ikke ble så veldig stor. Snøen var også hard bortsett fra i en del lavereliggende og solvendte områder hvor jeg til slutt kunne legge inn noen Telemarksvinger og få noe valuta for de tunge skiene mine. På vei nedover fulgte vi stor grad veien helt fra "Canada de la Iglesia" til veibommen ved 2160 moh. Bilen ankom vi etter knapt tre timer etter en lengre matpause og omkledningspause - det ble nemlig betydelig varmere utover dagen. Knapt to timer senere fant vi oss et greit hotell ved stranden i Almunecar ved middelhavet ! Som en oppsummering vil jeg si at Mulhacén egner seg ypperlig for en "vårskitur" midtvinters for norske turister i sør-Spania. På den annen side: de som reiser til sør-Spania er kanskje ikke så ofte interessert i snø, ski og fjell ? Hvor lenge utover vinteren snøen ligger så lavt som 2200 moh slik vi opplevde det vet jeg ikke, men hvis snøen ligger så lavt i februar eller mars vil det også gi mulighet for flottere nedkjøring enn det vi opplevde da snøen ville vært mykere ut på dagen på den tiden av året. Valget mellom 1 eller 2-dagers tur til Mulhacen avhenger litt av hvor god form man er i og kanskje også hvor godt man takler høyden. Overnatting på Refugio Poqueira tror jeg hjalp på vår høydeakklimatisering og vi unngikk hodepine på toppturdagen. Som en dagstur på ski tror jeg vi ville brukt 10-12 timer under de gode forholdene det var 5.januar. Folk i bedre form, og med vanlige norske fjellski, kan sikkert gjøre det på 8 timer. Vi syntes det var mer behagelig og interessant å dele opp turen i to etapper. Avstandene vi gikk var ca 9 km første dagen til hytta. Neste dag var det cirka 6 km vi gikk til toppen og deretter 11 km nedover igjen. Helt til slutt vil jeg si at jeg ikke kan anbefale noen skitur fra skianlegget under Pico Veleta til Mulhacen dersom man ikke er utstyrt med stegjern, isøks og en del andre remedier. Området er svært bratt og det er mye opp og ned. Det går riktignok en vei her, men den er nedsnødd så høyt oppe. Om sommeren ville det imidlertid vært enklere å gå der.

Mjølrakk kan vanskelig svare på hva "lomssyndromet" er, sålenge det er første gang jeg hører uttrykket. Muligens har det noe med 17 mai-syndromet som Peer Gynt nevner i et annet innlegg. Det er i hvertfall ypperlige forhold i Rondane nå. Forstår at både Gjest og Gynt liker seg best i preparerte løyper. Kan da anbefale biltur opp til Rondane SPA. Preparert løype langs med veien til Letruds parkering. Derfra rød løype og bratt oppstigning til Mysusæter Fjellstogo. Dette er en fin tur. Obs. nedrenningen kan oppleves bratt. Da er det muligheter for å gå veien rundt, selv om denne er litt lengre og mangler oppkjørte løyper.

Hei Bjørn, Når det gjelder Høgvaglbreen så er det lite sprekker på den, så der ville jeg turt å gå et stykke utover. Til Storebjørn og Riingstind er det antakelig lurt å gå før 17. mai, men forholdene varierer selvsagt fra år til år. Til Turtagrø kan du faktisk kjøre hele vinteren, forutsatt at du kommer fra Lustersiden. Rv. 55 Sognefjellsveien åpner normalt sent i april, og da når man Turtagrø fra Østlandet, samt Krossbu. Veien over Berdalsbandet åpner ikke før omlag en måned senere. Når det gjelder veien til Leirvassbu har betjeningen der fortalt meg at den ikke åpner noe særlig før hytta åpner for sommersesongen. Det er for at den skal tørke, men også fordi de ikke ønsker lett tilgjengelighet til hytta når den er stengt. Så lenge du går skitur i april eller begynnelsen av mai bør det ikke være nødvendig med tau så lenge du leser breen litt og holder deg på god avstand fra sprekkeområdene. Disse ser man stort sett gjennom hele vinteren.

Flatt og fint (med en og annen hump). Fint føre der pr. 29/12-03 forresten.

Peer-Gynt sier noe om 17. maitog. Dette blir en for ekstrem beskrivelse av utfarten. Det er stort sett godværsdager i påska en kan oppleve dette. Bjørnhollia-Eldåbu via Musvolldalen er tatt ut av kartet for en del år tilbake. Dette for å begrense ferdselen i et området der også villreinen ofte beiter. Det er forsøkt å få folk til å gå Bjørnhollia-Rondvassbu gjennom Illmanndalen. Turen til Eldåbu tas framover mot Mysusæter, men går ned Glitterdalen, forbi Furusjøen og Kvamsnysætrene og opp til Eldåbu. Det er god plass i Eldåbu, men vær obs på at på enkelte kart er en annen enn DNT sin Eldåbu avmerket. Denne ligger nærmere Steinbudalen og det er lett å ta feil spesielt i skumringa. DNT-hytta ligger i småskog. God tur!

Ser at "Gjest" i sitt innlegg 12. des. viser til de som ønsker mer "siviliserte løyper" og anbefaler skitur fra Rondane til Lillehammer - den såkalte Peer Gynt-løypa. For den som er fra området, må en til det kjedsommelige konstatere hvilken inflasjon det har gått i å bruke navnet til denne Ibsen-skapningen. I dette tilfellet er det imidlertid feil navn på løypa. Den heter "Troll-løypa", og går fra Høvringen i Rondane til Lillehammer. Hva "Gjest" legger i "siviliserte" kan en nok gjette seg til, spesielt med tanke på at Jotunheimen nevnes. "Troll-løypa" er ingen attraksjon for en som ønsker å oppleve høyfjellsnatur. Rondane er derimot det, og må for all del ikke sammenblandes med dette langrennsproduktet. Ta en biltur opp til Høvringen, gå opp til Gråhø, renn deg ned på Dørålsflya og gå til Dovre fjellstyre sin hytte ved Dørålsvatnet. Denne skal være åpen. Overnatt der og ta turen om fremre del av Verkilsdalen og opp Slettløyftet. Fra toppen er det fantastisk utsikt mot Jotunheimen og Dovrefjell. Nytelsen avsluttes med en frisk nedkjøring til utgangspunktet, Høvringen. Røde Kors sin hytte der er dessuten til utleie. Så kan en etterpå vurdere hvorvidt alt annet enn turer i Jotunheimen er såkalt "siviliserte".

Ja, snøforholdene varierer jo fra år til år. Lønner seg kanskje å sjekke med Krossbu og Turtagrø når tiden for tur nærmer seg, om hvordan forholdene er på breene. Etter hva jeg har erfart, er jo 17.-maihelgen en veldig populær utfartshelg når det gjelder skiturer i vest-Jotunheimen. Uten at forholdene på breene nødvendigvis er trygge for det . Jeg har inntrykk av at det er relativt trygt å ferdes på breene rundt 20.mai i normalårene. Vi var på store Ringstind 14.mai i 2000, og da var det lite snø på Sognefjellet. Innover i Ringsdalen begynte det da å bli store barflekker, men opp til store Ringstind var det nærmest kø av skiløpere. Ingen gikk i tau da; forholdene på breene var veldig bra. Gravdalstind og de søre Smørstabbtindan var jeg på 1.juni et år, og da var skiforholdene supre på breene . Det året var det forøvrig mye snø på Sognefjellet.

Heisan, Informasjon (burde hjelpe godt!) om dette fjellet og vintertur finnes nå på www.ii.uib.no/~petter/mountains.html , under høyden 3482 meter.. Konkret: Vi hadde blanding av kuling og bris på turen. Sol og skyer i lett blanding. Temperatur var mellom 17 grader (i Capileira) og kanskje minus 2 på toppen. Vi startet fra Capileira, dette tror jeg er lurt. Det er ikke vanskelig å kjøre fra Trevelez til Capileira. Man kan kjøre nesten til snegrensen over Capileira. Det er opplagt lurt å ta ruten rett opp åsen slik jeg antyder på et bilde. Vi startet i mørke, og fulgte derfor veien i begynnelsen, den går i store slyng og er ikke praktisk å gå etter. Ryggen er kjempebred hele veien, den er heller ikke bratt noe sted. Kort sagt, meget velegnet for norsk "skitur". God jul, Godt Nytt År, og lykke til !! Petter

God jul til alle 12 minus i Oslo men sol og trivelig vær. 1 juledag skal Gyranfisen (1132) beseires. Ser ut til at 2003 blir en bra årgang for pepperkaker, marsipan og harde presanger. Med vennlig hilsen Bjørn Revil

Mattis skrev: Vi hadde selvsagt inntatt store mengder karbohydrater de 2-3 dagene på forhånd, så under turen hadde jeg ikke problemer i det hele tatt. Nå er ikke jeg noen guru på dette området... men jeg trodde at sukkerreservene i kroppen var ganske begrensede, tilsvarende 20-30 min forbruk ved moderat fysisk aktivitet. Kroppen bruker vel noe sånt som 12-24 timer på å "behandle" inputen, og ubrukte karbohydrater blir omdannet til fett relativt raskt. Da er man vel ikke noen hensikt å pøse på med karbohydrater flere døgn i forveien. Eller tar jeg feil her??

Er det slik man går? http://www.stud.ntnu.no/~espenmal/02.jpg

Takker for mange engasjerte og artige tips til vektsparing. Hadde spesielt sans for han som la igjen en sov-i-ro, for i stedet "bytte" den ut med en med flaske whisky. Riktignok har alkohol mange kalorier, men kvalifiserer kanskje ikke til å pakkes ned under rubrikken "nødproviant"?! Kom forresten på en historie om Børge Ousland. For å slippe å dra på plastfilmbokser (som jo egentlig er ganske lette) i pulken sin på langtur, puttet han filmrullene sine i kondomer. Det går visstnok 12-15 filmruller i en kondom, kjempenyttig å vite, ikke sant? Men kondomene bør vaskes først, er Børges råd.

Du må se an hvor mye snø det er. Sen smelting fører til store elver og våte myrer. Snøen ligger vanligvis til rundt 17. mai, så det er vel mulig med fottur et par tre uker senere (selvfølgelig er det mulig tidligere.....).

Ja, dette er noe jeg har kutta ut altså... Siden 98 her det jo skjedd ting... I dag ville jeg nok hatt skift i sykkelbukse, men bare ei truse ved siden av. Kan være greit med to sykkelbukser hvis den du vasker om kvelden ikke har tørka om morgenen. Men, hvis du henger den under taket i teltet er det gode muligheter for det. Iallfall i finvær... Sånn generelt behøver en ikke skift på tur hvis en vil spare vekt. Særlig er ull fint. Lukter ikke så ille, og kan relativt greit gås tørt hvis det skulle bli vått. Hadde samme ulltrøye i 17 døgn i vinter, og det var helt greit (må innrømme at jeg hadde skiftet truse en gang i den perioden....) Ull er veldig bra sånn! -lars

Sagi, M Kartposisjon: Første takk nord for Sagi, S 2040m Antatt høyde: 2030 Antatt primærfaktor: mellom 7 og 12, kanskje

Fordellen med stormatter er uansett at du slipper så mye plugger på selve telte da snøn brukkes for å holde telte nede mot bakken. Mattene sørger også for at vinden ikke får takunder telte og fanger det sopm en balong noe som fører til enorm belastning på plugger og bardunner. Har selv opplev at telt har flenget sommerstid på grunn av at vinden får tak i ytterteltet. Dette var et nytt telt med alle pluggen satt i bakken og 12 barduner kunn på krunn av slå/kastevinder på kulling styrke. Etter hva jeg vet om telt uten stormmatter som brukkes på ekspedisjoner er nok dette hovedsaklig kupeltelt med utvendige stenger og god bardunering. Gode Kuppeltelt er jo mer vinsabille enn mange tunneltelt da disse står av seg selv. De store forteltene til tuneltelte gjør de jo ekstra sårbare for vinfang under kanten og inn i teltet.

Rondane vinterstid er svært ofte synonymt med veldig mye folk. Dette gjelder spesielt i nærheten av de store turistsentrene Mysusæter og Høvringen. Det er ikke tilfeldig at løypa Mysusæter - Rondvassbu blir sammenlignet med et 17.mai tog på de mest populære utfartsdagene. Rondane byr riktignok på flotte fjell og enkelt terreng, men dette betyr i tillegg MYE folk...

Hei, så innlegget ditt om Mulachen i Spania. Jeg har tenkt meg opp der den 20/12, sammen med min gutt på 14. Vi går fra syd da vi har hørt at det ikke er like greitt fra ski-stedet på denne tiden av året. Ingen ski, men en øks og stegjern, skal visst være endel is på ryggen. Jeg kan sende deg en liten beskrivelse av forholdene når jeg kommer hjem rett før jul.. Hilsen pb (petter)

Hej, Vi planerar att göra en skidtur i Rondaneområdet i slutet av mars, i god tid före påsken. Vi är en grupp medelålders personer (ca 10 st) från Friluftsfrämjandet, som normalt brukar gå i Kebnekaiseområdet i Sverige men som nu tänkte prova på Rondane. Tänkbart område är start vid Mysusaeter eller Hövringen, för att gå runt vid Rondvassbu, Dörålseter, Björnhollia eller liknande. Kanske stanna några dagar vid Rondvassbu för dagsutflykter, kanske på topparna runt omkring. Vi funderar också på att kanske avsluta vid Venabu. Tacksam för tips om fina turer. Vi är inte beroende av att det är kvistet. Några konkreta frågor: Sträckan Björnhollia-Eldabu är aldrig markerat på kartor. Beror det på lavinfara mellan Hornflågån och Blåkollen, eller är det andra anledningar? Vi ser dock att en del av DNTs turer går mellan Björnhollia och Eldabu, via Steindalen. Dörålseter och Eldabu är stängda och har plats för 12 resp. 18 personer om man fått nyckel. Är det någon som vet om det är många som besöker dessa hyttor några veckor innan påsk, så att det är problem med plats? Erfarenhet av toppbestigningar av Vinjeronden, Rondeslottet, och Storronden? Hälsningar Camilla

Knäproblem kommer smygande. Det kan vara ide att förebygga dem. När jag gick utanför Alperna för första gången, det var i Jotunheimen 1994, såg jag faktiskt ingen utom mig som använde stavar. Ännu 97 (i Dovrefjell) kunde jag lätt skilja ut tyskarna från resten på att de ha destavar. Själv har jag den vanan med från kontinenten. Jag började med en efter akuta knäproblem (och tung var jag då rakt inte, kanske 66 kg eller så). Efter ett par år gick jag över till två på försök och fann att det var till stor hjälp utför. Det gick helt enkelt fortare. Det finns framförallt en omständighet som motiverar stavar och det är lös terräng. Det är åtskilliga branta och grusiga passövergångar som det lönar sig att kunna staka sig uppför och utnyttja armkraft, liksom man kan behöva parera mot glid när man går utför. Det är nog värre med det, och mer frekvent, på kontinenten än i norska fjällen. Jag går förstås tyngre packad än de flesta, upp till 17 kg vid starten - och det är ingenting mot mina landsmän som ofta tror att man behöver 30 kg för en tiodagarstur. Det är nu också självklart att man ska packa undan stavarna så fort man behöver använda händerna, som här: http://www.mai.liu.se/~vandring.html Barn ska inte bära så mycket att det blir aktuellt alls med stavar. Beträffande balanssinne så, ja, de flesta människor har mycket dåligt sådant. Vi litar mycket mer till våra ögon, vilket är lät att fastställa. Man står på ett ben tio sekunder eller så och sluter sedan ögonen. De flesta får problem *meddetsamma*. Den som vill träna rekommenderas att göra övningen med lätt böjt knä. il C.

Er altfor glad i god mat!!! Min sekk er ofte tung som bly men det er begynt å bli en vane, men har ei lita fiskestang med på tur nesten altid, i tilegg er eg fra åven velsignet med god fiskelykke, så blir mye fisk på tur. Høsten er jo en fin tur tid da vokser det mat åver alt, er ofte veldig mye fin sopp i bjerkeliene opp mot tregrensa, ellers går det mye i pannekaker og bacon til frokost, brøskive med stekt fisk og majones til lunsj, ei god gryte med diverse kjøtt eller fisk til middag harofte med frukt og masse sjokkolade, ikke skjelden ei flaske rødvin. Man får jo god trening av dette så når mine turkompisser har 12-15kg i sekkene sine er det gjerne nermere tredve i min, men det er de som skall ha pauser i hytt å vær. Dessuten jeg nyter livet hvert ett minutt, og god mat og drikke det er en del av nytelsen. Telle kallorier? nei det får dere ta dere av.