Johan2000

När det gäller Optimus 123R och 8R och bristen på släckning när man drar ned till noll och man får en liten låga kvar, så tror jag det är bäst att blåsa ut lågan. Jag fick lite problem med 8R idag och jag misstänker att om man låter det brinna ut så kan det bildas sot och kox i nålventilen som man "gasar" med. Om man blåser ut lågan så får man kvar lite benisn istället. Den kletar inte fast någonstans, tvärtom så håller den rent.

Är det där längs vägen som går mellan Hol och Aurland?

Skogshorn är i regel av avblåst och snöfattig topp. Nästa topp väster ut, Nibbi, är mycket bättre. Där brukar det blåsa in och lägga sig snö i dalgången. Läsida från alla håll utom rak syd, som det nästan aldrig blåser.

Bra idé. Man undrar ju vad det är för klåpare som orkar släpa med sig t.ex. en engångsgrill eller påsar med real-klet men inte orkar bära hem resterna. Att ta med en extra påse är ingen dum idé alls. Jag skall försöka minnas att göra likadnat själv.

Jag är inte så säker. Visserligen har jag en Arcxteryx som också gick sönder nästan genast, precis som mina Falketind byxor från Norrøna. I båda fallen sitter felet i materialet (Gore-Tex paclite, med brun innesida). Dessutom har vi ju fått se en video här i tråden där Norrøna på ett pedagogiskt och bra sät visar deras jackors utveckling under åren. Där kan man tydligt se att när det gäller form och funktion låg man länge i topp, men har på dom senaste 4-5 åren ändrat stil: Mer utessende och mode, mindre av vettig funktion. Ett annat exempel är dom överdragsvantar som jag hade och tappade bort och norrøna hade ändrat produkten från marknadens bästa till helt oduglig när jag skulle köpa nya. Uppenbart har man slutat att testa produkterna i fält, eller slutat bry sig. Satsa mer på reklam och brochyrer istället för att lägga pengar på testning. Och det verkar ju fungera; Norrøna har nog aldrig sålt så bra som nu. Så marknadsmässigt är man på rätt spår. Och när det gäller att gå från funktion till utseende och sänkta produktionskostander så är ju inte Norrøna ensamma om det på marknaden, tvärtom. Bra skaljackor går knappt att uppbringa idag, det spelar ingen roll var man betalar. I princip alla har vattentäta blixtlås utan slå. Billigare att producera, mycket sämre funktion när man är ute i fuktigt väder och går eller anstänger sig på annat sätt. Det blir ju inte bättre att hela plagget är i 3 lagers tyg istället för 2 lager med nätfoder eller vanligt tunnt foder (nylon eller PP), men det går ju ibland att komma runt med en lätt jacka under. Men kondens på insidan av jackan blir det ju, vilket man skulle ha sluppit med 2-lagers lösningen. Det är bara det att en skaljacka i 2-lagers tyg med foder kostar mycket mer att tillverka än en 3-lagers som man snabbt kan limma ihop i Kina och sedan sälja till nogån europe för 4500NOK. Och den blir lättare, vilket är viktigt på dagens vikt-hysteriska marknad.

Jag har TLT5 och PxOne. TLT5an är mycket styvare än många tror. Haken med den är främst att den inte är lika hög som dom flesta andra alpinskor. Jag har kört med den på K2 shuksan och EVI 994. Fungerar bra med båda dessa. PxOne är mer stabil och styvare. Riktigt bra, men naturligtvis tyngre. Skall jag gå långt/många höjdmeter så är TLT5 mitt 1a val, det var ju till just sådant jag köpte dom. Mercury har jag inte provat, men har en kamrat som gillar dom. Det är en lite tyngre och styvare sko än PxOne. Hur mycket skall du gå upp och långt? Är fokus på detta så är TLT6 troligen bästa valet. Är fokus på att köra i anläggning och/eller hårt och med mycket hopp och så så skulle jag gå på mercury.

F111 släpper igenom lite luft, men bara lite. Det saknar beläggning, men är extremt fintrådigt och tätt vävt. Det är nylon.

Efter att ha frusit om fötterna en tätltur så tänkte jag skaffa mig något bra att ha på fötterna. Varmt och lätt och komprimerbart och tvättbart (alltså går dun bort). Själv är bäste dräng. Så jag tog lite stoff jag hade liggande. 2 lager, innerst fleece (ca 400gram/m²), ytterst F111 (en slaktad Apco PP16, klassiskt fallskärmsduk annars.) Varma som *** själv. Går inte att ha på sig någon längre tid inomhus - för varmt! Inner fleece. Koplett med yttertyg i F111.

Jag har glömt hela väskor: - På väg på långtur upptäcker jag första natten att jag glömt väskan med sovsäck, kök, bestick, kopp etc. Bara att försöka köpa nytt mitt ute i ingenstans dom kommande dagarna. Det gick, men 1a natten utan sovsäck var jävligt kall. Coop i Jondal har bra sovsäckar. Billiga också. Faktum är att dom har det mesta i den butiken... - På tur till Tyin upptäcker jag att jag har glömt väskan med nästan alla kläder. Jag har i princip det jag går och står i. + en dunjacka. Som tur är var vädret bra första dagen, så jag klarade mig på den första toppturen med det jag hade. Sedan öppnade intersportbutiken i Tyin så jag kunde köpa nytt det som jag hade glömt hemma. Jäkla tur i oturen att det finns en välsorterad sportaffär mitt ute i djungeln. Och som hade öppet en lördag. Bra butik och bra service. 5000NOK kostade det att inte använda huvvet den gången. Annars är det vanligt att jag glömmer saker. Glömde kokkärl igår på dyrhaugstinde-turen. Jordnötter och chocklad fick duga som "bränsle". Bara som exempel...

Varför är kastvindar värre? Låter märkligt.

Jag har funderat på både rogen och anjan men är väldigt skeptisk till att duken inte går helt ned. Hur fungerar det där i 20m/s och uppåt tycker du?

Exped har kommit med ett nytt tunneltält som väger 1,7 kg. 15D duk i yttertältet, 40D i botten. Inte som allra lättaste materialen, men å andra sidan håller det ju bättre på så vis. Jag tycker det verkar bra.

Jag gjorde testen med en papplåda, utomhus, på vintern. Jag ställde in en värmekälla (vattenbehållare med känd temperatur) i lådan och mätte temperatur i golvnivå på lådan. Så gjorde jag samma försök med aluminiumfole i botten på lådan. Ett enkelt lager bara. Och då sjönk temperaturen långsammare i golvnivån i lådan. Så en del av värmen verkar reflekteras. I alla fall i mitt enkela försök. En av poängerna med mylarfilmen är att det är så segt. Det är svårt för pinnar och småsten att komma igenom och det ger därför ett visst punkteringsskydd mot "neo air"-underlaget. Inte bra, men bättre än inget alls.

Ja, det kan kanske gå 1 km NNV om memrubu, precis innan stigen svänger rakt söderut, mellan stigen och hestbekken. Det gäller bara att hitta någon yta som är skapligt platt och inte en massa busk. Annars vet jag att det finns en mycket fin plats uppe vid topparna 1542 och 1526, ca 300 meter rakt öst från toppen 1526. Det är precis bredvid stigen som går genvägen upp till Surtingshue, så räkna med att folk kommer ångande på väg upp till toppen redan vid 7 på morgonen. Löjligt bra utsikt över Gjende och gjendealperna i syd från den här platsen. Men det är en avstickare på 1,5 km eller så att lägga sig här. Ananrs kan man helgardera och gå ned till memrubu och sedan följa memrudalen ett litet stycke upp. Där är det ganska platt, men utsikten är inte lika bra som högre upp.

Ja här: http://www.dx.com/p/outdoor-insulated-survival-mat-59697 Jag var på bikepackingtur. Då finns det inte plats för något skumunderlag. Så jag tog denna. Fungerade som sagt bra. Jag kommer att ta samma igen nu i veckan i jotunheimen. Jag har gjort lite prov hemma med alufolie som värmereflekor och de ger faktiskt några grader enligt mina mätningar.

Tänkte bara meddela att jag har testat att byta liggunderlag skumplast under mitt Thermarest Neo Air till en värmefilt av metalliserad mylar. Det fungerar bra. Mylaren är seg och skyddar (lite) mot vassa föremål och fungerar som värmereflektor. Man sparar inte mycket vikt på detta, men plats. Se bild: Sådan här duk av mylar kan man köpa från dx.com för 5NOK. Vikten är 60 gram. Plastunderlaget väger väl ca 175 gram men är alltså väldigt mycket större.

Med tanke på material och konstruktion så tycker jag att 3-4 år är vad man kan begära och mer därtill. Konstruktionen är i grunden onödigt tillkrånglad och svagare än om man hade gått med remman rakt in i sömmen utan en splitt. Om lasten blivit för stor in i sömmen, så hade det varit bättre att lägga på en kil för att sprida ut kraften. Men det hade inte blivit lika elegant och kanske tyngre. När det gäller kvalitet på just norrøna så gick dragskorna på blixtlåsen sönder nästan genast på min falketind (som jag till all lycka lyckades sälja). För mycket fokus på utseende och för lite på hållbarhet och funktion. Men det är det inte bara norrøna som har problem med, utan många andra.

Ja, det fungerar utmärkt. Särskilt med vindskärm. Min öl-burk-brännare (22 gram) är betydligt snabbare är mitt minitrangia (brännaren väger där ca 150 gram). Bränsleåtgången är ungefär samma. Fördelen med trangian är att den kan stängas av och man kan spara bränslet i brännaren. Skall man bara vara ute en dag eller 2 så lönar det sig viktmässigt med en ölburksbrännare. Sedan blir nackdelen med bränsleekonomin så stora att det knappt lönar sig längre. Men lär man sig exakt hur mycket bränsle som går åt i ölburksbrännaren så att det inte blir så mycket brämnsle kvar så är det ett bra alternativ även för längre turer. Jag kör ofta med ölburksbrännaren när jag skall iväg på kvällstur och bara ha en kopp kaffe. Jag tar då med det bränsle som behövs (ca 4 cl), brännare och en plåtmugg som kokärl. Väger nästan ingenting. Observera att olika ölburksbrännare är olika bra. Den jag gjorde först, enligt intruktion på Nätet, hade för många hål runt mantelytan. 28-30 stycken. Det var för många och den drog för mycket bänsle. Den jag har nu har 21 hål, 1,3 mm i diameter som var den tunnaste borr jag hade hemma. Jag tror en brännare med kanske 18 hål är ännu mer effektiv. Helt klart är det en fördel med mindre hål, nedåt 0,9-1 mm vore intressant att testa.

Kort: Soto Muka Stove kräver inte någon normal förvärmning, men har ett startläge. Detta körs i ca 10 sekunder. Det drar inte mycket bränsle. Jag har inte gjort någon test på bränsleåtgång när det gäller kokning av vatten på Muka--brännaren, men det skall jag göra så fort vädret passar. Brännaren är för övrigt ganska olika dom andra på marknaden när det gäller uppbyggnaden. Annars skiljer det en hel del med bränsleåtgång mellan olika brännare. En optimus Svea 123 drar mer bränsle än en Fire Maple FMS-F5 (som är väldigt bränslesnål). Jag har gjort undersökning av detta med bränsleåtgång på alla mina kök utom Soto Muka som är helt nytt. Jag har heller inte testat kontrollerat med Kovea Booster med gas. Jag har provat att det fungerar med gas,m och det gör det. Men med tanke på ljudet och vikten före och efter på gasburken så drar det väldigt mycket. Så man kan se det som en nödlösning om man inte får tag i bensin eller motsvarande. Det går att köra på gas, men inte så effektivt. Kostnadsmässigt så finns det nog inget som slår bensinkök och akrylatbensin från fellesköpet eller något sådant på 4-5 liters dunk. Den bensin du köper i sportaffären är svindyr, men luktar godare än t.ex. biltemas för 1/3 av priset.

Jag har fortsatt att knåpa med mitt S7S "Super 7 Stove". Det är gjort av 2 red bull burkar och väger alltså 7 gram. Test idag i pocket stove, ca 15 graders lufttemperatur och ganska vindstilla - kokade 4 dl vatten på 12 minuter. Man kan alltså nödfall värma sig en potion real eller få ett par koppar kaffe. Den har ju väldigt liten massa, så man kan direkt fylla på med bränsle om det skulle behövas. Fyller man på bränsle så kyler det omedelbart brännaren och det är (nästan) ingen risk för brand. Själva brännaren. 7 stycken 6mm hål runt om mantelytan. Totala höjden är 45 mm. Hålet i mitten är gjort efter en 50-centare (€). Här är den placerad i en pocket stove. Syftet med brännaren är att ha den som nödlösning om det regnar eller man inte får tag i ved när man är ute med pocket stove eller honey stove. Jag har nu gjort 12 st 1,3 mm hål runt perferin upptill. Detta för att få bukt med dom pumpningar som brännaren hade innan. Tanken är att flytta med brännbara gaser bort från mitten, där luft kan tas in från sidan, medan hålet i mitten får luft från dom 7 6mm-hålen. Funkar OK. Pumpar inte så mycket nu, någon puff ibland bara. Skall göra en till och testa med 20 hål uppe i perferin.Mer fart, mer värme. Måste köpa mer Red Bull först.

Av videon att dömma är det på senare år det har knasat. Jackan från 1994 är väldigt lik min Tierra Denali. Dom enda som har något som är på den nivån idag, vad jag vet, är Klättermusen. Det kanske finns fler?

Så, då var tiden kommen. Flera dagar på rad med vettigt väder. Dags att prova att cykla den där turen i Hemsedal som jag planerat ett år eller så. Start vid Storfjorden. Här finns parkering och det är här man kommer tillbaka dag 2. Se karta. Grönt är bil/cykelväg. Gult är trillesti. Rött är en väg man absolut skall undvika, i alla fall med cykel och annan fotbeklädnad än gummistövlar. Blått är den väg istället för den röda som man bör ta... Det är bra grusväg hela vägen fram till Larsgarden, och det går att köra bil hela vägen hit, om man vill. Betalväg. Därefter kommer ett "trilleparti" som bitvis går att cykla, bitvis är väldigt blött och lite stenigt. Men i stort sett OK. Fat bike på tur Vy mot Hydalen Smådalen mot norr Norra Smådalen, vy mot syd. Väg mot Helin till vänster Därefter går vägen vidare sakta uppåt genom Smådalen. Så småningom kommer man till ett vägskäl: Norrut till Grindetjernet eller direkt ned till sjön Helin. Jag fortsatte mot norr, till Grindetjernet där jag tänkt tälta. Väl framme vid sjön så öppnar vyerna upp sig mot öst och Valdres. Men jag vill ha utisikt åt syd också, så jag tältar ca 1 km väst om Grindetjernet med utsikt mot S och Öst. I väst, ett stycke bort så blir et mer fjäll och i norr så är det en vägg, mer eller mindre, i form av bergen Grindane. Vid tältplatsen Tältet, vy mot väst Grindetjernet There is nothing like the smell of titanium in the evening... It smells like... Victory! Vy mot Valdres Dag 2 vaknar jag till strålande sol. Frukost med bröd och den korv som blev kvar sedan kvällen innan. Så bär det av ned mot Helin. Äkta nedförsbacke. Jag kör sedan på östsidan av sjön. Enligt kartan så finns en stig på västsidan där bilvägen tar slut, men hur den stigen är vet jag inte. Det får jag ta reda på någon annan gång. På väg mot sjön Helin Vy upp mot Grindane där tältplatsen låg Det finns småbruk längs sjökanten lite här och var. Det är bilväg fram till Tangane. Sedan kommer ett "trilleparti" igen. Här är det nästan inget som går att cyklar. Stenigt, kupperat, blött. Men mest sten. Så småning om kommer man fram på ny bilväg och naturligtvis går inte den till Hemsedal eller Panorama vägen med mindre att man tar en omväg på ett par mil... Så det blir "trillesti" igen. Man kommer då till en plats där stigen delar sig: Till Jaslangen 2,3 km, eller 1,5 km till bilväg som går till Jaslangen. Jag tog stigen mot bilvägen. Gör inte det. Den är rödmarkerad på kartan och består av sten och träsk och elände. Det är dessutom mycket längre än 1,5 km. Så småningom kom jag i alla fall upp på bilvägen och därifrån var det nedförsbacke i princip hela vägen till bilen. Ser tillbaka på dagens resa längs Helin. Snart tillbaka vid bilen. En fin tur. Men tung, speciellt med fat bike... Dagen efter detta spektakel så var jag upp i områden väst om skidanläggningen i Hemsedal. En varning är på sin plats; Den stig som finns på kartan norr om Flævatn är inte farbar med cykel.Bara så ni vet. Väldigt fint område i övrigt. Tål att utforskas mer.

Alpkit-grejjorna verkar bra. Jag körde själv en bike-packing tur nu i veckan (1 natt, med tält) och jag hade inte fått plats med alla saker utan väskor i bak. Men det hänger ju på vad man skall ha för saker med sig. Tänk på att tyngdpunkten hamnar väldigt högt utan packväskor. Jag skall skaffa väskor att ha i fram för att få vikten längre ned. Men skall man inte ha så tung last så fungerar ju alpkit-grejjorna utmärkt! Styrstamen borde vara rak eller ha möjligen 5 grader lutning. Styret hamnar för högt som det är på bilden. Sadelstoplar är ofta för korta. Inte alltid, men ofta. Sadeln och styret bör vara på ungefär samma höjd. +/- några cm. Ofta så blir då sadelstolpen för kort. Men det kan man ju kolla i butiken före köpet. BIkepacking är en bra metod på att lära sig packa lite och lätt. Man får helt enkelt inte plats med så mycket på en cykel. Själv skall jag skaffa mig en tarp för att få bort tältet. Tält tar för mycket plats.

Jag gillar inte cyklen i länken av flera skäl: Skall du ha cykeln till bikepacking så behöver du en gaffel som du kan montera väskor eller packning på. Alltså inte dämpargafel och inte styv gaffel i kolfiber. Det finns gafflar i aluminium och stål som passar bra till detta. Det verkar inte finnas fästen till väskhållare (bagagebrett) i bak. Det måste du ha om du skall cykla med packning. Styrstammen har för brant vinkel uppåt = obekvämt. Sadelstolpen är troligen för kort. Vidare: Skall du cykla med packning går det tungt. Skall du cykla i Nordmarka så kommer du att tillbringa ca 75-80% av tiden i uppförsbacke eftersom det är kupperad terräng där. Alltså måste du sitta bra när du cyklar uppåt. Då kommer man till en detalj som var vanligt för 10-15 år sedan men som i dag anses som "tung och onödig); Barends. Varför skall man ha barends, frågar vän av ordning. Jo, håll ut händerna framför dig. Den mest naturliga, minst belastande positionen är om händerna hålls raka, alltså tummarna upp. Vrider du händerna 90 grader, som när du håller i ett rakt cykelstyre, så får du högre belastning. Jag kan lova att den här skillnaden märks snabbt när man sliter sig uppåt i någon av nordmarkas många uppförsbackar. Skulle jag skaffa en transport/bikepacking-cykel idag skulle jag se till att ha styre i stil med detta: http://www.on-one.co.uk/i/q/HBOOMA/on-one-mary-handlebar

Kommer ihåg att jag satt och läste ett sådant där reklamblad på flyget, norwegian eller SAS. Reklam för norrøna. Deras førsta jacka från 1979 och deras senaste. Den första så rubust och funktionell ut, precis en sådan jacka som jag vill ha. Den senaste såg ut som den Arctreyx* och den moonstone jag har: 3 lagers Gore-Tex i packlite som jag vet inte fungerar speciellt bra och håller dåligt. JA! Jag vet att dom nyare grejjorna är lättare (jag har själv en Tierra Denali jacka, lite Norrønas 1a från 1979), men tyvärr - konceptet fungerar inte bra, inte før norrøna och inte för någon annan tillverkare heller (både mina moonstone och arcteryx har problem). Men frågan är hur mycket norrøna skulle sälja av en jacka som væger 600 gram och är i 2 lagers Gore-Tex med nätfoder eller PP-foder... Troligen 1 enda exemlar (det jag köper).