Vinnerliste

Jeg fikk testet SOS-knappen på min Inreach Mini i sommer på fjellet, og gjorde en oppdagelse andre kanskje også vil vite om. Jeg brukte ikke knappen på enheten, men Earthmate-app'en på mobilen koblet til den. Jeg utløste ikke alarmen på mine vegne, men for en annen som hadde skadet foten sin langt fra vei (7 timer gange til nærmeste bilvei). Når alarmen løses ut må man skrive en melding om hva det gjelder. Jeg spesifiserte at jeg utløste alarmen på vegne av noen andre, og at jeg trengte bistand til å vurdere skaden og eventuell evaukuering ut av den skadde. På tross av at jeg utløste alarmen på vegne av noen andre ble begge mine nødkontakter oppringt. Anropet kom fra Garmin / Inreach sitt alarmsenter i Texas. Dette var jeg ikke klar over, ellers skulle jeg ha varslet mine nødkontakter (mamma og pappa) før jeg trykket på knappen. I stedet fikk min far (som satt og koste seg med et glass rødvin en lørdagskveld) en telefon fra Texas om at hans sønn hadde trykt på alarmknappen. Litt lengre ut i samtalen kom det heldigvis frem at jeg hadde utløst alarmen på vegne av noen andre. Etter litt meldinger frem og tilbake med Garmin ble den skadde til slutt hentet ut med helikopter, så systemet fungerer godt. Jeg var godt utenfor mobildekning, og måtte gått 30-60 min opp på nærmeste fjelltopp for å fått dekning. Etter at den skadde var flydd ut og jeg hadde avsluttet alarmen fikk min far en telefon fra Garmin om status og at situasjonen nå var løst. Når jeg kjøpte enheten rynket jeg litt på nesa av prisen, men sommerens erfaring har definitivt veid opp for det.

Til Blåfjellenden i sommervær med brøytestikker langs veien. Nå var der ikke dårlig vær tilbake fra Blåfjellenden, men turen inn var mer en bra. Det var sommer og sol i september. Det var så pass bra at jeg måtte sjekke i bloggen hvordan vært «normalt» er i september. Jeg ble ikke spesielt overrasket over at det ikke var noe «normal» vær. Noen år er det sommer og sol, som på denne turen. Andre år har det vært snø og frost. Det hender også at september både har sommer og vinter – samme år. Denne gangen var det tegn på at vinteren ikke er langt unna. Oppover Øvstebødalen var det satt opp brøytestikker. Oppover Oleskaret fra Hunnedalen var det nesten 30 grader – i sola og uten et vindpust. September kan være forskjellig. Jeg sjekket de siste ti årene, og et par år har det vært snø i november, men det har vært flere år med sommertemperaturer i september. Da mener jeg godt over 20 grader. Et år, etter en riktig snørik vinter, lå det snø i fenner i september, og det kom nysnø bare noen dager etter at jeg hadde tatt bilde av fennene. Store forskjeller, men denne gangen var det sommer og sol- YR mente det skulle bli mindre sol og lavere temperatur enn det vi fikk, så YR tar også feil. Som om det var noen bombe. Det hadde kommet litt regn tidligere i uka, men da vi gikk var det fortsatt skikkelig tørt i bakken. Tørken slår spesielt ut på de vannene som er regulert, men selv vann som ikke er regulert, har lav vannstand. Bekker og elver har omtrent forsvunnet. Fargen på myrene og manglende blader på bjørka, viser også at det har vært en spesielt tørr sommer. Vanligvis kommer ikke høstfargene før helt i slutten av september, og bjørka kan ha blader omtrent ut måneden – om været har vært samarbeidsvillig. Heldigvis har været dette året vært nærmet perfekt for tur. Det har vært skikkelig mange gode dager, med sol og lite vind. Det er skikkelig kjekt å være i heia med god vær, og denne sommeren har vi hatt mange flotte dager. Da får det heller bli høstfarger litt tidligere enn vanlig. Broderen og jeg fikk en time for oss selv på terrassen i sola. Kvelden ble lun, og lufte skikkelig klar, og stjernehimmelen på natta like imponerende som alltid. Det kom ingen andre som vi kunne dele opplevelsene med, men både broderen jeg trives godt sammen. Kvelden gikk fort. Vi fikk kjekt besøk før vi tok avgårde mot Hunnedalen dagen etter. En jente vi har truffet mange ganger kom gående fra Sandvatn. Det ble tid til en skikkelig «drøs» før vi tok fatt på bakken opp. Det var kaldere enn dagen før, og det blåste mer. Sol gjemte seg bak skyene, og vi måtte holde farten opp for å ikke bli kalde. Det kunne faktisk se ut som om vi skulle få noen dråper i hodet. Nedover mot bilen forsvant skyene og det ble igjen sol og varme. En grei avslutning på en flott tur.

Du må bo rundt Oslo ett sted. På mine kanter er det som oftest grunneiere som herper naturen. En liten anekdote: For noen år siden fikk vi, hele familiene med unger, låne en gammel hytte av en trivelig bonde som både jeg og kona har kjent siden vi var unger. Denne bonden eier også ett vann som vi fikk lov å fiske i. Bruk oter, garn eller hva dere vil, for vannet er overbefolket med mager smårøye var beskjeden fra han. Vi merket jo det når vi fisket. Vi fikk masse, men ingenting over 15 cm. Tingen var den at denne bonden også hadde lyst å skille ut noen hyttetomter og ville vise meg hvor han mente det hadde vært perfekt for meg å bygge meg en hytte. Mens vi ruslet rundt i lia hans, over vannet, ser vi en bil parkert i veikanten og en kar som stod og fisket med stang. Vi var vel omtrent 100 meter over veien , og bonden begynner å hoie for å få oppmerksomheten til denne fiskeren. Han ropte opp til oss noe på engelsk og bonden kom ikke på mer å svare enn "I am the farmer. Get out of here". Han med stanga svarte noe jeg ikke skjønte, men ble stående. Og vi gikk videre. Jeg ymtet frampå til bonden, som jeg betraktet som en god venn (han er død nå), at karen med stanga gjør deg en tjeneste. Han skulle hatt med garn. "Det er mitt vann" var svaret. Og der er vel essensen. Og problemet. Det var hans li også, men han hadde ikke eiendomsrett til blåbærene som vokste der, eller kantarellene.

Jeg tror det hjelper lite å kjempe for allemannsretten hvis grunneiere opplever forsøpling på sine eiendommer og rundt vann. Vi har alle ett ansvar om å IKKE komme i en situasjon hvor allemannsretten blir truet, det er opp til hver og en av oss. Deg, meg..alle! Hvis jeg eide en stor eiendom med fiskevann, og folk tok seg til rette med å etterlate seg folkemøkk rundt hele vannet år etter år, hvor møkkpapiret flakser rundt, friske trær hogges ned, steiner bæres opp av vannet for å lage bålplass på bålplass rundt mine fiskevann, søppel overalt, igjenliggende presenninger.....osv osv...ja da hadde jeg blitt så lei at jeg hadde arbeidet steinhardt for å innskrenke aktiviteten rundt på min eiendom. Utifra det jeg har sett siste år, virker det som mange tror naturen gjør allt om til jord, men det er ikke tilfelle. Tenk om alle som driver friluftsliv, kunne late som om allt du ser rundt deg er din egen eiendom.

Før vi begyner diskusjonen om eiendomsretten,som enkelte her på forumet begyner å snakke om, tror jeg vi alle må gå i oss selv for å berge allemannsretten først og fremst, mange steder ser det ut som en svinesti etter friluftsfolket. Det er faktisk ikke en selvfølge at allemannsretten overlever på sikt, dette har vi eksempler på i andre land. Jeg har tatt svært mange bilder i sommer av det jeg kaller direkte hærverk av norsk natur. Med den utviklingen av økt interesse for friluftsliv, er jeg redd vi kan oppleve at allemannsretten kommer opp på diskusjonsbordet blant politikerne i fremtiden. Det er imidlertid ett politisk parti, med stor interesse for større grunneiere, som ble ganske store nå, som har nevnt akkurat dette ved en anledning. Jeg vet man ikke skal diskutere politikk her inne på forumet, og jeg gjør heller ikke det, men jeg kommer med ett «varsko her» til alle oss, som nå må begyne å ta med oss all søpla hjem, og ikke gjøre skade på naturen når vi er der ute. Vi bør begyne å ha mål om en total sporløs ferdsel og opphold i norsk natur. NÅ!

Når jeg trykket på SOS knappen og skrev melding om hva det gjaldt sendte jeg teksten på norsk. Det kom først kvittering på engelsk, og så etter hvert på norsk. Det bar litt preg av Google-translate-norsk til å begynne med, men så fløyt samtalen greit på norsk. Det hadde sannsynligvis vært enklere å bare sende melding på engelsk med en gang. Alle telefonsamtalene til meg foregikk på norsk. Først fra et Garmin senter (uvisst hvor de ringte fra, jeg la ikke merke til landskoden) og så til AMK (113 sentralen). Det var kun telefonsamtalene fra Garmin til mine nødkontakter som gikk på engelsk.

Fjällräven Keb Trousers M Stone Grey-Lava 1350,-!! https://www.jaktogfriluft.no/fjällräven-keb-trousers-m-stone-grey-lava Nesten så jeg vurderer å handle selv om jeg bør ha Long-utgaven..

Det minner meg litt om Ubåtkapteinen med Harald Heide Steen jr. "Vi kan jo ikke se den grensen under vann"

Det er flere av de private fiskevannene som leies ut på åremål med eksklusiv rett til å fiske, så at det ikke har betydning for inntekt for grunneier er vel rett og slett feil. Jeg mistenker at du skal selge _mange_ fiskekort for å utligne prisen på åremålsleie som selges til høystbydende. Se f.eks Halne Sameie og skulle man være i markedet så er det jo bare å hive inn et bud på fiskerett nr. 5 med hytte .. ser ut som budet er 64 000 nå (i skrivende stund) er noen fiskekort det ...

Jeg kom på nå at for noen år siden fant jeg denne gulpebollen fra en ørn inne ved disse vannene der grunneiere har gjort det de kan for å stenge meg ute. Det er ganske opplagt at denne ørnen har spist ett av lammene til bonden. Ved å la bonden få dette øremerket hadde han ganske lett kunnet få erstatning for dette lammet. Tanken slo meg. Hvorfor ikke gjøre denne hyggelige gesten mot denne bonden som på så mange forskjellige måter har vist at han ikke vil ha meg der oppe? Jeg synes det er kult å ha denne gulpebollen på hyllen min. Finders keepers ...

Var en tur på imingfjell denne sommern, og følte meg direkte lite velkommen. Grunneiere som kjørte ATV/bil i full fart, skulte og så stygt på alle som parkerte langs veien. De var visst sure for noe og markerte dette med en veldig fremtredende oppførsel. Spurte oss, sur og gretten, om det var vi som hadde parkert et sted de mente ingen skulle parkere… På imingfjell er det i tillegg masse private vann, og når alt er privat føler man seg veldig lite velkommen. Jeg skal selvsagt aldri dra dit igjen, men poenget er at dette er noe som ikke bør skje. Det er allemannsretten som gjelder, og da kan vi ikke ha disse kongene av haugen oppførselen.

Bare for å gjøre valget enda enklere; jeg var i samme situasjon tidligere i år: Endte opp med en Fjellreven 60% ull/ 40% polyamid https://www.fjallraven.com/no/no/herre/overdeler/gensere-strikk/keb-wool-sweater-m Jeg hadde gått for Brynjen av de to du nevner; den er bedre teknisk om du er i aktivitet. Norrønaen er IMO best som varm i camp (mulig at jeg underselger den nå).

Hadde problem med at mine sms’er sendt fra InReach ikke kom frem til mottager. Dette var standard-meldinger med kartlenke til posisjon. Hun har bedriftsabonnement på sin telefon, meldingene kom frem til andre med vanlig abonnement. Da jeg haket av for å IKKE sende med lenke til posisjon i meldingene kom de frem som vanlig. Tydelig at mobiloperatør trodde disse meldingene var spam (eller noe slikt) pga lenken som fulgte med. Ringte Garmin Norge og forklarte problemet og løsningen. Hadde vært i kontakt med de om dette, uten at de fant ut av problemet. Jeg fant ut av dette via et amerikansk forum. Så senere på Garmins driftsmeldinger at der var enkelte problemer med mottak av meldinger, så kan hende det nå er løst. Kan være greit å vite om hvis andre opplever det samme.

Tror de fleste her på forumet er enige i sporløs ferdsel, ser ikke helt poenget med å true med fjerning av allemannsretten fordi noen forsøpler. Men det synliggjør kanskje i enda større grad hvor viktig det er at vi som er for allemannsretten fortsetter å kjempe for de rettighetene vi har, og at allemannsretten bør forsterkes slik at man unngår mer privatisering. Derigjennom at det må settes strenge krav til hvorfor folk skal ha private vann. Private vann var viktig nærings -og inntektskilde i gamle dager. I dag er det for de fleste en hobby. Da bør private vann på generelt grunnlag oppheves (mens de som kan dokumentere næringsvirksomhet får beholde private vann til næring). Veldig mange har egne interesser for å redusere/innskrenke allemannsretten. De tjener på det. Da er det veldig synd at folk som i utgangspunktet er for allemannsretten gir disse en ekstra stemme med å true med at allemannsretten fjernes om ikke "vi" skjerper oss.

Det som gjør den driftsikker er enkelheten, det er minimalt med deler som kan gå i stykker på selve brenneren. Dette er på "bekostning" av at den bråker som et jetfly, og har i prinsippet en innstilling på flammen, og det er fullt. Det er ingen bevegelige deler på brenneren i bruk, eneste delen som ikke sitter fast er "shaker nåla", det er en rensenål som skrangler rundt inne i dysa og renser denne når den rister rundt i sekken. I slangen er det en tykk rensewire, ved å dra denne ut og inn renses drivstofftilførselen fra koblingen og helt inn i kammeret der rensenåla sitter. Blir alt tett kan du spraye WD40 inni og la det stå litt, så løsner det og du kan kjøre videre. Brenneren fungerer også uten rensenåla, så skjer det noe med den, kan du kjøre uten. Flammesprederen er vid, så det er minimalt med mulighet for at drivstoff på "avveie" ut av dysa ikke treffer den så det ikke blir "knust" og brenner med jet-flamme (minimal risiko for flammehav om noe tetter seg). Forvarmingsrøret er tykt så det har mye masse, dette forvarmer drivstoffet mer effektivt. Alt dette gjør at den i prinsippet brenner alle typer drivstoff som fordamper når det blir varmet opp. Forutsetningen er et det ikke inneholder partikler som kan sette seg fast i drivstoffslangen eller dysa. (Dette ordnes ved å i verste fall sile drivstoffet). MEN, dårlig drivstoff brenner ikke nødvendigvis uten skadelige avgasser, så det bør isåfall gjøres "out in the open". Uansett drivstoff eller brenner, så må det være tilstrekkelig med lufting på grunn av CO faren. Det som kan gå i stykker er pumpa. Her sitter tetningen i koblingen mellom brenner og pumpe, reguleringsrattet og pumpe/nrv-ventilen. Den nyeste MSR pumpa er driftsikker, men ikke idiotsikker, og av plast. Så pumpa må vedlikeholdes gjevnlig. Pumpen kan også ha "lakkerte" O-ringer, så en ny en bør demonteres og eventuell lakk fjernes før bruk. Skal brenneren brukes når det er grisekaldt, finnes det en "artic" variant av pumpa, der pakningene er beregnet for bruk i streng kulde (blå krans mot flasken). Så en eller flere pumper i reserve kan være nyttig. Ser du på reservedel settet, er de fleste delene til pumpa. På grunn av skrumekanismen mellom pumpe og flaske, og det faktum at det bør være flens på tuten, kan enkelte "non MSR" flasker tette dårlig. Så bruk MSR flaske. Siste versjon har slange, denne er kort og stiv, wiren inni gjør den også stivere. Frem til 2004 hadde den stivt rør (XGK II). I den er røret i ett helt stykke fra enden som dyttes inn i pumpa, via forvarmings-loop'en og helt dit der dysa skrues fast i brennerklokka. Uansett så må du kjøre over den for å ødelegge noe. Det finnes noen katastrofalt dårlige MSR pumper av tidligere generasjoner, så går du for brukt, oppgrader uansett til siste versjon pumpe. Så all enkelheten er det som gjør den driftsikker, men dette gjør den mindre fleksibel til generelt turbruk. Det den gjør best, er å smelte snø og koke vann. De brennerene som har absolutt ett minimum av deler (untatt vedovn og sprit) er Svea 123 og Optimus 8. På disse er spindelen som justere flammen eneste bevegelige del. På nyere versjoner (Svea 123R og 8R), er det en ekstra del..det er rensenåla som betjenes via spindelen. Disse går kun på bensin (renset/akrylat). Konklusjonen er nok denne: MSR XGK EX er den beste brenneren, til sitt bruk.. Avhengig av bruk, finnes det andre alternativer som har større bruksområde, dvs kan reguleres bedre og bråker kanskje mindre. Uansett så er driftsikkerheten som på alt annet, avhengig av at ting blir vedlikeholdt. Å gjøre seg kjent med og vedlikeholde en brenner, er vel så viktig som hvordan den er konstruert.

Etter en lengre periode med manglende motivasjon, greide jeg å ta en liten & rask fjelltur i dag. Dagens tur ble til Store og Lille Gaustakne. Dette er et par småtopper 4-5 km i luftlinje fra Gaustatoppen. Lille Gaustakne på venstre side, og Store Gaustakne på høyre side. Bildet er tatt lengre ned, og er ikke startpunktet for turen. Har vært på Store Gaustakne en gang tidligere. Denne gangen tok jeg en mer direkte rute opp. Den var mer bratt og slitsom, enn der man går rundt og opp. Synes det var mer morsomt med denne *luftig* ruten. Kjempeflott å være på fjellet når det er strålende sol & lite vind. Utsikt fra Store Gaustakne. Utsikt fra Store Gaustakne mot Gaustatoppen. Etter Store Gaustakne, ble det nedover og opp til Lille Gaustakne, før den kjedelige turen tilbake til bilen. Møtte ikke én person. Alle dro trolig på Gaustatoppen.

En flaske inni. Da er det åpenbart hva det er: Ett barkskap

Kjøpte nye nå. Og etter å ha undersøkt de gamle skoene var det bare «luft» under sålen under begge skoene, men den hang i kantene hele veien rundt. Rev jeg i kanten på sålen løsnet den og mellomsålen var bare pulver som drysset ut. Sålen hang altså bare i kantene, glad jeg ikke tok disse med på en lang tur. Så da var det nok PU mellomsåle på gamle walk king, og de har gått over til eva nå

Crispi Skarven. 2 dager på jakt i myr på Finnmarksvidda nå. Må helle inn vann fra toppen om jeg skal bli våt i dem. Det er en grunn til at jeg har ubrukte i skapet på vent til jeg sliter ut et par. Samme erfaring med all bruk siste 5 år. Jeg formelig vasser i myr med dem fra 10. sept til ut november uten å bli våt...

Endelig så klaffer det med vær og fridager. Helt på tampen av august så drar jeg og bror min opp til Finse for å gå en tur jeg har hatt i kikkerten en god stund. Finse-Raggsteindalen-Haugastøl, der vi tenker å ta med en topptur til Folarskardnuten i forbifarten. Folarskardnuten på 1933 er den høyeste toppen sør for Jotunheimen, og fantastisk værmelding de kommende dagene gir oss forhåpninger om et saftig toppstøt. Fredag 27.08 klokka 10:54 ankommer vi Finse stasjon og skal fordele 45 km på 3 dager. Navigasjonsmessig starter turen katastrofalt, med roting allerede på stasjonsområdet. Deretter greier vi å miste T-merket sti etter 10 minutter. Men etter litt oppklaring og fordeling av skyld så er vi på riktig sti og kan se mer og mer av Hardangerjøkulen bak oss. Etter noen kilometer merker vi at det er en stund siden frokost og tar en lang lunsjpause ved vann 1494 sør for Flakavatnet. Etter en stund kommer vi opp til dagsetappens høyeste punkt på litt over 1600 meter. Her er det formidabel utsikt over Flakavatnet: I en trang kløft ligger en grønn stor stein som skiller seg ut fra de hvite blokkene som ligger rundt den. Her blir det en rask runde med fotografering med oppstilling i forskjellige positurer. Men i grunnen tar den grønne steinen seg best ut i ensom majestet. Etter den grønne steinen blir det stort sett trasking i grov ur de neste timene. Vi kommer ned til den mektige formasjonen Kyrkjedøri. Her er det virkelig et vilt og gudsforlatt landskap. Her oppe er det snøen og steinen som rår. Nede ved Kyrkjdørsvatni og Simlenutane er det heldigvis litt mindre ur. Bror min synes det er nok stein for i dag og vi tenker å slå leir for kvelden så snart vi har passert Simlenutane. Det er jo hyggelig å få noen timer dagslys og litt sol ved leirplassen. Det går også løse rykter om en knert Islay whisky som har funnet veien ned i bror sin sekk. Argumentene for å slå leir blir etterhvert overveldende mange og vi reiser teltet på østsiden av Kyrkjdørsvatni. Det er en riktig hyggelig leirplass med kveldssol og et telt gulv i tilnærmet 100 % vater.... Vi sitter og slikker i oss de siste solstrålene mens vi drikker whisky og spiser lefse. Sokkene som henger til tørk på teltet blir nesten tørre før solen forsvinner. Og da blir det raskt kjølig. Faktisk oppdager jeg at det er rim på både bakken og teltet når jeg letter på trykket klokka halv seks. Heldigvis får vi morgensol i åtte tiden og kan spise frokost ute i bedagelig tempo. Vannet ligget flatt utover og speiler hele landskapet. Det ser ut til å bli en gnistrende dag. Neste etappe går nedover Raggsteindalen. Etterhvert som vi kommer lengre ned i dalen bestemmer vi oss for å ta en snarvei: Raggsteindøla vades uten problemer og vi skjærer tvers over rett under Grønehallnuten. Ved Folarskardtjørnan kommer vi på nytt inn i et mer dramatisk landskap. Den siste kneika opp til skardet er veldig bratt, men kan gjennomføres uten klyving. Under oss ligger øvre Folarskardtjørn. Og på toppen står en enkel steinbu: Lordehytta. Og like bortenfor, Lordedriteren. Det blir veldig fristende å bruke kaminen der når temperaturen synker. Vi betaler en slant til de som drifter hytta og bestemmer oss for å tilbringe natten der. På et skilt står det tydelig å lese at vi ikke må etterlate noe mat der siden "røyskatten er løs". Det blir straks en diskusjon om hvem som må ligge på gulvet. Det er nemlig bare benkeplass for en. Etter 3 whisky og en loddtrekning blir det bror som må bite i det sure eplet. Og rett etter vi blåser ut stearinlysene hører vi det: mystiske lyder inne i fra steinveggen.... Morgenen etter kan bror rapportere om en urolig og avbrutt søvn der nede på gulvet. Han har bare sovet med ett øye av gangen i frykt for røyskatten. Men uthvilt eller ei: Nå er det tid for toppstøtet. Vi pakker sammen og finner vardene som går fra sørenden av vann 1603. Dette er nok en nedlagt DNT løype, for stien står ikke notert på så mange kart. Allikevel kan en fortsatt se tydelig T-merking og varder. En del av de turrapportene som jeg kom over beskrev ruten som løst vardet og stedvis bratt og litt kronglete. Jeg opplevde det derimot som godt merket og det var bare nødvendig med lett klyving noen steder. Det kritiske punktet var å treffe denne rennen rett til venstre for den store snøfonna over vann 1603. Jeg vil nok tro at snøforholdene spiller en stor rolle her. Det var jo uvanlig lite snø i fjellet nå, som gjorde det ekstra lett for oss. Etter 50 minutter og 300 høydemeter kommer vi opp til toppvarden. Herifra ser vi både Gaustatoppen, Hårteigen, Hardangerjøkulen og Jostedalsbreen. Etter omtrent 2 timer kommer vi tilbake til storsekkene som vi har lagt fra oss ved en lett gjenkjennelig varde. Da er det bare etappen ned til Haugastøl som gjenstår. Vi får snart den kolossale veggen til Hallingskarvet i ryggen. Og etterhvert kommer vi ned i et mer lunt og koselig landskap og nyter det siste vi har med av mat. Alt smaker himmelsk nå.

Leden går över ett mindre vad vid små sjöar innan sjö 1016 (möh) kan vara lite svårt att hitta detta då markeringen med röda prickar är ganska gles,och i förgrunden dvs i ledens riktning blåser det upp till oväder och platsen är för öppen för vind och jag får gå över vadet som med lite tur går bra med korta täta kängor. Stannar vid första tillfälle med lite lä för vinden och får ta av mig Fjällräven G1000 jackan som jag har direkt på kroppen och tar fram en tjock fleectröja med krage och mössa och vantar och ner med solhatten i rycksäcken och på med regnskyddet över ryggsäcken. Jag tar helst ej på mig regnkläder utan låter vindjackan vara kvar som skalskydd mot duggregn och blåst kommer snart fram till 1016 sjön och vädret blir snabbt lite bättre med lite kvälls sol ,leden går runt sjön på spångar och delvis på snöbryggor som får testas ordentligt när man börjar gå in på fältet för att ej sjunka ned och ev vricka foten mellan stenarna under det tunna snötäcket. Det börjar bli dags att leta upp en hyfsad tältplats då det börjar bli kallt men det område söder om sjön som är snöfritt och saknar sten är redan fullt,och jag får gå vidare över en liten kam det börjar regna igen och jag letar lite utanför leden efter en tältplats finns inga bra men bestämmer mig för en plats nära en liten pöl till sjö. Det visar sig vara rätt sankt men efter att ha letat runt lite och ej hittat en bättre får det bli här ändå. Med mitt tält sätter jag bara in 2 stänger och kan sedan flytta runt detta och kolla inne i innertältet efter att det ej är vassa stenar eller gropar och sedan vända hela tältet så att solen skiner på öppningen på morgonen om vädret blir bättre. När tältet är uppsatt slutar det regna ,då lägger jag ut det avklippta liggunderlaget( tips av våran kanotbyggare från Bergen omr) det skyddar bra mot fukt och denna gång från smuts och ren exkrimenter hämtar vatten har 1 sirapsflaska med måttgradering och en 750 ml cyckelflaska och den stora kastrull på Trangia 25 fulla med vatten vilket räcker till middag/kvällsmat ihopslaget och morgongröt och lite mjölk och lite dricksvatten och sjöljvatren eft tandborstningen. Om det regnar och ej blåser mycket brukar jag ställa ut kastrullen under tältduken halvvägs så det droppar ner till diskvatten och så löser sig matresterna i vattnet om man ej orkar diska på kvällen,jag har en gammal ´diskborste´ av rötter med ett snöre i mitten har hållt minst några månader vandringar och torkar i de mesch ytterfickor som jag även har de tomma vattenflaskorna i på utsidan av ryggsäcken. Då jag har bytt om till Ylleunderstället och maten blörjar bli dags att äta märker jag att marken är så mjuk att den sjunker av kroppstyngden och en stor grop bildas av höften,lägger både byxor och regnjacka i gropen och liggunderlaget över,där försvann stora delar av huvudkudden. Locket på ryggsäcken är avtagbart och jag anv detta som kudde samt fleecjackan och vindjackan som jag lägger i den vattentäta påsen som kläderna ligger i på dagen i ryggsäcken,påsen är bra om man vadar och man tappar säcken eller om det regnar väldigt mkt och ryggsäcken blir våt även inv tex om regnskyddet blåst bort. På morgonen vid tältnedtagningen börjar det blåsa upp när alla tältpinnar är urtagna och utrusningen ligger på stenar utanför tältet och tältet vänder sig och blåser in bland vassa stora stenar,på grund av att tältet är av 30 d och därmed relativt tjockt och bågformat så blir det ej några hål vad som hade skett med 10-15 d tält kan ni lista ut själva som har sådana för att spara vikt och gå lite fortare och längre på dagen. Jag packar ner allt i ryggsäcken och diskar och tar på de relativt torra kängorna(ni som är snabbare på morgonen eller anv väckarklocka går väl i blöta kängor varje dag?)jag träffar 2 killar med en hund som sprang mellan Nikaloukta och Riksgränsen på 2 dagar ca 120 km med övernattning i en STF stuga de har 4 kg pckning mot min ca 23 kg vid denna tid på min tur. En är tunn och och kompisen behöver denna tur de är ca 35 år och har trailskor på fötterna hunden får bära sin mat själv. Jag går ned mot mellan 962 och 964 sjön och ser folk som byter om efter vadet på långt håll,leden delar sig och sommar leden går ned mot vadet. Jag ser däremot färska spår efter löparskor troligen de jag mött och chansar på att ta vinterleden,detta verkade bra i början men när man närmar sig 964 sjön ser man att där går ej att vada och jag får gå runt sjön på fel sida lite renspår finns när vinterleden är borta och jag får gå upp runt branta klippor flera gånger och en gång hasa mig mot berget med ryggsäcken mot berget då utan regnskydd som annars hade varit utslitet,jag får anv.för de vassa spetsarna på stavarna så jag ej glider ner i sjön. Senare blir det lättare att gå ovan bild från renstigarna.Jag komer ner mot slutet av sjön. och senare blir det en liten canjon och efter detta ett litet sel dvs bredare parti av jocken som minskar vattenhastigheten och det blir möjligt att vada över.Jag går och letar efter bästa stället då och går upp lite på bergskanten för att se över till andra sidan(anv tex kameran) tid hade man kikare med sig bl.för att se på fåglar men nu i vikthetsens tidevarv så är den hemma och när jag ändå kom upp i nästan 30 kg trotts att nästan allt vägts och vågen stod framme sista dagarna och allt vägdes före val av vad som skulle med jag hade ju bl. ca 16 kg mat och kök och gas på ca 2kg. Av med kängor och ned i säcken en del har dessa utanpå men kan skapa obalans så jag lägger hällre ned dessa. På med fd skriskorna som nu har blivit som de enklare trailskor de var när de var nya lika vinterdäck på bil så sliter man bort ett tuntlager gummi på dobbarna och skorna greppar ok. Vad blir ca 50 m brett men ej över knä på mig ca 450 mm och med bra klart väder och bra sikt så hittar jag lämplig väg,jag väljer stora flata stenar och går hällre lite extra långt för att ej ramla på små lösa stenar som kanske ligger i riktningen,vattnet är relativt varmt troligen ca +5 och jag fryser ej före jag är uppe på bergssidan på andra sidan vadet och letar plats för byte av skodon. Mina vadar/läger/tåg skor tar ca 2 dagar att torka och ca 1 kg extra i början av tiden utanpå ryggsäcken,jag hade tagit med ett par lätta strandskor med hälrem extra om jag hade provat torktid hemma. Utsikt bort mot norr i Dossagemvaggi. Leden går upp mot ett pass i rikning mot Unna Allakasstugorna och Tältet känner sig hemma. Sjangeli Lite stigning i bra terräng utan stora block. Går ned mot Unna-Allakasstugorna med lite mer växtlighet och byxorna släpps ned för att hindra rivsår av Vide och Porss en bro finns över ett vattendrag och där är det dåligt uppmärkt men led går nedåt åt vänster. Fjällbjörkskog och mycket mygg kommer fram när man närmar sig stugorna,ska man mot Alesjaure stugorna går leden brant upp och där finns ej vatten före en sjö en bit ner på andra sidan kammen och ta med lite vatten vid stugorna detta hadde ej jag vilket jag ångrar nu i solen. Led går förbi en liten gruvbrytning med verktyg kvar. Vid sjön Allagasjärvi är det bara några tältplatser jämte leden men efter spångarna på andra sidan en bit upp finns det många blir dock ca 50m att hämta vatten. Sätter upp tältet relativt oskyddat och placerar i förmodad vindrikning och lägger stenar på de relativt korta pinnarna på tältet. Jag har några extra pinnar från fjällräven de är obetydligt tyngre men mycket större profil pga bredare och dessa kan anv som små spett att bryta bort vassa stenar som man hittar under tältet ,jag har ju ca 50 d tjock bottenväv så risken är ganska liten men när det bara hade anv 1 v före mig dvs beg men i nyskick så är jag rädd om detta änu. Kommer iväg ganska tidig (före 10.00) och led går plant 1-2 km på spångar mellan låg buskage. Blir sedan brantare upp mot ett plant och vindutsatt områden ovan kammen där är det nog ej trevligt med oväder vintertid någon km utan vindfång och jag får dra åt solhatten och även fästa i bröstremmen för att den ej ska blåsa bort. Utsikt mot Norge på långt håll max tele på kompaktkameran+digital zoom. Efter platån går ned ned lite mot ett lätt vad vid 1034 sjön gå ej ned till Vinterledsmarkeingen då blir det sankt utan håll upp lite mit berget och snöfällt och gå runt den lilla kullen utan att gå upp på den sedan ned mot vadet, Drick mkt för sedan går det upp ganska många höjdmeter och upp en väldigt stenig plattå på flera km utan bra rastplatser och ta på en tröja under vindjackan vilket jag ej gjorde och kunde ej ta på den före det gick ned mot Alsesjaure. Alesjaure stugorna finns även en mindre samling privata stugor på södersidan om sjön för uthyrning till fiske turister. Det börjar småregna men jag går vidare då jag fryser och det blir mörkare fast någon timma kvar före natt skymning det blir ej helt mörkt i mitten av Aug. Går ned för backen tills man ser Allesjaure stugorna och tältar vid ett mindre vattendrag,nu är jag ganska våt men sätter upp tältet och snabbt in och byter om till ylleställ och lägger ut gångkläderna på tork i Abesiderna (2 st) får ta ner delar av innertältet för att lägga dit i 2 och även när man ska vända på kläderna då det saknas blixtlås till 2 en av få nackdelar med detta tält. Med ett litet 1 mans tält med knappt någen Absid får man ta in kläderna i innertältet och det blir fuktigt. Här skulle jag kunna gå in en kort sväng in mot det som var resans mål Keb omr men för andra gången är vädret för dåligt för att det ska locka tills den mkt mer ansträngande vägen mot tåget än på Kungsleden. Går ned mot sjön nästa dag och går kungsleden spångat och lite gjyttja där i mellan,man går lätt till Abisko jaure stugorna på en dag,men jag stannar på andra sidan jåcken med en stor kraftig bro som nästan går att köra 4-hjuling över. Jag tar vatten och går upp en bit tills björkskogen glesar ut sig och myggorna skingras något ljudet från jocken hörs tydligt trotts nivåskillnaden. Allesjärvi sjön National parken Abisko börjar snart och man får ej tälta där samt Ska gå på spångarna det blir så mkt folk i bland så man får stanna och vänta på sin tur. På vägen ner mot Abisko jaure stugorna finns ett gammalt kultur minne från 2-världskriget med ett skyddsrum och några skytte värn en stor info tavla finns vid leden,Jag hade ej tid att se på detta och lite bristande intresse men säkert intressant för en del med militärhistorisk läggning. Var tänkt att vara ett första hinder mot intag av Tyskarna av malmbanan men med ett fåtal militärer och några kulsprutor torde det ej vara något större hinder. Ska man ned till STF stugorna får man gå över en fin stor bro till. Jag går ned utefter sjön och letar en rastplats vid sjön då man ej bör gå ut i övrig terräng för att minska slitage. Jag sparar nu på hårda brödet tills tågresan hem i ca 24h och provar steka pannkakor för första gången på Trangia köket,det krävs lite övning men lite tid erf från kök hemma så går alla att äta direkt men det går ej att få det perfekt pga att den stekpannan som följer med köket är i för tunnt material och slår sig något och sjunker lite i mitten och där blir det mer stekt och efter ett helt paket 420 gr smet så räcker det mer än väl med pannkakor. Jag har med mig kanel till smeten och honung istf för sylt som är från en släkting och utan dessa så hade det smakat betydligt sämre. Träffar på en del som vi i Sverige kallar halv danskar dvs Skåningar var en man i min ålder som ej tidigare sett Några hjortron ock skulle smaka på de som var halvmogna,andra har gått ute i flera månader och gått ända från Södra dalarna och skulle till Treriksröset,med 2 stora hundar i ett 3 mans tält + 2 vuxna de hade mat depåer på olika ställen utkörda med postnord och vissa privatpersoner. Mannen hade skor som var 90% utslitna fast ca 5 mil kvar och man skymtade strumporna genom skorna de skulle gått ca 1200 km. Andra är ute på Trail träning och med några kg packning springer mellan 2 stugor dvs ofta 30-40 km om dagen. Vi som helst går Orösat dvs utanför leder utgör här en minoritet. Fjällräven Trail anordnar resor för mellan Europeer och ca 100p om dagen i 10 dagar i följd och tidvis är det trångt på leden. Folk kommer med Terräng cycklar som ska vara Ok på leden enl dem,jag ser Kungsleden som en ren transport sträcka fram till det jag kallar fjällen vissa går hela leden från Hemavan till Abisko med lite packning och köper mat och gas i STF stugorna eller övernattar där.(jag har endast någon gång lagat mat där före Cowid tiderna) Hörde även om en vältränad kvinna i 20 år åldern från Schweiz som sprungit från Åre ock skulle till Riksgränsen. Jag går ner till Den officiella camping platsen som är den enda lagliga alt. för tältning före man lämnar Nationalparken. Övernattar på en nästan lika olämplig mark som tid beskrivits men pga min tälts kraftiga bottenväv blir det ej fuktgenomslag i golvet in till liggundelaget och övrigt.Är i minoritet som Svensk och får bl frågor från Finska ungdomar (som förstår svenska men är för blyga för att tala) om den Svenska Corona Strategin som jag ej heller anser vara rätt. De saknar Vacin och har därför kört bil ända i från Helsingfors till Abisko och håller sig undan från övriga ungdommar och kommer först fram till matplatserna före en mellan Europeer gått och lagt sig. Det är lungt på platsen och trots ca 50 talet få som stör, Träffar 2 i 25 års åldern från Wein som läst Datavetenskap och båda är vacinerade och de är allmän gratis PCR test för dem som önskar.Italienare som nästan alla har Saleva tält håller man sig gärna en bit i från då redan nu Delta-variant i sommras börjat sprida sig mkt.allmänt. Jag anv själv Munskydd fast fullvacinerad på tåget både upp och ner då plats restriktionerna helt plötsligt släppts på SJ och Vy trots att det gäller på STF stugorna. Jag går senare på efm ner till Abisko Östra där leden delar sig då jag har några dagar kvar tills mitt i förväg bokade tåg ska gå. Går man ner till ´Affären´ som är 50% godisbutik och över vägen och ner i skogen nära en husvagns camping ska man ta vatten med sig då det saknas bäckar i samhället. Det är minst 5 gr varmare här än i fjällen och sovsäcken blir för varm,handlat fil och Tunnbröd från Älvsbyn(Polarbröd)som smakar bättre än de hårda skivorna i ryggsäcken. Detta är ett Service centrum för Malmbane anställda och något att ta sig för saknas helt och bättre att gå till Abisko turist och gå en liten bit utanför parken och slå upp tältet men affär saknas och du får ist handla på STF till högre priser än i den dyra affären i A.Ö. Slut på denna tur som ej blev som planerat och fick göras om i all hast på tåget pga väder regn och +2 gr och kalfjäll i en vecka lockade ej som prognosen var för högfjället,men några fina dagar och 4 dagar i ett sträck utan att träffa andra är bestående minnen,av bilderna kan man tro att det var fint väder (kameran var ej framme i rengnet)men med tidigare erfarenhet av fjällen så var det sämre väder än normalt och kallare,som tur var kom mycket regn på natten eller morgonen och något riktigt ihållande kraftigt regn var det aldrig eller storm.

Se mer av turen i Sunnmørsalpane her: https://fjellogbilder.blogspot.com/search/label/Sunnmørslauparen - 1254 moh.(Vestnes)

Mye nyttig informasjon i denne tråden! Jeg startet med YouTube selv for noen måneder siden, siste video fra en liten fire dagers tur på Hardangervidda (Synken-Vikbekkfjell). Legger ved link her hvis noen er interessert 👍 Tar gjerne i mot tilbakemeldinger enten her eller på YouTube! Bruker for øvrig også Davinci Resolve til redigering, gratisversjon.

Jeg bommet nok litt på når Høyfjellskommisjonen hadde sitt "virke". Det var tidlig på 1900 tallet. Bakgrunnen var man ikke kunne ha områder som ingen eide. Kommisjonen ga også grunneiere eksklusiv rett til fiske. Slik er det den dag i dag. Du kan fiske i rennende vann men ikke selve vannet. Forøvrig gir boka til Tore Qvenild "Fiskeguide for Hardangervidda" en god fremstilling av både fisket og eierforholdene på vidda.

Pr. i dag er det vel ikke mange gardsbruk som har sin hovedinntekt av inntekter fra fiske på vidda. Det var kanskje slik for et par hundre år siden. Fiske med stang burde kunne tillates etter å ha løst fiskekort. Rettighetene ble "bestemt" av Høyfjellskommisjonen midt på 1800 tallet.

Staten skulle eid og næringsfiskere kunne fisket like mye som før.