Vinnerliste

Solen skinte over Trøndelag i helga, så det passet bra med en fisketur til et vann i Lierne nasjonalpark. Det var litt for lite vind til at det kunne bli noe godt fiske, men en ørret på en drøy kilo lot seg likevel lure.

Leden går över ett mindre vad vid små sjöar innan sjö 1016 (möh) kan vara lite svårt att hitta detta då markeringen med röda prickar är ganska gles,och i förgrunden dvs i ledens riktning blåser det upp till oväder och platsen är för öppen för vind och jag får gå över vadet som med lite tur går bra med korta täta kängor. Stannar vid första tillfälle med lite lä för vinden och får ta av mig Fjällräven G1000 jackan som jag har direkt på kroppen och tar fram en tjock fleectröja med krage och mössa och vantar och ner med solhatten i rycksäcken och på med regnskyddet över ryggsäcken. Jag tar helst ej på mig regnkläder utan låter vindjackan vara kvar som skalskydd mot duggregn och blåst kommer snart fram till 1016 sjön och vädret blir snabbt lite bättre med lite kvälls sol ,leden går runt sjön på spångar och delvis på snöbryggor som får testas ordentligt när man börjar gå in på fältet för att ej sjunka ned och ev vricka foten mellan stenarna under det tunna snötäcket. Det börjar bli dags att leta upp en hyfsad tältplats då det börjar bli kallt men det område söder om sjön som är snöfritt och saknar sten är redan fullt,och jag får gå vidare över en liten kam det börjar regna igen och jag letar lite utanför leden efter en tältplats finns inga bra men bestämmer mig för en plats nära en liten pöl till sjö. Det visar sig vara rätt sankt men efter att ha letat runt lite och ej hittat en bättre får det bli här ändå. Med mitt tält sätter jag bara in 2 stänger och kan sedan flytta runt detta och kolla inne i innertältet efter att det ej är vassa stenar eller gropar och sedan vända hela tältet så att solen skiner på öppningen på morgonen om vädret blir bättre. När tältet är uppsatt slutar det regna ,då lägger jag ut det avklippta liggunderlaget( tips av våran kanotbyggare från Bergen omr) det skyddar bra mot fukt och denna gång från smuts och ren exkrimenter hämtar vatten har 1 sirapsflaska med måttgradering och en 750 ml cyckelflaska och den stora kastrull på Trangia 25 fulla med vatten vilket räcker till middag/kvällsmat ihopslaget och morgongröt och lite mjölk och lite dricksvatten och sjöljvatren eft tandborstningen. Om det regnar och ej blåser mycket brukar jag ställa ut kastrullen under tältduken halvvägs så det droppar ner till diskvatten och så löser sig matresterna i vattnet om man ej orkar diska på kvällen,jag har en gammal ´diskborste´ av rötter med ett snöre i mitten har hållt minst några månader vandringar och torkar i de mesch ytterfickor som jag även har de tomma vattenflaskorna i på utsidan av ryggsäcken. Då jag har bytt om till Ylleunderstället och maten blörjar bli dags att äta märker jag att marken är så mjuk att den sjunker av kroppstyngden och en stor grop bildas av höften,lägger både byxor och regnjacka i gropen och liggunderlaget över,där försvann stora delar av huvudkudden. Locket på ryggsäcken är avtagbart och jag anv detta som kudde samt fleecjackan och vindjackan som jag lägger i den vattentäta påsen som kläderna ligger i på dagen i ryggsäcken,påsen är bra om man vadar och man tappar säcken eller om det regnar väldigt mkt och ryggsäcken blir våt även inv tex om regnskyddet blåst bort. På morgonen vid tältnedtagningen börjar det blåsa upp när alla tältpinnar är urtagna och utrusningen ligger på stenar utanför tältet och tältet vänder sig och blåser in bland vassa stora stenar,på grund av att tältet är av 30 d och därmed relativt tjockt och bågformat så blir det ej några hål vad som hade skett med 10-15 d tält kan ni lista ut själva som har sådana för att spara vikt och gå lite fortare och längre på dagen. Jag packar ner allt i ryggsäcken och diskar och tar på de relativt torra kängorna(ni som är snabbare på morgonen eller anv väckarklocka går väl i blöta kängor varje dag?)jag träffar 2 killar med en hund som sprang mellan Nikaloukta och Riksgränsen på 2 dagar ca 120 km med övernattning i en STF stuga de har 4 kg pckning mot min ca 23 kg vid denna tid på min tur. En är tunn och och kompisen behöver denna tur de är ca 35 år och har trailskor på fötterna hunden får bära sin mat själv. Jag går ned mot mellan 962 och 964 sjön och ser folk som byter om efter vadet på långt håll,leden delar sig och sommar leden går ned mot vadet. Jag ser däremot färska spår efter löparskor troligen de jag mött och chansar på att ta vinterleden,detta verkade bra i början men när man närmar sig 964 sjön ser man att där går ej att vada och jag får gå runt sjön på fel sida lite renspår finns när vinterleden är borta och jag får gå upp runt branta klippor flera gånger och en gång hasa mig mot berget med ryggsäcken mot berget då utan regnskydd som annars hade varit utslitet,jag får anv.för de vassa spetsarna på stavarna så jag ej glider ner i sjön. Senare blir det lättare att gå ovan bild från renstigarna.Jag komer ner mot slutet av sjön. och senare blir det en liten canjon och efter detta ett litet sel dvs bredare parti av jocken som minskar vattenhastigheten och det blir möjligt att vada över.Jag går och letar efter bästa stället då och går upp lite på bergskanten för att se över till andra sidan(anv tex kameran) tid hade man kikare med sig bl.för att se på fåglar men nu i vikthetsens tidevarv så är den hemma och när jag ändå kom upp i nästan 30 kg trotts att nästan allt vägts och vågen stod framme sista dagarna och allt vägdes före val av vad som skulle med jag hade ju bl. ca 16 kg mat och kök och gas på ca 2kg. Av med kängor och ned i säcken en del har dessa utanpå men kan skapa obalans så jag lägger hällre ned dessa. På med fd skriskorna som nu har blivit som de enklare trailskor de var när de var nya lika vinterdäck på bil så sliter man bort ett tuntlager gummi på dobbarna och skorna greppar ok. Vad blir ca 50 m brett men ej över knä på mig ca 450 mm och med bra klart väder och bra sikt så hittar jag lämplig väg,jag väljer stora flata stenar och går hällre lite extra långt för att ej ramla på små lösa stenar som kanske ligger i riktningen,vattnet är relativt varmt troligen ca +5 och jag fryser ej före jag är uppe på bergssidan på andra sidan vadet och letar plats för byte av skodon. Mina vadar/läger/tåg skor tar ca 2 dagar att torka och ca 1 kg extra i början av tiden utanpå ryggsäcken,jag hade tagit med ett par lätta strandskor med hälrem extra om jag hade provat torktid hemma. Utsikt bort mot norr i Dossagemvaggi. Leden går upp mot ett pass i rikning mot Unna Allakasstugorna och Tältet känner sig hemma. Sjangeli Lite stigning i bra terräng utan stora block. Går ned mot Unna-Allakasstugorna med lite mer växtlighet och byxorna släpps ned för att hindra rivsår av Vide och Porss en bro finns över ett vattendrag och där är det dåligt uppmärkt men led går nedåt åt vänster. Fjällbjörkskog och mycket mygg kommer fram när man närmar sig stugorna,ska man mot Alesjaure stugorna går leden brant upp och där finns ej vatten före en sjö en bit ner på andra sidan kammen och ta med lite vatten vid stugorna detta hadde ej jag vilket jag ångrar nu i solen. Led går förbi en liten gruvbrytning med verktyg kvar. Vid sjön Allagasjärvi är det bara några tältplatser jämte leden men efter spångarna på andra sidan en bit upp finns det många blir dock ca 50m att hämta vatten. Sätter upp tältet relativt oskyddat och placerar i förmodad vindrikning och lägger stenar på de relativt korta pinnarna på tältet. Jag har några extra pinnar från fjällräven de är obetydligt tyngre men mycket större profil pga bredare och dessa kan anv som små spett att bryta bort vassa stenar som man hittar under tältet ,jag har ju ca 50 d tjock bottenväv så risken är ganska liten men när det bara hade anv 1 v före mig dvs beg men i nyskick så är jag rädd om detta änu. Kommer iväg ganska tidig (före 10.00) och led går plant 1-2 km på spångar mellan låg buskage. Blir sedan brantare upp mot ett plant och vindutsatt områden ovan kammen där är det nog ej trevligt med oväder vintertid någon km utan vindfång och jag får dra åt solhatten och även fästa i bröstremmen för att den ej ska blåsa bort. Utsikt mot Norge på långt håll max tele på kompaktkameran+digital zoom. Efter platån går ned ned lite mot ett lätt vad vid 1034 sjön gå ej ned till Vinterledsmarkeingen då blir det sankt utan håll upp lite mit berget och snöfällt och gå runt den lilla kullen utan att gå upp på den sedan ned mot vadet, Drick mkt för sedan går det upp ganska många höjdmeter och upp en väldigt stenig plattå på flera km utan bra rastplatser och ta på en tröja under vindjackan vilket jag ej gjorde och kunde ej ta på den före det gick ned mot Alsesjaure. Alesjaure stugorna finns även en mindre samling privata stugor på södersidan om sjön för uthyrning till fiske turister. Det börjar småregna men jag går vidare då jag fryser och det blir mörkare fast någon timma kvar före natt skymning det blir ej helt mörkt i mitten av Aug. Går ned för backen tills man ser Allesjaure stugorna och tältar vid ett mindre vattendrag,nu är jag ganska våt men sätter upp tältet och snabbt in och byter om till ylleställ och lägger ut gångkläderna på tork i Abesiderna (2 st) får ta ner delar av innertältet för att lägga dit i 2 och även när man ska vända på kläderna då det saknas blixtlås till 2 en av få nackdelar med detta tält. Med ett litet 1 mans tält med knappt någen Absid får man ta in kläderna i innertältet och det blir fuktigt. Här skulle jag kunna gå in en kort sväng in mot det som var resans mål Keb omr men för andra gången är vädret för dåligt för att det ska locka tills den mkt mer ansträngande vägen mot tåget än på Kungsleden. Går ned mot sjön nästa dag och går kungsleden spångat och lite gjyttja där i mellan,man går lätt till Abisko jaure stugorna på en dag,men jag stannar på andra sidan jåcken med en stor kraftig bro som nästan går att köra 4-hjuling över. Jag tar vatten och går upp en bit tills björkskogen glesar ut sig och myggorna skingras något ljudet från jocken hörs tydligt trotts nivåskillnaden. Allesjärvi sjön National parken Abisko börjar snart och man får ej tälta där samt Ska gå på spångarna det blir så mkt folk i bland så man får stanna och vänta på sin tur. På vägen ner mot Abisko jaure stugorna finns ett gammalt kultur minne från 2-världskriget med ett skyddsrum och några skytte värn en stor info tavla finns vid leden,Jag hade ej tid att se på detta och lite bristande intresse men säkert intressant för en del med militärhistorisk läggning. Var tänkt att vara ett första hinder mot intag av Tyskarna av malmbanan men med ett fåtal militärer och några kulsprutor torde det ej vara något större hinder. Ska man ned till STF stugorna får man gå över en fin stor bro till. Jag går ned utefter sjön och letar en rastplats vid sjön då man ej bör gå ut i övrig terräng för att minska slitage. Jag sparar nu på hårda brödet tills tågresan hem i ca 24h och provar steka pannkakor för första gången på Trangia köket,det krävs lite övning men lite tid erf från kök hemma så går alla att äta direkt men det går ej att få det perfekt pga att den stekpannan som följer med köket är i för tunnt material och slår sig något och sjunker lite i mitten och där blir det mer stekt och efter ett helt paket 420 gr smet så räcker det mer än väl med pannkakor. Jag har med mig kanel till smeten och honung istf för sylt som är från en släkting och utan dessa så hade det smakat betydligt sämre. Träffar på en del som vi i Sverige kallar halv danskar dvs Skåningar var en man i min ålder som ej tidigare sett Några hjortron ock skulle smaka på de som var halvmogna,andra har gått ute i flera månader och gått ända från Södra dalarna och skulle till Treriksröset,med 2 stora hundar i ett 3 mans tält + 2 vuxna de hade mat depåer på olika ställen utkörda med postnord och vissa privatpersoner. Mannen hade skor som var 90% utslitna fast ca 5 mil kvar och man skymtade strumporna genom skorna de skulle gått ca 1200 km. Andra är ute på Trail träning och med några kg packning springer mellan 2 stugor dvs ofta 30-40 km om dagen. Vi som helst går Orösat dvs utanför leder utgör här en minoritet. Fjällräven Trail anordnar resor för mellan Europeer och ca 100p om dagen i 10 dagar i följd och tidvis är det trångt på leden. Folk kommer med Terräng cycklar som ska vara Ok på leden enl dem,jag ser Kungsleden som en ren transport sträcka fram till det jag kallar fjällen vissa går hela leden från Hemavan till Abisko med lite packning och köper mat och gas i STF stugorna eller övernattar där.(jag har endast någon gång lagat mat där före Cowid tiderna) Hörde även om en vältränad kvinna i 20 år åldern från Schweiz som sprungit från Åre ock skulle till Riksgränsen. Jag går ner till Den officiella camping platsen som är den enda lagliga alt. för tältning före man lämnar Nationalparken. Övernattar på en nästan lika olämplig mark som tid beskrivits men pga min tälts kraftiga bottenväv blir det ej fuktgenomslag i golvet in till liggundelaget och övrigt.Är i minoritet som Svensk och får bl frågor från Finska ungdomar (som förstår svenska men är för blyga för att tala) om den Svenska Corona Strategin som jag ej heller anser vara rätt. De saknar Vacin och har därför kört bil ända i från Helsingfors till Abisko och håller sig undan från övriga ungdommar och kommer först fram till matplatserna före en mellan Europeer gått och lagt sig. Det är lungt på platsen och trots ca 50 talet få som stör, Träffar 2 i 25 års åldern från Wein som läst Datavetenskap och båda är vacinerade och de är allmän gratis PCR test för dem som önskar.Italienare som nästan alla har Saleva tält håller man sig gärna en bit i från då redan nu Delta-variant i sommras börjat sprida sig mkt.allmänt. Jag anv själv Munskydd fast fullvacinerad på tåget både upp och ner då plats restriktionerna helt plötsligt släppts på SJ och Vy trots att det gäller på STF stugorna. Jag går senare på efm ner till Abisko Östra där leden delar sig då jag har några dagar kvar tills mitt i förväg bokade tåg ska gå. Går man ner till ´Affären´ som är 50% godisbutik och över vägen och ner i skogen nära en husvagns camping ska man ta vatten med sig då det saknas bäckar i samhället. Det är minst 5 gr varmare här än i fjällen och sovsäcken blir för varm,handlat fil och Tunnbröd från Älvsbyn(Polarbröd)som smakar bättre än de hårda skivorna i ryggsäcken. Detta är ett Service centrum för Malmbane anställda och något att ta sig för saknas helt och bättre att gå till Abisko turist och gå en liten bit utanför parken och slå upp tältet men affär saknas och du får ist handla på STF till högre priser än i den dyra affären i A.Ö. Slut på denna tur som ej blev som planerat och fick göras om i all hast på tåget pga väder regn och +2 gr och kalfjäll i en vecka lockade ej som prognosen var för högfjället,men några fina dagar och 4 dagar i ett sträck utan att träffa andra är bestående minnen,av bilderna kan man tro att det var fint väder (kameran var ej framme i rengnet)men med tidigare erfarenhet av fjällen så var det sämre väder än normalt och kallare,som tur var kom mycket regn på natten eller morgonen och något riktigt ihållande kraftigt regn var det aldrig eller storm.

Føler at en slik praksis med villedende markedsføring blir fort å ligne på forsøk å lure kunder. At HektaPåTur driver (etter mitt syn) uetisk og muligens ulovlig gjør at de havner i listen over butikker jeg ikke kommer til å handle hos.

Tror den jeg fikk var iblandet stålull, rester av stålwire og Glava men er ikke sikker. Jeg så umiddelbart verdien og soliditeten i den, men jeg var ikke mann nok til å bære den...

Denne tråden har gått meg hus forbi, så jeg er litt sent ute. Jeg jobber i en garnbutikk og er mer enn snittet interessert i dyrevelferd og bærekraft. I strikkeverden har flere produsenter satt fokus på sporbarhet, åpenhet og etikk rundt produksjon etter at en stor andel forbrukere har blitt obs på dette. Gjelder ikke alle produsenter, så enkelte henger veldig etter. Tekstilindustrien er en versting i klimasammenheng, og årsaken er det at vi skal ha det så billig som mulig og vi skal ha nytt hele tiden, såkalt fast fashion. Det har bygd seg opp til et dilemma. Om vi alle slutter å handle, så bukker stor industri og arbeidsplasser under, og med det en økonomisk krise. Om vi fortsetter på samme viset, hoper det seg opp med avfall, giftige kjemikalier og forurensing. I tillegg til elendige arbeidsforhold hos de som produserer klær(hvor mye får de egentlig av den t-skjorta du betaler 79,- for?) De som er fattige har ikke råd til å kjøpe den dyre kvaliteten som varer. De med penger skal ha årets farge i Makke-buksa si(selv om de har 10 par hjemme som ikke er nevneverdig slitte). Der utrolig vanskelig å få snudd trenden. Ansvaret ligger både hos produsent og forbruker. Ingen tekstilproduksjon kan være 100% miljøvennlig, på samme måte som ingen strømproduksjon kan være det. Likevel er det noen verstinger, og noen alternativer som er bedre enn andre. Bevisstgjøring hos forbrukere er et enkelt steg i riktig retning. Poenget er egentlig at om man vil velge å fokusere på miljø, bærekraft og dyrevelferd så er det tre steg: 1. Handle så lite som mulig, reparer det man har i stedet. 2. Kjøpe brukt. 3. Om man skal kjøpe nytt, sjekk hva produktet består av og eventuelt hvordan det blir produsert. Legg heller litt ekstra penger i noe du vil ta vare på. Kjøp fleece av resirkulert polyester, kjøp ull som har fokus på dyrevelferd og miljø, kjøp for eksempel Tencel som er et mer bærekraftig alternativ. Har samlet litt informasjon om ull og fibre for de som er interessert: Superwash: Mest vanlige metoden er en prosess som innebærer giftig klorgass for å bryte ned fibrene før de påfører et lag med plast kalt Hercosett 125 for å forhindre at fibrene tover seg sammen. En så sterk kjemisk behandling at den er ulovlig i store deler av verden, inkludert Norge. På garnfronten har ikke-superwash fått en oppsving. Gjerne med fokus på merino(Sandnes Sunday, Knitting For Olive Merino o.l.) Mulesing: En praksis hvor de skjærer av hudstykker på halepartiet på lam, uten bedøvelse, for å forhindre at fluer legger egg i hudfoldene. Forekommer i Australia, ble ulovlig i New Zealand i 2018. Er merinoen fra feks Patagonia er denne praksisen ikke nødvendig da disse fluene ikke finnes der. Mohair: Mesteparten kommer fra Sør-Afrika. Det er flere rapporter om at det forekommer dyremishandling i form av hornfjerning med bruk av kjemikalier som spres til øynene og gjør de blinde, dårlig klipping(hud fjernes og store sår) og det faktum at de klippes om vinteren(Mohairgeiter har ikke et naturlig lag med fettisolasjon under håret, så de fryser). Årsaken er ofte at arbeiderne blir betalt for per kilo ikke per time. For å få bukt med praksisen har de opprettet "South African Mohair Industry" som skal sikre en bærekraftig produksjon med fokus på dyrevelferd. Man får ikke være med på denne merkingen om man bryter med retningslinjene. Av ferdige klær vet jeg ikke om dette er merket, men jeg vet at garnprodusentene Filcolana og Knitting For Olive sitt mohair er underlagt dette. Kasjmir: Litt av det samme som Mohair. Geitene har utviklet denne myke og varme pelsen for å isolere mot bitende vinterkulde da de ikke har noe isolerende fett. Etterspørselen er høy så de klippes hele året, og på vinteren fryser de ihjel. Vanligvis skal de kun kjemmes om våren da de naturlig mister "vinterpelsen". I tillegg er det så store mengder med geiter at de beiter i stykker landskapet de bor i da de river opp gress med røttene. Alpakka: I fjor kom en rapport fra PETA som førte til at flere store kleskjeder(H&M, Esprit, Gap m.fl) brøt samarbeidet med den største alpakkaprodusenten i Peru, Mallkini. Dyremishandling under klipping var årsaken. I tillegg til at gårdene ikke har en miljøvennlig måte å kvitte seg med avfall(møkk). De samler det opp i hauger, lar det ligge før det brennes. Underveis tar regnvann det med seg til drikkevann og når det brennes så brenner det i dagevis noe som frigjør store mengder klimagasser. Silke: Blir vanligvis produsert ved at silkeormer spinner kokonger av silke før de blir til møll. Under høstingen blir derfor ormene drept, omtrent 15stk per gram(Skal du strikke en genser for eksempel trenger du rundt 300-400gram noe som betyr 4500-6000 døde møll). Om man venter til de har blitt til møll så ødelegges kokongene i det de "klekkes". Dette ødelegger jo silketrådene i så måte at fibrene blir kortere og må spinnes sammen. Resultatet er en litt røffere silke, men likevel en bedre silke om man vil fokusere på dyrevelferd. Knitting For Olive sin silke feks er høstet på denne måten. Et siste punkt da jeg er totalt uenig i mye PETA står for, hovedsaklig det at de mener vi ikke bør bruke produkter fra dyr i det hele tatt og heller anbefaler bomull og verst av alt syntetiske plastfibre. Jeg orker ikke å gå inn på produksjon av bomull, lin og syntetiske fibre, da dette allerede ble alt for langt.

En MRS Microraft L er definitivt noe av det beste jeg har investert i, omtrent på nivå med leilighet😁. Geografi og sporlegger-nerden i meg har virkelig blomstret i år. Drømmen var å ta hele Vorma, tog til Eidsvoll, taxi til Mjøssamlingene og cruise ned til Årnes, men strake kursen der, ville bli ca 35 km. Det hadde gått fint på en dag det, men det er jo stas og ta litt avstikkere også, så ble start ved brygga ved siden av stasjonen. Får helle ta fra Minnesund med litt Mjøscruise og ned til Svanfoss f.eks ved senere anledning. Går det buss/tog.... I'm there. #Ruter/VY... I LOVE YOU😍. Alltid kult å padle under bruer man har vært over, og forrige helg, sykla jeg fra Lillehammer og hjem (skikkelig DIGG.. 21 mil😁😁) Første avstikker, var inn Andelva til fossen ved Bårlidalen (?)... sykla der på nevnte tur....og ut igjen. Ikke så mange andre stor avstikkere videre, men noen små huker her og der, før jeg gikk til kais ved Svanfoss sluser. Godt å reise seg opp etter 17 km på baken. Spiste matpakke på brygga, bar stæsjet over til nedsiden av slusa, kikka litt rundt og rusla bort til Brårud og kjøpte en en is og en Farris. Det lå i planen, den Joker'n har man besøkt før på landeveisturer. Videre ferd nedover, med noen små avstikkere igjen. Ved en gård jeg passerte, var et en kalv, som var veldig nysgjerrig, rusla ned til vannet, og fulgte meg noen meter. Men enda kulere, itt lenger ned på Nordbyholmen, var det en haug med geiter. Et par av de kom ned fra toppen og nesten ut i vannet... jeg padlet rolig langs øya, og de fulgte etter gjennom busk og kratt... en krabat, gikk langs stranda. De fulgte meg helt til enden av øya,.. nesten så jeg fikk lyst å gå i land og se om de var like tamme som dyra på Hardangervidda, ovafor Lofthus... (koselig med dyr som ikke blir skremt) Ny avstikker, litt lengre denne, inn Hovinevja, til det sa stopp, før man cruiser under E16 ved Vormsund, der har man også sykla (og kjørt over ørten ganger på vei til hytta).. Liten avstikker inn ved Vormsund gård, før siste etappe inn mot Årnes. Der var planen å kjøpe middag i ferskvaren på Mega.. (ikke så mye annet fristende på Årnes for øyeblikket)... så da ble et bedre måltid på rådhusplassen, før en bitteliten sightseeing før toget tok hjem til storbyen. Det fine med turer som dette, er at det igjen gir inspirasjon til ytterligere turer og mer utforsking i forholdsvis ukjent terreng. Romerikets landlige side har for det meste blitt betraktet fra sykkelsetet, men det er så utrolige mye snacks som har blitt lagt til ønskelista, som blir lengre og lengre for hver tur jeg er på. Nå ble jo ikke total-padlinga ikke så langt unna 35 km likevel... ble drøyt 32 km, men det var jo med avstikkere. (7 km til sammen til fots ved Brårud og Årnes kommer i tillegg). Har erfart nå, at med ideelle forhold, som i dag, null vind, og så og si blikkstille vann, er ca 3 mil maks med padling på en dag. Terningkast 100 er kanskje litt for snaut etter en sånn dag som dette. Spor fra turen (google maps suger til turbruk, bruker selv Garmin Oregon med TopoPremium) https://www.sports-tracker.com/workout/tullball520/612d31fdb11d4c1a6bbe7d8f (Noen bilder er feil vei, skjønner ikke hvorfor.. alle er tatt med kamera rett vei. )

Karasjohka juli 2019 Jeg tok ropet om flere turrapporter litt vel alvorlig, og her er resultatet – en roman. Jeg husket for mange detaljer, og er dårlig på å utelate ting så hvis du vil være med på reisen kan du ikke si du ikke ble advart på forhånd. I mange år har Yngve og jeg snakket om at vi måtte ta turen til Finnmark en sommer. Vi er godt over middels glad i å fiske begge to, for å si det forsiktig, så den storfisken der oppe vi har hørt så mye om ble en større og større fristelse. Egentlig var planen at det først skulle skje noe år frem i tid, men høsten 2018 kikka vi litt nærmere på mulighetene – bare for gøy egentlig. Det ble litt kronglete hvis man reiste med fly. Avhengig av buss og taxi og skyss og rutetider og gudene vet hva, så da sjekket vi hvor langt det egentlig var å kjøre. Det viste seg overraskende nok at det var langt, ca 1500 km fra Trondheim, enda lenger for Yngve fra Ålesund. Men når viljen er sterk så kan den overvinne så mangt. Det virket overkommelig, og vi gikk videre til neste steg. Hvor skal vi dra? Monsen, Monsen og Mattis hadde tatt turen fra starten av Karasjohka og helt ned til Karasjok. Vi leste oss opp på padleguider, turrapporter, bilder på instagram, videoer på youtube og hele pakka. Vi ble mer og mer overbevist om at dette var stedet vi skulle legge turen, selv om elvepadling var noe vi aldri hadde drevet med før. Vi sjekket ut alle de forskjellige ankomstene og startpunktene. Kontaktet folk som kunne transportere oss inn med ATV, fly og helikopter. Regnet på km og timer hvis vi skulle gå helt inn, deler av veien eller transport hele veien. Valget falt til slutt på å benytte oss av Mosquito Air Taxi, som nettopp hadde startet opp, og bli flydd inn til et vann rett vest for Øvre Anárjohka nasjonalpark, Hávgajávri. Derfra skulle vi brukes apostlenes hester inn til Vuolit Dápmotjávri via Coarvejávri og begynne padlingen derfra ned Dápmotjohka, ut i Lulimus Guhkesjávri og videre ned Karasjohka. Før vi visste ordet av det var turen plutselig en realitet, og tiden snirklet seg av gårde i snegletempo mot avreisedato. 18. juli kom Yngve, spretten i steget, av toget i Trondheim med et stort glis og en tung sekk. Vi stakk en tur innom Agdars sportsfiske for å plukke ut noen velvalgte fluer og sluker før vi satte oss i bilen og suste nesten uten stopp opp til Kautokeino via de svenske og finske skoger. Det var et vanvittig dyreliv langs de tomme veiene på natta, med tosifret antall av både elg, hare, rev og det som så ut som orrfugl. Man måtte være på vakt bak rattet med andre ord! 15 timer senere var vi fremme på Thon Hotel Kautokeino og kunne etter litt venting endelig få et par timer på øyet i noe mer behagelig enn et bilsete. Resten av dagen ble brukt til proviantering, kartstudier, merking av stryk, potensielle fiskeplasser og til kvelden et par enheter leskende drikke. Det jobbes knallhardt Morgenen etter ble sekkene pakket og veid til 32 kg med 14 dagers proviant og packraft, noe vi så oss meget godt fornøyd med. Derfra kjørte vi til basen til Mosquito ved vannet Vuottasjávrresuolu, ca midt mellom Kautokeino og Karasjok. Planen var å sette bilen der og ta buss tilbake fra endestasjonen vår i Karasjok, men de hyggelige folkene i Mosquito Air Taxi tilbydde seg å kjøre bilen vår hjem til seg, og så sette den på en parkeringsplass ved Ássebákti når vi nærmet oss målet. Da slapp vi det litt kjedelige siste stykket mot Karasjok og å måtte time det perfekt med de dagene det går buss på strekningen. Fantastisk hyggelige folk, anbefaler absolutt å benytte seg av de om man er på jakt etter slike tjenester der oppe. Basen og flyet til Mosquito Air Taxi Det kriblet godt i magen når vi tok av på vår første reise i sjøfly, med en ung og stødig pilot bak spakene. Det var et fantastisk skue og vi kjente på gleden over å skulle befinne oss midt i villmarka de neste to ukene. Vi landet silkemykt på Hávgajávri og gikk i land i sydenden av vannet før vi satte kompasskurs østover og inn i nasjonalparken. Går an å leve med det her For to vestlendinger som er vant til lett navigering blant høye fjell med fine siktepunkter i alle retninger, ble det ikke overraskende litt rot på de første kilometerene. Selv om vi hadde tenkt å gå inn til Coarvejávri sør for fjellet Lulimus (kaller man det fjell på Finnmarksvidda?) endte vi selvfølgelig opp med å gå over toppen av nevnte fjell. Ble voldsomme 30 høydemeter for mye, så kan ikke se på det som altfor mange krefter kastet bort. Der var det også full 4G, så vi fikk sagt farvel til våre kjære hjemme enda en gang, og sjekket værmeldingene en siste gang før vi gikk ned de 30 høydemeterne og forsvant ut av dekning igjen. Det føltes godt. Toppen av storfjellet Lulimus Det var 25 grader i skyggen og vi sank dypt ned i laven der vi gikk, så ved Coarvejávi fant vi ut at vi skulle tjuvstarte litt på padlingen og spare bena en stund. Yngve blåste opp sin raft uten problemer, men for min del revnet pumpesekken lenge før jeg var halvveis. Raftene var ikke fra samme produsent, så det gikk ikke å låne Yngve sin heller. Han la seg i brisen ute på vannet mens han lo godt av meg der jeg blåste og blåste mens jeg prøvde å ikke svime av i varmen. Når jeg endelig kom meg ut på vannet selv tok vi oss god tid på turen over. Koset oss og nøt tilværelsen uten sekk på ryggen så lenge vi kunne, før vi gikk i land i andre enden. Derfra var det en kort, men tung siste reise bort til vann 410 hvor vi satte første leir for turen. Vi satte raftene på vannet igjen for å prøve fiskelykken, og endte opp med en liten gjedde på litt over kiloen. Det var ørreten vi helst ville ha, men den lot vente på seg. Vi gledet oss til at padleeventyret skulle begynne for alvor dagen etter, og sovnet med et smil om munnen begge to etter en god kveldsmat. Kursen er funnet Turens første fisk Camp dag 1 ved vann 410. Droppa ytterteltet denne natta for å kose meg litt ekstra Vi begynte dagen etter med å bære ned til Vuolit Dápmotjávri, da det ikke var mulig å padle i den korte elva mellom vannene, og satte kursen mot Dápmotjohka som ledet ned til Lulimus Guhkesjávri. Det var en helt fantastisk liten elv, faktisk den fineste etappen på hele turen. Bortsett fra et lite strekke på 30-40 meter hvor viene hadde vokst seg over elva var hele strekket padlbart. Når vi kom ut i et av tjernene skremte vi opp en stor elgokse som stod og drakk i vannet på andre siden. Et nydelig skue, men den var bort før vi fikk tenkt på å ta frem kamera. Like greit, så kan man nyte det med øynene i stedet. Etter elva munnet ut i Lulimus Guhkesjávri satte vi kursen noen hundre meter sørover, og fant en fin plass å slå leir på vestsiden av vannet. Inngangen til paradis, også kjent som Dápmotjohka Går ikke an å ikke kose seg nedover her Kvelden brukte vi på å gå opp igjen langs elva vi hadde padlet ned, med fiskestengene i hånden. Vi hadde sett stor fisk på vei nedover, men det var for trangt å padle med fiskestang i full lengde på raftene så fiskingen ble utsatt til vi var nede. Det var kanskje dumt, for det ble bare et par abbor på oss den kvelden. Dagen etter prøvde vi lykken i det store vannet og de små øst for leiren. Det ble mange gjedder, den største på 3,5 kg, og en del abbor denne dagen også. Fremdeles var ørreten kjedelig og nektet å ta det vi prøvde å lure den med. Selv i vindstille forhold deler av dagen var det ikke et eneste vak å se. Det var fremdeles høy temperatur både i luft og vann. Ikke ideelt for ørretfiske. En liten hvilepause i sivet på Lulimus Guhkesjávri etter den harde jobben med å kose seg hele dagen Slukøret bestemte vi oss sent på ettermiddagen for å pakke sammen leiren og prøve lykken lenger nede i vassdraget. Vi hadde medvind og dorget oss hele lengden av vannet uten kontakt med en eneste fisk. Håpet begynte å svinne hen, men i kanalen mellom Lulimus Guhkesjávri og Gaskkamus Guhkesjávri var det plutselig noe som tok sluken min. Jeg kjente at dette var hverken gjedde eller abbor, dette var ørret! Det var et stusslig eksemplar, kanskje 300 gram, men ørreten var her – humøret steg betraktelig! Vi drev ned til sundet i midten av vannet, og her kunne vi se vak. Det var fin fisk som gulpet i seg insekter fra overflaten med ujevne mellomrom. Vi slo selvfølgelig leir umiddelbart, og her skulle vi bli i to netter. Det var helt vindstille, himmelen speilet seg i overflaten, og fisken var skuddredd. Den var også så langt fra land at man ikke kunne bruke flue fra land. Yngve, som er en mest kompetente av oss med fluestanga tok den med seg ut i packraften. Problemet er bare at det er ganske vanskelig å peive rundt med en lang stang uten at en sånn farkost peker i helt feil retning når du har kommet så langt at du skal plassere flua over fisken. Det kom noen velvalgte gloser fra mannen med rød jakke den kvelden. Jeg holdt ut med sluk og spinner, men holdt meg på avstand fra bannskapen som foregikk i den andre packraften. Først og fremst for å ikke skremme vekk byttet hans, men også for å skåne de sensitive ørene mine. Trygg avstand Plutselig hørte jeg et gledesbrøl bak meg, lemenet hadde fast fisk! Bøyen på stanga tilsa at dette var fin fisk og jeg sveiva inn det jeg var god for og padla som det gjaldt livet for å være klar med håven om nødvendig. Før jeg var fremme kom det enda et brøl, denne gangen var det lite glede å spore. Fisken hadde vist hvem som var sjefen og lirket seg løs fra flua. Nå var det like før lemenet sprakk, og jeg snudde så fort jeg kunne for å komme på trygg avstand. Lemenet Siden kasting med tilhørende plask virket håpløst bestemte jeg meg for å prøve meg på dorging. Snøret gikk ut mens jeg padlet i fint driv helt til sørenden av vannet – ingenting. Jeg snudde i en stor bue og begynte reisen tilbake nordover, armene begynte å bli sliten og melkesyra kom snikende sakte, men sikkert. Akkurat som sluken bak meg. Jeg kjempa meg helt tilbake til nordenden av vannet. 10 meter fra land tok jeg stanga og begynte å sveive inn for å ikke sette meg fast i bunnen – og der! Et voldsomt hugg og bremsen begynte å hyle. Nå var det min tur til å komme med gledesbrølet, mens jeg ba til høyere makter om at jeg ikke skulle lide samme skjebne som lemenet. Jeg tok meg god tid og lot fisken jobbe, selv om den ikke var så stor som jeg selvfølgelig trodde den var de første sekundene. Ikke lenge etter kunne jeg håve inn en nydelig, sølvfarget kubbe av en ørret. Den bikket så vidt over kiloen, mer enn nok for meg den dagen. Endelig hadde vi klart det, nå kunne vi (red.anm. jeg) ta kvelden med en god følelse i kroppen. Stolt type Neste dag ble brukt stort sett til fots. Vi fisket oss langs vannet ned til en samling med hytter som samene bruker under reindrift. Været var like strålende i dag, med nok vind til at hverken mygg eller knott kunne plage oss. Vi brukte mange timer ved vannet vest for hyttene, nøt omgivelsene mens vi spiste sjokolade på sandstrender og i lyngen. Ørreten uteble dessverre, men det manglet ikke på napp. Vi fikk flere abbor på over kiloen, i tillegg til mange mindre – og gjedde. De jævla gjeddene. Man blir fort lei av å manøvrere mellom nåletenner for å kreve tilbake fiskeredskapen sin fra en gjeddekjeft. Og de sitter jo helst så langt bak i svelget som mulig. Mye unødig fiskedød, men mange vil vel si at gjedda har godt av å få redusert bestanden litt uansett, så mye som det finnes av den. Var en smule tett vegetasjon langs elva ned til hyttene. Valgte en annen vei tilbake Nyter livet i vannkanten vest for hyttene Multer må fotograferes de også Morgenen etter startet vi på en lang padleetappe, helt ned til Buolzajávri. Det var lite vann i elva som følge av en varm sommer med lite regn, så tanken var å komme seg lenger ned og håpe på mer vann der. Ikke langt fra Buolza møtte vi for første gang et annet menneske. Han stod i vannkanten i en kulp og knyttet på en ny sluk. Han hadde hatt på ei gjedde han anslo til rundt 5 kg, som hadde tatt med den forrige redskapen hans tilbake til skjulestedet sitt. Han var på vei oppover på elva fra basen sin nede ved Buolza, og stort mer enn det rakk vi ikke å finne ut før strømmen bestemte at nå var det på tide å komme seg videre. I sørenden av Buolzajávri så vi noe merkelig som lå på land på østsiden. Ved nærmere undersøkelse viste det seg at det var en flåte bygd av stokker og et oljefat. Det så ut som den hadde ligget der noen år. Vi håpte det fantes en spennende historie bak bygging og bruk, men mistenker at det var gjort av noen som bare hadde hatt det gøy. Ville du lagt ut på langtur med denne? Vinden skulle visstnok komme fra nord dagen etter, i følge den snart ukegamle værmeldingen vår. Så med det i tankene valgte vi å padle helt til øya nord i vannet og slå leir der. Vi fant en fin plass på en høyde hvor det allerede var en bålplass, og etter at teltene var oppe og kokesakene satt i sving satt vi oss og speidet utover vannet i solnedgangen. Vinden løyet, og fisken begynte å vake. Da fikk vi hastverk og var raskt ute på vannet. Problemet var bare at vakene viste seg å være abbor. Små abbor. Håpet om mer ørret fikk seg et skudd for baugen, men med så vakre omgivelser er det vanskelig å ikke kose seg likevel. Turens hittil største gjedde fikk undertegnede på kroken, 4,5 kg. Yngve måtte frem med slepetauet for å få meg i land på en vakker sandstrand for å fullbyrde drapet. Å få en enorm gjeddekjeft om bord i en packraft er ikke så lett, med mindre de hjelper til selv. En av artsfrendene til den nevnt over bestemte seg for å ta sats og hoppe om bord. De tennene er ikke helt ideell for konstruksjonen, men vi overlevde heldigvis begge to. Jeg og raften altså, gjedda gikk det ikke like bra med. Drapsmann poserer med sitt offer Får oppleve mye flott når man drar på tur Etter fisket var over og vi koset oss foran bålet hørte vi plutselig et plask i det fjerne. Vi begynte å lure på om vi hadde oversett noen andre som hadde leir i nærheten og at de trengte et myggrikt nattbad for å avslutte dagen. Så vi reiste oss selvfølgelig for å riste på hodet mens vi observerte fra avstand. Man blir nysgjerrig på folk når man ikke ser så mange av dem. Men det var visst ikke myggvante badere likevel, det var en elgokse som svømte pent og pyntelig fra bredden på andre siden. 10 sekunder senere skjønte vi at, visst faen, den der er på vei ut på øya vår. Retrospektivt så gjorde vi kanskje et litt tvilsomt valg etter dette, vi la på sprang for å komme nærmere elgen. Når vi nærmet oss huket vi oss ned og snek oss frem mellom småbjørkene mens vi speidet etter skogens konge. Der! Et kort sekund fikk vi sett den på 50 meters hold, vi snek oss videre på noe som kunne minne om en avskjæringskurs. Et glimt til! Den hadde sett oss og satte opp farten. Vi fulgte etter, men så den aldri igjen. Ikke hørte vi noe mer plasking heller, så kanskje det nå var den som observerte oss fra skjulestedet sitt i skyggene i øyas bjørkeskog. Den var i så fall en mye bedre spion enn oss. Vår hjemmekoselige bålplass ved Buolza Dagen etter begynte vi ferden videre ned elva. En frustrerende ferd egentlig. Lite vann, og det vannet som var der var varmt. Fisken glimret med sitt fravær, bortsett fra gjedda da. Den er alltid interessert. Siden vannføringen var lav, var det vanskelig å komme seg frem. Det ble mye finnavigering mellom steiner, ofte med litt for god tro på hvor små åpninger og grunne områder vi kunne komme oss over. Inn og ut av packraften, bæring, lining, banning. Vi passerte noen finner som bodde i en lavvo et stykke fra elvebredden. Et sky folkeslag sies det, og når de så oss trakk de seg godt tilbake og inn i skogen og observerte oss fra avstand, så da stemmer vel ryktene godt. Kombinasjonen av det tunge slitet og det dårlige fisket gjorde at det gikk en liten faen i oss, og vi bestemte oss for å fortsette hele veien til Vuottasjávri før vi ga oss for dagen. Kanskje det ekstra vannet fra Áhkkanas ville gjøre underverker for både vannstand og fisket. I svingen rett etter Áhkkanasnjálbmi der vi hadde tenkt vi kunne slå leir, fant vi en gjeng på 4 gutter som også var på tur med packraft. De hadde blitt flydd ut av Mosquito Air Taxi de også, men startet reisen på Buolza. De hadde tatt seg bedre tid enn oss på veien nedover, men fisket hadde vært dårlig. De hadde fått en ørret og noen gjedder. Videre nedover elva byttet vi på å passere hverandres leirplasser før vi stiftet nærmere bekjentskap senere på turen. Vi satte opp leir på en høyde langs vestbredden av Vuottasjávri den kvelden, og sovnet utslitt i soveposen etter litt mat og bål. Camp Vuottasjávri Neste dag våknet vi til sterk vind, sterk motvind. Vi drøyde med avreise i håp om at vinden skulle løye eller skifte retning, og for å hvile slitne kropper. Men etter et par timer bestemte vi oss for å sette ut i vinden likevel. Vi prøvde å bruke alt av omgivelser som kunne gi ly for vinden underveis, men når vi passerte den lille utstikkeren på østsiden av vannet var det slutt på hjelpen. Vi kjempet oss sakte, men sikkert over og inntil land på nordsiden, hvor det igjen var mulig å hvile et sekund uten å måtte padle de samme meterne på nytt etterpå. 2 av de 4 gutta vi passerte dagen før satt nå på en fin sandstrand foran oss og koset seg sikkert veldig med å se på slitet vårt. Jeg hadde nok gjort det samme om jeg var de. Etter mye mat og drikke fortsatte vi mot elva og passerte de to resterende medlemmene av firerbanden på veien. Der elva smalnet til etter vannet så ut som en lovende fiskeplass, så vi valgte å gå i land for å fiske litt. Både Yngve og jeg fikk napp i løpet av de 2-3 første kastene, men vi mistet fisken begge to. Og viktigst av alt, begge var enig i at det kjentes ut som det var ørret som hadde smakt på sluken. «Litt» ble plutselig til noen timer. Jeg hadde et napp til, småfisk, men det glimtet i ivrig sølv under vann. Også den hoppet av kroken min og forsvant ut av syne. Så roper noen navnet mitt fra lenger ned i elva. Jeg hopper fra stein til stein nedover for å overvære det jeg antar er et prakteksemplar av en ørret. Og der står han stolt som en hane, med hans første ørret for turen! Stolt ung mann Vi hoppet tilbake i packraftene og fisket oss i rolig tempo nedover elva, uten å få annet enn gjedder på kroken. Den jævla gjedda.. Vi slo leir på østbredden av Vuottasluoppal, spiste en nydelig frysetørket middag og hoppet tilbake i packraften for å fiske videre. Vi fisket på vakende fisk store deler av kvelden, men hver gang vi fikk noe viste det seg alltid å være abbor. Flere av abborene var flotte fisker på rundt kiloen, men vi var lei av abboren også nå. Det var ørret vi ville ha, og snart var vi ved Lailafossen som betydde slutten på fisket. Så vi holdt på til langt på natt. Den eneste belønningen vi fikk var mer abbor, og fienden vår – gjedda. I tilfelle du lurte på om det var mygg der oppe. Nei, det er ikke rusk på skjermen din Hjelper litt med sånne omgivelser når ørreten viser seg fra sin verste side Vi ga opp håpet om ørret i Vuottasluoppal og padlet neste dag videre mot Lailafossen. Vi brukte lang tid, for her skulle det fiskes mye. Og det ga resultater, turens største ørret ble et faktum i en liten og dyp kulp. Jeg syntes jeg så en skygge på andre siden kulpen og kastet i skyggens retning. Noe var bortpå sluken, et solid rykk, men slapp med en gang. Hjertet begynte å slå raskere. Her var sjansen min, nå blir det storfisk. Jeg kastet på nytt. Sveivet inn, så sakte jeg kunne uten å sette meg i bunn. Plutselig smeller det til og bremsen hyler de korte meterne det er mulig å stikke av i den lille kulpen. Jeg er i ekstase, dette er en enorm fisk! Men, så slutter den helt å kjempe. Jeg sveiver inn og den bare siger mot meg uten å røre en muskel. Gjedde, igjen! Nå er det jeg som holder på å eksplodere. Denne gjedda er diger, jeg kommer til å måtte slite en evighet for å få opp denne her. Jeg får nesten lyst å hive stanga i elva. Men når fisker kommer inntil land gjør den bare et halvhjertet utrus til. Jeg sveiver inn på nytt, og kan lempe fisken på land uten problem. Kroken sitter til og med i munnviken! Jeg slipper å kjempe med gjeddetenner for å få løs kroken, en gledens dag. «Var ikke den vanvittig feit den fisken der?» kommer det fra siden. Jeg går ned på huk for å fjerne kroken fra gjeddekjeften og ser at den har noe i svelget – «Det stikker en halefinne opp av halsen på den!». Vi veier fisken, finner frem kniven og begynner på det nødvendige arbeidet. Dette ble foreviget i videoformat som du kan se deler av i linken under: Instagram video Lønner seg å slutte å spise når man er mett Ut popper det jammen meg en ørret, en ganske stor ørret. Hodet og fremre del av kroppen har blitt delvis fordøyd allerede, men bakre halvdel er fremdeles intakt. Et fascinerende skue. Og at gjedda fremdeles er sulten, med så mye mat i magen allerede?! Jævla gjedder. Den veide 5,5 kg før operasjonen, og 4,2 kg etter, og hadde altså 1,3 kg ørret i magen. Tør ikke tenke på hvordan jeg ville sett ut om jeg skulle spise en så stor prosentandel av kroppsvekten min i ett måltid. Etter å ha kjempet oss opp den bratte bakken der man går opp fra Lailafossen, begynner vi å lete etter en leirplass i området og slår oss som vanlig til på en høyde. Vi vil ha vind, selv om sola ikke er like varm som den har vært så langt på turen. Da slipper man mye av myggen, og det er en god strategi på Finnmarksvidda skjønte vi etter hvert. Siden dette var siste stopp med fiskemuligheter, ble det selvfølgelig tilbrakt mange timer med elva denne kvelden også. Der man går opp av elva for å bære forbi fossen krydde det av ørret, men de var av typen <100 gram og ikke særlig interessant så vi fant en vei ned fjellsiden til selve fossen og området oven- og nedenfor den. Har var strømmen sterk, men vi hadde hørt historier om folk som hadde fått fisk her før. Med kaldere vær fikk vi også forhåpninger om en mer aktiv ørret i elva. Det rekognoseres ved fossen De første timene var det lite å rapportere. Vi gikk opp og ned, kastet og kastet. Byttet sluker og spinnere. Fant sannsynligvis opp nye måter å sveive inn et snøre på i håp om å lokke frem en lat ørret, men det begynte å se dårlig ut. Men plutselig hørte jeg, over alt bråket fra fossen, et brøl bak meg. Der står Yngve, med fisk i håven! På grunn av støyen hadde jeg ikke fått med meg ropingen hans, men han ordnet opp på egenhånd og kunne stolt vise frem kilosfisk av det ypperste kaliber han også. En viktig seier mot slutten av eventyret, og du kan se gleden i øynene hans bak de utstrakte armene. Første gang i livet han er glad på ekte, og ja - han har barn Jeg trodde jeg hadde klart å lure enda en ørret helt på tampen jeg også. Jeg så bare halefinnen til å begynne med, og den kjempet godt og jevnt. Likevel, det var selvfølgelig ei jævla gjedde. Med det pakket vi sammen fiskesakene, laget en god kveldsmat og la oss fornøyd i teltene våre for det som skulle bli siste gang på denne turen. Klar for avreise Camp Laila Etter Lailafossen begynner den vanskeligste delen av Karasjohka, og fossene og strykene kommer på rekke og rad. En del av de vanligvis vanskelige partiene var ikke så ille siden vannføringen ikke var mye å skryte av. Men det betydde samtidig at partier som vanligvis kan padles uten problem, plutselig blir en utfordring. Gi og ta kalles det vel. Det ble mye bæring den dagen, og når vi kom frem til Fálesgorzi bestemte vi oss for at nå var det nok padling for i dag. Vi ville bruke beina i stedet, og spare slitne armer etter timevis med intens kurskorrigering for å sno seg mellom steiner man vanligvis seiler fint over i en kano. Vi fulgte ATV-spor opp over topp 311 og ned til Beaivvasgieddi, hvor det finnes en åpen hytte. Den har to deler, der den ene alltid er åpen, men den andre kan være låst. Når vi nærmet oss så vi at det kom røyk fra pipa. Vi var våte og kalde etter strykene og litt regn på veien ned elva, og håpte at de som var der enten bodde i den delen som kunne være låst eller at den var åpen slik at vi kunne slenge oss inn der for varme, tørre omgivelser en natt. Når vi gikk i land kjente vi igjen packraftene til de 4 gutta som vi hadde byttet på å passere hverandre med nedover elva. De hadde kommet frem kort tid før oss, og hadde dratt forbi oss ved Lailafossen ikke lenge før vi satte av gårde den morgenen. De hadde hatt en røff etappe de også, og når det viste seg at den andre delen av hytta var låst var de hyggelig nok til å invitere oss inn til dem. Det var 6 sengeplasser i den halvdelen, perfekt! Et behagelig strekke av elva Utsikt fra ATV-sporet vårt Den ene av de hadde truffet en skarp stein i elva som hadde skåret hull på ikke bare bunnen av raften, men også pakkposen han hadde i baugen under spruttrekket. Det hadde resultert iblant annet våt sovepose, som hang til tørk over vedovnen. De var glade for å kunne sove innendørs denne natten de også for å si det sånn! En annen av de hadde vært enda mer uheldig. I et forsøk på å manøvrere i et stryk hadde han satt karbonåra ned mellom to steiner og knekt av hele årebladet! De hadde lett for å prøve å finne det igjen, men hadde ikke hatt hellet med seg. Løsningen deres ble å sage og spikke til en tykk planke de hadde funnet ved hytta og surre den fast i den knekte enden av åra. Han gleda seg ikke til å ta fatt på milene ned til Karasjok. Etter noen timer der planken får trekke vann kom den nok til å veie mange kilo, i tillegg til å være ganske dårlig egnet som åreblad i utgangspunktet. De skulle ta resten av turen over minimum to dager, og hadde heldigvis tid til gode hvis det ble nødvendig. Vi dro før de neste morgen, så jeg fikk aldri vite hvordan resultatet av Reodor Felgen løsningen ble. Håper jeg en dag finnet ut av det. Noen her som kjenner dem kanskje? Kvelden ble brukt til å utveksle røverhistorier og fiskeskrøner. De hadde et betraktelig mer luksuriøse proviantvalg enn oss og kunne by på sterke varer utover kvelden. De hadde fyrt med flybensin på veien nedover, og begynte å bli ganske lei av å rense brennerne sine. Vi hadde gass til overs, så da fikk de en stor boks av oss for å gjøre kokkeleringen litt lettere de neste dagene som takk for gjestfriheten. Siste stykket ned til Ássebákti skulle på papiret være en veldig grei etappe, og vi hadde god tro på å rekke ned til bilen før det ble for sent på kvelden. Der skulle nok en gang den lave vannføringen stikke kjepper i hjulene for oss. Flere steder var elva så grunn at det ikke var mulig å komme seg frem. Det gikk tregt, timene fløy og vi hadde fremdeles langt igjen. Men sta (og dum) som vi er, nekta vi å gi oss. Etter 11 timer kom vi til Buollánnjárga. Et stykke foran oss så vi en mann som stod i vannkanten med laksestanga uten å ense at vi kom mot han. Vi hadde hørt om folk som fikk huden full av laksefiskere når de padlet ned laksestrekker, og var redd vi skulle få en skyllebøtte. Vi ropte et varsel om at vi kom nedover, og han snudde seg og så på oss, sveivet inn snøret og ble stående å se på oss der vi dreiv mot han. Når vi nærmet oss smilte han og sa «Næmmæn, e dokker kald gutta? Skal dokker bli med inn på hytta å få dokker en kaffi?» En engel sendt fra oven med andre ord. Vi takket selvfølgelig ja og ble med han bort til hytta hans ikke langt unna. Vi fikk av oss de våte klærne i regnværet og skiftet til tørt tøy. Inne i den varme hytta ventet en kanne med nytraktet kaffe og sjokolade. Som sagt, en engel. Vi ble sittende å prate, fortalte om turen vår og han fortalte historier om elva og fisker som hadde blitt tatt av enorme proporsjoner. Vi fortalte at vi hadde tenkt å komme oss til Ássebákti i løpet av kvelden, og han fortalte at det kom til å bli vanskelig. Elva var så grunn lenger nede at det ville være bortimot umulig å padle store deler av de siste 8 kilometerne. Og som den engelen han var, foreslo han at han kunne kjøre oss til bilen vår. Det er vanskelig å ikke takke ja til sånt, selv om det er litt juks også. Men det måtte være lov syntes vi, når elva velger å være så vanskelig som den hadde vært. Vi betalte han rikelig når han slapp oss av ved bilen vår, det fortjente han, engelen vår. Men tro det eller ei, omtrent det eneste jeg har glemt fra denne turen her – det er navnet til engelen. Takk skal du ha i alle fall! Vi bestilte hotellrom i Kautokeino fra bilen og suste av gårde mot en varm, deilig hotellseng, med minner for livet. Og tenk, det kunne til og med vært enda bedre. Det får bli neste gang. Vi kommer nok tilbake, med litt mer tålmodighet på veien nedover. Og da skal engelen få kaffe og sjokolade av oss, hvis han er på hytta. Vår engel nr 2, Thermacell Backpacker Den hjalp oss med å holde dette her til et minimum Er du trøtt og sliten nå som du har lest alt dette her? Ta deg enda en kaffe, så ordner det seg sikkert!

https://www.kammeret.no/topic/50428-forbudt-å-selge-ammunisjon-privat/ Kammeret.no og lovdata er gode kilder på dette. Hovedpoenget er å holde ammunisjon (nei, .22 er ikke bare bare), unna kriminelle. Så ikke noe kontantsalge på kaia en sen nattetime. Kan jo høre med en pistolklubb eller skytterbane om de trenger noe ammo.

Vi blir nok påvirket av USA rent kommeriselt etter "kjekt å ha" prinsippet. Risikoen for å få i seg ett eller annet er langt lavere i Norge enn de mest trafikkerte områdene av PCT eller AT... men som trafikken av folk og husdyr tar seg opp blir det verre her også (stem nei til byggefelt i fjellet). Parasitter, bakterier og virus varierer, men vann er yndet leveområde for mangt og meget. Sagt på en annen måte: frister det å spise sauemøkk? Kukaker? Mainskit? Hvis nei, så har vi gode grunner for å se til at vannet vi drikker ikke er for fullt av det. Hvis ja, kontakt hodelege.

Dessverre, fakta er, som vi ser ellers i tråden, vanskelig. Jeg har stått med sandpapir på tunga på kanten av en stor, fin bekk med god vannføring og gått videre uten å drikke. Den bekken lå i bunnen av en liten dal med idylliske beiteområder fulle av kuer. Mye det samme med en bekk midt i et område teppelagt av lemmenskrotter. Vannkilder for meg er helst fulle av liv. Trives planter og insekter i vannet, så er det sannsynligvis drikkbart. Døde bekker med blank stein og ingenting annet får meg til å lure på hvor gruven er. Som @northern_fov sier; mindre vann og økt trafikk er et problem - som man har sett i USA hvor bruken av filtre er nødvendig i store områder.

Er XL i lengde eller også gjeldende i bredden? En bredere pose er også mulig å snu seg i uten at posen følger med rundt. Hvis du tar en titt på poser fra Western Mountaineering, så er de høyt der oppe på rankingen. Megalite f.eks er en litt bredere modell. Ellers er det noen som bestiller tilpassede poser fra Cumulus.

Søk i tidligere innlegg av bruker @a_aa her inne. Han har teltet mye rundt omkring i byfjellene. Ser at han sist var aktiv på forumet her 27.mars, men dere kan som sagt søke i gamle innlegg. Se f.eks. dette søket: www.fjellforum.no/search/?&q=byfjellene&author=a_aa&search_and_or=or&sortby=relevancy Et generelt søk på "byfjellene" her inne vil sikkert også bringe frem noen gode tips for den som har tid til å bla litt i trådene.

Tror vel de fleste anbefalinger på Nordmarka 2 bygger på at det titt og ofte er på tilbud til rett under tusenlappen - slik det var forrige uke hos XXL. Det er riktignok ikke ripstop, men så er det ikke en skjør duk i utgangspunktet. Det er absolutt et kvalitetstelt, selv om det hverken er nyskapende, fancy, spesielt lett eller det ultimate telt. Men det er ufattelig mye telt for pengene (i alle fall på tilbud) og vil gjøre en bra jobb for langt de fleste i flere år.

Ut fra mønsteret på kurven, ser det ut som om prisen "guffes opp" en kort tid før den slippes ned.

Utfra hva jeg kan se i prishistorikken på prisguiden.no så har de hatt den soveposen til "før-pris" i totalt én uke det siste året

Som noen her kanskje husker så fikk de en advarsel fra Forbrukerombudet i 2017 etter markesføring med fiktive før-priser i form av veiledende priser (som de som importør vel satt selv for merket Wampeace ). se:.../topic/41194-warmpeace-dunposer/?do=findComment&comment=401502 (jf. flere tidligere innlegg i samme tråd) Så når de reklamerer med en prisreduksjon på -40% i dag og man ikke finner andre som selger den samme posen i Norge, så tar ihvertfall jeg annonsen med en klype salt. (men det er kanskje lettere å gjøre når man har de soveposene man trenger fra før og derfor ikke er spesielt "kjøpekåt".)

Jeg oppdaget over hardangervidda i sommer at det er overraskende bra DAB dekning der på tross av elendig mobildekning. Men vær obs på at en del nødladere / batteribanker inneholder elektronikk som forstyrrer signalet. Jeg kunne f.eks. ikke lade mobiltelefon eller GPS fra nødlader mens jeg hørte på radio. Koblet jeg ut ladingen og lot nødladeren slå seg av hadde jeg igjen DAB-dekning.

Jeg gikk med en startvekt på 17 kg i min Bergans Helium V5 55L i sommer. Synes det fungerte aldeles utmerket og er veldig fornøyd med sekken.

Vortungen/Rømskog i 13½ fot Ally, ikke i dag, men på søndag. Porten inn i det ukjente. Jeg har aldri padlet her før. Lunsjpause som jeg avslutter med en liten bæring på et par hundre meter for å få til en rundtur i stedet for å padle samme veien tilbake. Se på det været da? Nydelig badevann også!

Sveipet innom Røyslandsbergo ved Atrå. Ikke mye til tur, men litt av en badeplass, om man ikke vil ligge oppå andre.

På søndag ble det en fin tur i nærskauen, aka Lillomarka. Ikke en veldig lang tur, kanskje 12 km med avstikkere og litt asfaltgåing, og ca 400 høydemetre, men jeg hadde goooood tid og brukte nærmere 5 timer Det er alltid en rar overgang å komme opp mellom blokkene i Årvollia, gjennom en port, og vips så er du i skauen. En mye brukt sti, naturlig nok, men i og med at den ikke er blåmerka er det fullt mulig å gå der helt alene selv på en strålende fin seinsommersøndag. Travle maur som har mye å gjøre før høsten kommer for alvor. Fint å gå her når det er tørt. Tidlig på våren kan det være riktig så gjørmete. Myra nær toppen av Årvollåsen ser mye mindre ut nå enn da jeg testa truger her sist vinter. Får håpe det blir litt mer snø i år så det faktisk blir trugeføre uten å måtte dra altfor langt av lei. Hadde en god stopp for å leke litt med tarpen. Gøy å prøve nye oppsett. Nesten framme ved Alnsjøen. Veldig tørt og ingen grunn til å balansere på morkne klopper. Utsikt over Alnsjøen. Perfekt sted å spise litt og la tankene sveve. Denne boligen kunne trengt besøk av "Ekstrem oppussing"! (Var det ikke det det het, det som gikk på en eller annen reklamekanal?). Fint og lettgått, om enn tidvis bratt, oppover Linderudseterhøgdene. Er vel såpass seint på sesongen at ingen får jukset seg til en post ved å skanne denne...? Til tider ganske rotetet 😛 Noen synes visst det er greit å felle friske trær for å lage "benker". Forståelig nok - det er jo noen andres trær Et lite fjordgløtt fra en av høgdene. Fint sted å ta en liten rast. Det er litt videre utsikt nærmere tuftene etter Linderudseter, men der var det noen - og etter noen timer aleine i skauen er jeg tilstrekkelig folkesky til å gå videre uten å stoppe der Tårnet på den største av bakkene i Linderudkollen. Flott utsikt fra toppen, men dit går jeg ikke uten at det er heeeelt vindstille. Høydeintoleransen min liker ikke tårn som svaier! Ikke så verst utsikt fra toppen av kulen heller, da. Holmenkollen, Tryvannstårnet og Maridalsvannet i det fjerne. Hoppdommere må også tåle et minimum av høyde. Litt trolsk stemning langs blåstien mot Trollvann. ...mens det er full sommer med bading ved selve Trollvann. Ikke fullt så badevennlig i enden nærmest demningen. Herfra går det videre på blåsti. Utsikt fra toppen av siste heng i Grefsenkleiva. Og til slutt ute av skauen ved bussholdeplassen på Lofthus. En flott prøvetur for nye sko på steiner, sti og røtter Har ikke prøvd å laste opp gpx-filer hit før, men legger ved ruta jeg lagde før avreise. Fulgte den ganske tett men med noen ekstra avstikkere underveis. Om_Alnsjøen_og_Linderudseter_crop.gpx

Vil si det er enda større tabbe å ta med en toliter pistasj-is.

Holder på med en ekstrem test av jakken under våte forhold..... Jakka fungerer bra

Fikk en genser i dag, Ulvang Feral, strikket med garn fra norsk villsau, og bare det. Skikkelig tykk, god gammeldags ullgenser med glidelås i halsen så man kan tette godt igjen når det er kaldt. Garn fra villsau er slitesterkt, og er mer vannavvisende enn annen ull. Denne er av en helt annen kvalitet enn de vanlige Ulvang-genserene, og tror det er et plagg jeg blir glad i.