Vinnerliste

Ny helg på hytta er over og lørdagen ble brukt til en vandring i området rundt Olavsgruva og Stotwartz gruvene. Qvintushøgda ble også avlagt et kort besøk.

Det vert ikkje alltid slik ein har tenkt. Vi valde utsikt framom skodde, sjølv om dei høgaste toppane kanskje stakk over. Nydelege haustfargar, i den grad ein får det på Nord-Vestlandet. Vi kom oss aldri til Åvasstind, men erobra ein namlaus knatt på 968 moh. Søndag på Sunnmøre er heilt innafor - uansett turmål. Bomullsdammen i Ørstaskaret Mot Romedalstinden frå høgde 968 moh Retur på nordre enden av Romedalstraversen http://lenesintur.blogspot.no/2015/10/forsk-nr-2-pa-avasstinden.html

Jeg fortsetter å poste litt kontrastbilder sammenlignet med det som er her, jeg. Vært en langhelg i Zimbabwe i helgen. 30 timer i buss frem og tilbake fra her jeg bor i Namibia. Aldri mer buss, i hvert fall. Victoria Falls. Lite vann på denne årstiden. Er vår/tidlig sommer nå. Solnedgang over Zambezi River som danner Victoria Falls noen kilometer lenger ned. Afrikas fjerde lengste elv.

Har hatt to fantastiske høstuker her i Indre Agder. Mange småturer men på fredag gikk jeg og Balder en lang tur innover Knabeheia som også gikk oppom Venaheia 993 moh som er kommunetoppen i Kvinesdal. Balders første kommunetopp. Fikk 42 000 skritt på telleverket, 5 topper over 900 m og gode minner !

SV, AP og MDG satser nå på å redusere inngrep i marka, og bebygging av frilfutsareal legges i grus.

Vådlandsnuten i godt vær og godt følge. Det gode været fortsetter. Sol fra blå himmel, kun en liten trekk, og varmt - i sola. Om morgenen er det frost og kaldt. I skyggen er det frost og kald. Bestyrerinnen ville og være med. Det ble litt frem og tilbake, hvem som ellers ville være med. Det endte med at det ble bestyrerinnen, broderen og meg. Og hvor skulle vi ta turen?. Jeg tror vi alle hadde Madlandheia i tankene. Jeg hadde i hvert fall tenkt på forskjellige turer her. Kunne det la seg gjøre å komme rundt Vådlandsnuten, Hanklatjørna, Maribakken og ned? Fornuften sa at det ville bli for mye på for kort tid, og det ville bli tungt på mandag med ny avtalt tur. Fornuften seiret, men ikke helt uten “kamp”. Et fantastisk vær betyr også at andre ville ta en tur i denne perlen. Vi var ikke alene oppover, og på toppen var det en del folk da vi omsider nådde opp. Vi stoppet en god stund på toppen, både for å nyte utsikten, og for å prate med andre. Svært mange av de vi snakket med, både øverst og som vi traff på vår vei nedover, ville ta rundturen. Det vil si opp til Vådlandsnuten, videre til Rolighetsvatn, Hannklatjørnå, Maribakken og ned Fossebekken til parkeringsplassen. En tur på i hvert fall 5 timer. Det dukket opp flere gamle kjente etter hvert. Alle på langtur - utenom meg. Vi stoppet selvsagt og vekslet noen ord. Et par karer hadde tatt turen gjennom Tverromdalen, en skikkelig dagstur i nesten villmark. Normalt går det greit nedover, denne gangen gikk det ikke fortere enn opp. I skyggen var det fortsatt frost, og mye tråkk hadde gjort enkelte steiner spinnglatte. Vi var nedpå alle tre, heldigvis uten stor problemer. Med fortsatt sol og lite vind, ble det en del stopp for å ta bilder. Noen nesten vinterbilder, med rim på bakken, andre høstbilder, med farge på trærene, men alle i skarpt lys. Det er ikke enkelt å få med seg skikkelige bilder fra alle de nydelige motivene vi så. Nede på parkeringsplassen tok vi en opptelling av bilene. Det er skikkelig mange år siden det har vært så mange biler her. Kan det være at Madlandsheia igjen er i ferd med å bli et populært turområdet. Det er i så fall fullt fortjent. [url={url}]Vis hele artikkelen slik den er på hjemmesiden[/url]

I dag gikk jeg mellom bussholdeplasser nærmere bestemt en kronglete rute mellom Solheimsviken og Nipedalen snuplass. Med en velvoksen porsjon godvilje kan dette kalles en 7-fjellstur - med Strandafjellet, Løvstakken, Ravnefjellet, Damsgårdsfjellet, Olsokfjellet, Holefjellet og Gravdalsfjellet. Faktisk kunne ruten lett ha vært utvidet med ytterligere to toppavstikkere, Nygårdsnipa og Lyngbønipa, men der strakk ikke tiden fram til bussavgangen til - det fikk holde med 4 timer. Bildet under er knipset på toppen av Løvstakken (477 moh), jeg har gått opp i strålende høstvær utenfor høyrekanten på bildet. Ser ryggen på Ravnefjellet til høyre som jeg skal nedover mot Melkeplassen og oppover igjen på andre siden. Midt i bildet ligger toppen av Damsgårdfjellet (344 moh), og litt til venstre for det ligger Olsokfjellet (353 moh) - ikke store marsjen mellom dem Går ned fra Olsokfjellet på baksiden, så opp på Holefjellet og fortsetter mot venstre i bildet over Gravdalsfjellet. Helt til venstre er Lyderhorn, men der var jeg på fredag, så i dag får hornet være i fred fra meg På Olsokfjellet ble det kaffestopp, og nyting av solvarmen - det var virkelig flott og avstressende der. Og spritbrenner for å koke kaffe er behagelig udramatisk og stille (men kjedelig i et bilde...), det eneste som bråkte var utrulling og sammenrulling av titanskjermen (som strengt tatt var overflødig, denne plassen lå i ly for den lille nordavinden som var), kanskje jeg skal prøve med en filtskjerm i stedet: På tur ned fra Gravdalsfjellet gledet det meg å se at det var kommet på plass en grunnmur på branntomta etter Viggohytten, som brant ned uten at noen oppdaget brannen i juli 2014 - en forunderlig sak. Var godt med folk der, og grunnmuren var tatt i bruk som kjøkkenbenk. I bakgrunnen sees Løvstakken. Droppet som sagt avstikkerne til de to nipene mot slutten av turen, hvilket betydde at jeg var ved holdeplassen 3-4 min før avgang Enda en flott tur - men nå tror jeg nok det blir litt tid før neste, godværsperioden er snart over og jobben vil nok kreve sitt fremover...

Denne helgen var det om å gjør å nyte godværet, så sekken med telt ble pakket. Turen gikk til Vikahornet ved Dyrkorn. Flott og enkel tur med storslagen utsikt.

Har prøvd meg litt på lengre eksponeringsbilder, her er noen av dem der jeg selv prøver å lage litt aktivitet i bildet med lommelykt(er). Kult eller ødelegger det bildene? Lengste eksponeringstid her er vel omkring 40min.

Dro tidlig fra jobb (som en god nordmann på en fredag ), pakket ryggsekk og tok bussen til Loddefjord. Tanken var å gå fra Loddefjord til Laksevåg via Lyderhorn (396 moh), Ørnafjellet (329 moh) og Kvarven. Det skulle vise seg å bli en flott tur i ettermiddags- og kveldssol! Startet opp Grøvledalen ikke langt fra Vannkanten. På bildet under er Lyderhorn besteget, og Ørnafjellet er litt til høyre for midten av bildet, mens Kvarven er litt til venstre: Gikk greit over til Ørnafjellet - der tok jeg en lengre pause og fikk en ny bekreftelse på at min DIY Fancee Feest rødspritbrenner kunne brukes til å lage god kaffe, selv med kjølig nordavindsdrag Fortsatte videre mot Kvarven, og da jeg nærmet meg knipset jeg et tilbakeblikk preget av nydelige høstlige farger. Ørnafjellet ligger her i midten av bildet, mens Lyderhorn ligger lanbgt bak helt til høyre Turen gikk videre mot Laksevåg i rolig tempo, og godt fornøyd rakk jeg hjem før solen gikk ned

For n'te gang på Torghatten Endelig fri

Etter 3 mnd på krykker har jeg haltet meg ut i Løxaskogen og oppdaget at det er blitt høst Misunner alle som er på turer i høst fjellet om dagen:)

Tok med to kamerater til Sunndalsøra i helga, ble en fin tur opp til Hovsnebba (1554m) med en luftig klyvetur innom pinakkelen Rebekka på lørdagen. På søndag gikk vi opp Kalknebba (1644m) og Hårstadnebba (1550m) på motsatt side av dalen. Utrolig flott å komme opp på kanten å se ned i Litldalen 1600m under oss, det suger godt! Bilder fra Hovsnebba, ut mot Rebekka og fra Rebekka. Tidlig søndagsmorgen i Sunndalen og flere bilder fra turen opp til Kalknebba.

Ikke i dag, men i går (satser på at det er innenfor). Syltraversen i stort sett skyfri og vindstille forhold. Kjempeflott tur. Orket ikke drasse med meg kamera, så det får duge med mobilbilder.

I tråden där jag tappade bort ta-verktyget till mitt mini-trangia så kom ett bra länktips: http://andersj.se/tamoj-nr-2/ Billigt och lätt. Men inte så elegant. Och jag hade ingen plåt hemma. Men jag hade en stor beställning hos Shapeways på gång, så varför inte CADa en egen variant och 3D-printa? Jag gick med i Shapeways pilotprojekt för 3D-printning i aluminium (lasersintring). Inga garantier för resultetet, men mycket bättre toleranser än rostfritt om det blir bra. Och bra toleranser vill jag ha eftersom jag vill slippa att gänga utan tänkte mig en M3-skruv rakt igenom alltihop, med försänkt mutter på andra sidan. Priset var löjligt (kostar alltså betydligt mer att printa en sådan här sak än vad hela köket kostar att köpa nytt). Man man skall ju ha lite skoj också, så igår gick beställningen iväg. Se bild nedan, så ser modellen ut som skickas till printern. Dom båda delarna som verktyget består av sitter ihop med 3 "bryggor" på samma sätt som delarna till gamla plastmodeller. Detta för att Shapeways tidigare inte klarat av att hantera produkter med flera delar och man betar en avgift per modell. Alltså: 2 saker i en modell som man sedan får klippa isär när dom kommer hem. Bryggorna är bara 2 mm aluminium så man sågar enkelt av dom med en bågfil eller klipper dom med en kraftig tång. Senare kommer bilder på den färdiga produkten, om printningen går bra, men det borde den göra. Det är inte extremt tunnt gods någonstans, utan det håller sig runt 2mm eller mer. Hela verktyget blir ca 90 mm långt och vikten blir ca 20 gram.

G-sport i grensen i Oslo har godt tilbud på noen få fjellski for 1450,- per par. Var Ingstad(205 cm tror jeg), amundsen(201 cm), liv arnesen og cecilie skog på 175 cm igjen. Jeg fikk meg et par nansen med bc manuell til 2150,- idag.

Åpnet du ventilen som var nærmest boksen med gassboksen stående "rett vei"? Hvis du åpner den med boksen på siden eller opp-ned vil du få flytende drivstoff inn i slangen. Selv om du snur boksen riktig før du åpner spindelen ved brenneren, så er det som kommer ut flytende. Trykket på dette er så stort at det er "selvslukkende". Altså det er som om du bruker et annet flytende drivstoff og du trenger forvarming. Så skru av boksen fra brenneren, åpne begge ventilene for å tømme slangen. Steng ventilene, skru fast boksen ved å holde den rett vei, sett den på bakken, åpne ventilen ved boksen, åpne spindelen litt, tenn på når det fisler. Det burde fungere. Symptomene du beskriver er som da jeg fyrte Omnifuelen min på gass i -15 som er eksperiment, da snudde jeg boksen før jeg tente på for å beholde propanandelen, etter å ha forvarmet med bensin brant den fint. Mener å ha lest at Wintergas har en slags "liner" på innsiden av boksen som gjør at de har fått godkjent den med høyere trykk enn vanlige bokser. Dermed kan de øke propanandelen i blandingen. Siden propan har lavt kokepunkt vil den fungere bedre i kulde, men bare til propanen er brukt opp om boksen står oppreist. Men det betyr også at den har høyere trykk liggende. Når jeg gjorde eksperimentet mitt så virket det som om den flytende "gassen" ble "knust" av trykket når den traff flammesprederen, og den "forsvant" i dråpeform bort fra bernneren uten å gå over i gassform og antenne. Altså pga det høye trykket blåste gassen nærmest ut flammen på fyrstikken. Altså gass kan også behøve forvarming alt etter som.

Parispulken med taudrag og pulkbag er helt klart en billig inngang til flotte pulkturer. Kjøp to, og kom dere på tur Dere vil kjapt finne ut hva som evt ikke fungerer for dere. Også lurt å kjøpe brukt.

- Hvor stor pulk trenger jeg egentlig? (regner med å gå med 40l på ryggen for å ha alt jeg ønsker lett tilgjengelig der). En lengre pulk (150+) gjør det lettere å pakke pulken flat (mindre velt) og du kan ha teltet med stengene i oppå pulken (delt i 2 eller 3). - Fordeler og ulemper med stivt drag eller tau? Tau er billigere, tar mindre plass under transport og du sparer litt vekt. Du kan lett gå bak til pulken uten å koble deg løs. Ulempen er at pulken kan ta deg igjen i nedoverbakker og man ender derfor ofte opp med å måtte renne på siden av pulken ned bakkene eller lage til et bremsesystem (tau som legges under pulken). Stivt drag foretrekkes derfor ofte der det er mye opp og ned, mens tau ofte benyttes på flate vidder (Grønnland, Finnmarksvidda, etc). - Er det noen spesielle løsninger nybegynnere ikke vet om jeg burde se etter? Paris pulk er et glimrende innsteg til pulk verdenen som sparer deg for mange tusenlapper. - To personer på tur, to små pulker eller en stor? Om begge går med pulk er det lettere å holde jevnt tempo og man får også fordelt vekten på to pulker, men i veldig kuppert terreng kan det kanskje være en fordel å kun ha en pulk så kan en hjelpe å dytte og holde på rett kjøl.

Bra skrevet, og helt enig.

Vært på en liten tur i dag med barna, til en plass som heter Graveråsen. Fin, vindskjermet plass med god plass til -mange- barn. Derfor mye brukt av skolen da det ligger kun 3 kvarters gåtur derfra. To fine bålplasser og masse tau til balanse- og klatrelek i trærne. Ungene storkoste seg. Og vi fant mengder med traktkantarell!Hadde bare tid til å plukke i 30 min, men det ble jammen 3-4 liter. Deilig! Nå ligger det i fryseren. Vi skal tilbake på tirsdag og plukke mer.

Så, nu var det dax för den tur som skulle ha blivit förra söndagen, om tillräckligt många hade haft vett att boka upp sig på cykelbussen som skiföreningen har. Märkligt nog ofta tunnt med folk på hösten, som är bästa tiden, men fullt mitt i sommaren när det egentligen är på tok för varmt för långa cykel turer. Nåväl, ingen buss = tåg. Och till Grua istället för Ringkollen ger ca 25 km extra + 400 extra höjdmeter. Turen började i ett dimmigt och frostigt Grua. Lite kyligt, men så fort man kom ut i solen ca 50 meter upp så blev det varmt. Asfalt väg upp, knak och knirr i min gamla velociped. Knakande spåras till främre fästet till bakdämparen. Vilket åtgärdades på plats, snabbt och enkelt. Sjön låg om en spegel när jag kommer fram vid Mylla damm. Jag körde vidare på nordsidan för att få mer sol. Det finns en väg på sydsidan också, jag antar att den är plattare. Efter en massa uppförsbacke så stannade jag på ett ställe för att ta en bild. När jag vände mig om för att fortsätta så såg jag att ovanför vägen, liksom lite undangömt, så fanns bord och sittplats. Tydligen fler som tyckte det var bra utiskt här. Fram med köket och test av min nya Soto 4dl bränsleflaska. Man behöver inte pumpa så in i h-e med denna lilla flaskan, men luftfjädern inuti tappar snabbt trycket (liten luftvolym) så man måste ge den några tryckare då och då. Helt OK med tanke på platsen man sparar i packningen. Färden gick vidare söder ut förbi Sindersetra. Kör ut i skogen för tidigt, men hittar sedan stigen som leder mot Tversjöstallen. Fortsätter där vidare söder ut. Orkar inte köra över Ringkollen, tar det en annan gång. Gör istället en rekognosering och hamnar så småningom i Finnseter (testar ny väg till Sinnerdammen). Massor av uppförsbacke på vägen dit. Eftersom det är naturreservat mellan Finnseter och Sinnerdammen var jag tvungen att rulla ihop cykeln och stoppa ned den i ryggsäcken och gå till fots hela vägen till Sinnerdammen. Framme vid Sinnerdammen kunde jag snabbt konstatera att man huggit ned en del skog så nu lyser solen på stugan! Trevligt. Upp från Sinnerdalen mot Storflåtan. Här har jag två val. Antingen en 7-jäkla uppför från vägen söder om Hägglivattnet, eller en 7-jäkla uppför till Lövlia med option på Sörsetra + att jag får med mig den mycket fina nedkörningen från Lövlia på sydsidan. Bestämmer mig för att köra via Løvlia. Lunch i solen vid Storflåtan. Jag skulle gärna stannat här längre, men det är långt kvar hem, så jag måste fortsätta. Det är vad jag saknar på sådana här långturer: Möjligheten till långa pauser. Det går ju inte, man måste ju komma hem någon gång. Vidare till Løvlia. Stort ståhej med någon barnaktivitet. Fantastiskt fin körning ned trillestien, den bästa körningen jag gjort här någon gång. Hög fart, bra flyt. När jag svängt vänster ned till Lommedalen, så kommer jag på krönet upp till en plats där det står en karl och viftar med ett gevär (riffle) och pillar med området där man har amunitionen (kammarstycke?). Bäst att hålla sig bakom honom tänkte jag. Han hade en hund med sig, och den verkade också nervös. Handhavandet med vapnet såg inte förtroendeingivande ut och det tyckte nog inte hunden heller. Såg ut som ett vapen för älgjakt. Knasboll, det finns ju inga älgar i det där området, det vet alla som rör sig där. Det duger inte att sätta sig i bilen och åka ut i skogen en gång om året och tro att man kan skjuta älg från grusvägen. Särskilt inte i ett område som kryllar av hytter, marka-gåere, cyklister mm. Nåväl, vid korsningen Lommedalen - Kleivstua blev det Kleivstua. Jag ville få med mig stigen från Sørsetra och söder ut. Ovanligt tort där nu. Och faktiskt så är den här vägen inte dirket så mycket längre än att köra via Lommedalen, men man får en rejäl uppför till Dronningens utsikt. + några backar fram till Sørsetra. Exiten via Lommedalen är bra, men stigen söder ut från Sörsetra är bättre. Jag skippade att svänga förbi PG-landningen vid Solfjellstua, utan tog bestemor-ruta hem, dvs asfaltsvägen. Hade haft mitt av uppför den här dagen... Starten i Grua... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Mylla damm ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Kaffeplats. Tyvärr bara mobil med istället för riktig kamera. Jag kan i alla fall snobba med 4dl flaska till Soto Muka Stove, troligen den enda i Norge. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Spålen ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Lunch vid Storflåtan. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Dammtjern. På plats så såg Gaustatoppen nära ut, närmare än någonsin. Ser inte riktigt så ut på denna bilden... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- På HG-rampa vid Sundvollen/Dronningens utsikt, vy mot kongens. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Sørsertra. En favorit i repris. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Profilen på själva resan från Grua och hem.

I Jotunheimen har du jo mange, og det er fortsatt lite snø, men noe is så med stegjern og isøks kommer du deg langt. Veien til Leirvassbu er stengt, og det er kanskje også veien til Spiterstulen nå. Men fjell som Store Smørstabbtinden, Store Soleibotntinden, Store Dyrhaugstinden (noe bratt på slutten), Rasletinden (trenger ikke isøks, flatt som bare det), Besshøe og Nautgardstinden er jo fine mål i Jotunheimen som lett nåes fra Valdresflye eller Sognefjellet.

For 2. gang denne uka. Vi har vært velsignet med et fantastisk vær den siste tiden. Sol, blå himmel. Lite vind eller vindstille og varmt hjemme, med frost i heia. Utfordringen er å finne turer som kan gjennomføres uten å bli helt gjennom sliten. Det ble tur tidlig i uka, og når Bengt tar kontakt og spør om jeg kan bli med, så må svaret være ja. Han ville en tur til Blåfjellenden og kunne tenke seg følge. Tur tirsdag til onsdag. Og nå Fredag til lørdag… Og torsdagen var ikke akkurat hviledag, med styrketrening og jobbing hjemme. Men det blir antakelig tid til å ta seg inn gjennom vinteren - her må de gode dagene utnyttes så godt som mulig. Vi skulle treffes på parkeringsplassen klokka tre, men på grunn av trafikken, ble det avgang først en halv time senere. Heia innover lå uendelig vakker - sol og lite vind, men med mørke farger og høst i sjela. Med et fantastisk vær, blir turen uansett fin. Det gikk i et greit tempo - vi hadde en del ting å prate om. Småstopp for å ta bilder og for å riktig nyte synet. Selvsagt går tankene til vinteren - det kan ikke være lenge til snøen legger seg. Bengt ser fram til vinteren. Han går faktisk så langt som å dra på bildekk om høsten som forberedelse til pulk-sesongen. For egen del, betyr vinteren overgang til turer i lavlandet. Jeg liker meg ikke på ski. På hytta ble vi i alt 7. To kom rett etter oss fra Hunnedalen. To karer kom fra Flørli. De kunne fortelle om ryper i hopetall i heia mellom Flørlidalen og Jomfruvannet. De snakket om hundrevis av ryper. I forhold til det jeg har hørt om fra andre, så må alle rypene i nærheten ha samlet seg der oppe. Det ble en kjekk kveld, der alle satt rundt bordet og pratet og fortalte, Nå viste det seg at jeg kjente tre av karene fra før. En hadde jeg gått sammen med på folkeskolen for lenge siden…. Det var hyggelig å treffe gamle kjente, spesielt når de også har vært en del i heia, og kunne fortelle om sine turer. Morgenen kom med sol fra blå himmel. Det var omtrent vindstille. Hjemover kommer sola i ansiktet og turen blir lett ennå bedre enn den inn. Med nok en frostnatt, hadde isen lagt seg og i smådalene uten sol gjennom dagen, var isen så tykk at det var mulig å gå ut på. Ikke jeg men Bengt, han måtte bare teste - uten å bli våt på beina. Leitesvann lå speilblankt. Det er ikke ofte, og det ble en liten stopp for å ta bilder. Vi møtte mye folk. To jenter ville ned til Mån på dagen. Andre var på dagstur, og vi møtte noen gjenger dom ville til hytta. Så mye folk i heia så sent er ikke vanlig. Det fantastiske været får ta skylda… 　 　[url={url}]Vis hele artikkelen slik den er på hjemmesiden[/url]

Ett tips for de som har tenkt å bruke den koden, er Jerven Fjellduk. Kan ikke huske sist jeg så den så billig som den blir med den rabattkoden der på Fjellsport, ut fra prisen den har i utgangspunktet.

Yes, takk for den! Nå sparte jeg kr 613,20 mer enn hva "bare" fjellforumrabatten ville gitt når jeg handlet hos Fjellsport i dag. Betalte med Mastercard fra annen bank en SpareBank 1, ingen problem, rabattkoden ga uttelling.. (Har vel egentlig ikke sparte noe, bare brukt mye penger, men dere skjønner hva jeg sier)

Takk for tips, da er en ny Arc'teryx Theta SVX på vei

Stillhet inn, sol og skarp luft på returen. Det ble en tur til Blåfjellenden midt i uka. Det er egentlig ikke noe til hinder for å ta turer på sparket. Tid er det som trengs, og der er jo lett å prioritere egne interesser? Når værgudene - og værmeldingen - er enige om finvær er det bare å pakke sekken og komme seg av gårde. Jeg regnet med å bli alene, og hadde det derfor ikke travelt. Det var meldt sol, men oppe i heia var det overskyet, varmegrader og lite vind. Perfekt for en tur i midten av oktober. Hva som slo meg på turen innover, var stillheten. Ikke var det småfugler - selv kråka var fraværende. Ikke en rype og lite insekter. Uten vind var det stillhet. Ikke en lyd… Jeg tok det med ro. Ingen grunn til å stresse. På hytta ville det ikke være noen, og forberedelser til kvelden går fort. Hytta badet i de siste solstrålene i det jeg kom over kanten. Ikke røk fra pipene, og bare 10 grader inne på gamlehytta. Det å få fyr på ovnen, sette på tevann, finne fram litt å spise er kjapt gjort. Jeg satte meg på min vanlige plass, kikket inn i flammene, drakk varm te og hadde det aldeles storartet. Jeg kan ikke si at dette burde mange andre forsøke, for da fikk jeg ikke beholde disse øyeblikkene for meg selv, men det er slik stunder jeg opplever som skikkelig bra. Det er godt å være på Blåfjellenden, både i selskap med andre, men også alene. Ut på kvelden klaret det opp, og det ble frost. For første gang denne vinteren så jeg is på pytten utenfor. Og denne gangen vartet naturen opp med mer. Jeg våknet i halv-fem tiden. Det var lyst…. Det var selvsagt en masse stjerner å se, men antakelig “druknet” mange i lyset fra venus, som lyste skikkelig sterkt i sørøst. Jeg har aldri (utenom i nordnorge med snø på bakken) opplevd en så lys natt - uten måne. Det var mulig å bevege seg uten lykt. Det tok en stund før jeg sovnet. Morgenen kom sent, Det blir ikke skikkelig dagslys før nærmere 9. Selv om jeg er alene på hytta, må det tas en runde med kost og fille. Det ville ikke passe seg å forlate hytta uten å ha gjort rent. Turen over heia tilbake til Hunnedalen ble litt annerledes enn turen inn. Det var sol fra klar himmel. Det kvitret noen småfugler borte i lia, og det blåste - kaldt - over kantene. Det er likevel fint å se bjørka gul og mørkrød. Det er fint å se myrene brunrøde og det er fint å se knall røde blåbærblader. Den klare lufta gjør alt skarpt, men det er litt for stor kontrast mellom lys og skygge til at mitt lille kamera klarer brasene. Jeg stoppet likevel mange ganger på veien tilbake for å ta bilder. Skap klar luft, skarp sol og frost i bakken gir forhold som bare må nytes lengst mulig og da er det å ta bilder en god unnskyldning. 　 　 　 　 　[url={url}]Vis hele artikkelen slik den er på hjemmesiden[/url]

Gjorde en liten dagstur i Femundsmarka idag. Strålande väder och vacker natur ett fint minne inför höst o vinterrusk Lukas

Ikke store turen da vi hadde med barn, men det var godt å base litt i snøen. Dette er Vasstulen ved Uvdal.

Skal ikke skrive mer i denne tråden, har kommet med et forslag til alternativ rute som jeg tror er mer snøsikker og litt tryggere. Så får trådstarter vurdere. Min første skikkelige vintertur, bortsett fra en overnatting i Oslomarka, var på Finse. Skulle gå til Krækkja og videre til Ustaoset. Kom ikke langt, det blåste opp til stiv kuling og vind midt imot. Teltet fikk jeg opp, men primusen var ikke sjans. Blåste hele natta og ble en lang og ubehagelig affære, men det er ikke en tur jeg aldri ville vært foruten. Dagen etter ble det overnatting på Krækkja som årets første gjest og møte med den (har jeg skjønt i etterkant) alltid like uvennlige bestyreren. Siste dag seilte jeg i bedagelig tempo ned til Ustaoset. Hadde det helt knall.

Trur moglegens det finnast ein middelveg. Det er ingen her som eg ser som meinar ein skal fyre primusen hundre gonger heime. I alle fall ikkje eg Derimot har me innanfor norsk friluftsliv ein tradisjon for noko som heiter ferdsel etter evne. Først sett moderne ord på på 60 og 70 talet. Og det er ikkje slik at ein ikkje få brynt seg og lært gjennom praksis, om ein ttilpassar ferda litt. Er det noko som er garantert, er det at ein får møte uføresette tilhøver og utfordringar ein ikkje har tenkt på, uansett.

Jag tror det finns en mängd fällor som många faller i av och till här på FF, som ger lite olyckliga och icke avsedda effekter. OT-fällan, att uttrycka sin åsikt på en tråd utan att den har med ämnet att göra. Exempel på lätt- respektive traditionellpackare som faller i denna är vid en frågeställning "Tips på 2-mans fjälltält runt 3 kg." Ivriga lättpackare vill ofta slå till med att det finns mycket lättare tält, vilket är sant men irrelevant. Vid en frågeställning av typen "Kan ni hjälpa mig att få ner packvikten från 20 till 15 kg" så är traditionalistens svar att om man tränar turer med tung säck regelbundet så är det inga problem att bära 25+ kg, också sant, men helt irrelevant. "Detta är vad jag trivs med, alltså är det sant"-fällan. En del trivs med lätt säck och tarp, andra med storsäck och kraftigt 4-mans dubbelväggstält på turen för 2 pers. Vilket är riktigt eller sant? Både och såklart, eller inget av dem, man trivs med det man gillar bäst. Tvärsäkra uttalanden-fällan, "du måste ha" eller "du kan inte ha"-påståenden. Det finns mycket som underlättar, är komfortabelt eller ger extra säkerhet, men väldigt lite som är strikt nödvändigt. Var och en hittar så småningom nivåen som passar en själv. "Ett påstående gäller för alla personer under alla omständigheter"-fällan. Naturligtvis kan packningens innehåll och vikt skifta, vinter eller sommar, fjäll eller skog, vandring, fiske, foto, cykling, klättring, matlagning och andra intressen och faktorer ändrar sig från tur till tur. Personliga preferenser är också en faktor här, man kan tycka som man vill och packa som man vill, utan att det angår någon annan, men så fort man lägger ut åsikterna på FF så kan man inte förvänta att alla tycker likadant. Jag önskar och hoppas att alla ger f-n i att lägga allt för mycket vikt (ja, medveten ordlek) vid vad andra tycker är riktigt och packar så turen ger maximal glädje och njutning, med en packvikt mellan 100 gram och 100 kg allt efter preferens, kraft och kunskap.

Nok en liten rekonvalesensutflukt i dag etter jobben - denne gang med innlagt middag av enkleste sort, krydret med fururøyk (vi har passert 15. sept, folkens!): Greit nok (nesten), så lenge kveldsmaten tar seg av behovet for protein og fett, antar jeg (Og ja, du observante leser, "ovnen" står opp ned - og nei, det var ikke med vilje Var snodig at den ikke ville tenne så kjapt denne gangen, men fikk plundret den i gang - og da så jeg jo at luftehullene var øverst istedet for nederst... Gluping. Det var for sent å vende den, så jeg stakk tre pinner inn under for å lage en luftespalte helt nederst - da ble det litt mer fart på sakene )

Sov i bilen på en avsidesvei på Dovre forrige uke. Ble vekt av heftig knurring som viste seg å være en gjeng fjellrever som lekte 5m fra bilen. Telte 6-8 hvalper og to voksne. Ble tatt mange bilder!